I Sverige är det fint att vara ”osvensk”

2009. Den omvända nationalismen odlas i Sverige. Här uppfattas det som en komplimang om någon säger att man är ”så härligt osvensk”. Motsvarande uttryck vore otänkbart i till exempel USA, Frankrike och Japan.

Frankrikes minister för invandring och integration har uppmanat hela nationen att debattera två frågor:
Vad är det att vara fransk?
Vilka är de franska värderingarna?
Ingen svensk minister kan göra så. Det skulle bli en våldsam debatt, men den skulle inte handla om svenska värderingar utan om själva debatten, därför att i Sverige är formen nästan alltid viktigare än innehållet och bara det faktum att man nämner begreppet ”svenska värderingar” skulle misstänkliggöra honom. Han skulle kallas ärkereaktionär och få ett SD stämplat i pannan, och så skulle den diskussionen vara avslutad. Innan någon svensk värdering blev omnämnd.
Ändå finns det givetvis svenska värderingar, underligt vore det annars i ett land där det bott människor som i över tusen år gått igenom krig och katastrofer, segrar och nederlag, reformer och utveckling.

I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler.
Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll.
Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige. Det är också bara i Sverige man kan höra det för svenskar ytterst positivt laddade uttrycket att någon är ”så härligt osvensk”. Motsvarande mening kan aldrig uttalas i till exempel USA, Frankrike eller Japan.

I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer. Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen.
Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.
I samma ögonblick självförnekaren reser utomlands händer det något märkligt. Eftersom han reser på svenskt pass identifieras han utomlands omedelbart som svensk, trots att han nyss själv inte ville ha med svensk kultur att göra. Ändå avslöjas han lätt på sin svenska accent – få svenskar talar främmande språk så bra som de själva tror.

Efter ett tag i det främmande landet börjar svensken ha synpunkter på det ena och det andra. Han berättar för landets invånare att i Sverige stannar bilarna vid övergångsställen, där är inte varje promenad över en gata förenad med livsfara. I Sverige kommer man i tid. I Sverige står man i kö och väntar på sin tur och tränger sig inte före.
I Sverige kan man ringa till myndigheterna och få saker och ting utförda per telefon, trots att man inte är släkt med tjänstemannen eller är god vän med chefen, och inte behöver man betala mutor för att få det begärda dokumentet.
I Sverige har vi kvinnor på alla poster i samhället. I Sverige kan en kvinna försörja sig själv och är inte beroende av någon man. I Sverige säger vi du till alla, utom till kungen.
Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet. Ju mer utland det främmande landet är, desto svenskare blir svensken. Och skulle han råka i svårigheter där borta ropar han genast på Mamma UD – som förväntas komma till omedelbar undsättning.

Väl hemma i Sverige, när självförnekaren hunnit bota sin svåra abstinens efter kanelbullar, Kalles kaviar, godis eller vad de kan ha varit han saknade mest av allt, klättrar han upp i sin nisch igen och sjunger förnekelsens lov. På ren svenska. Han står med stämpeln i hand, redo att idiotförklara var och en som vill uttrycka sin kärlek till Sverige och det svenska.
Låt oss strunta i självförnekarsekten och ställa oss samma fråga som den franske ministern, fast vi frågar på svenska:
Vad är det att vara svensk?
Vilka är de svenska värderingarna?
Herman Lindqvist

Islamofil propaganda från osaklig Orrenius

ISLAMVURM: En av Sveriges mest populära PK-journalister, Niklas Orrenius, nu på Sydsvenska Dagbladet och snart på Expressen, fortsätter sin kampanj mot alla ifrågasättare av den massinvandring av muslimer till Sverige som tycks accelerera från dag till dag. I förrgår publicerades en artikel av honom i Sydsvenskan som handlar om Tryckfrihetssällskapet i Malmö. Niklas Orrenius uttrycker i sitt alster den numera i Sveriges PK-media så populära främlingsfientligheten gentemot Danmark eftersom man där sedan länge har tillåtit att invandring av främst muslimer ifrågasätts kontinuerligt.

I dagens Sydsvenska talar Niklas Orrenius med tre PK-muslimskor, två av dem i hijabs och den tredje med håret blottat. Nedan följer citat från artikeln följda av kommentarer till citaten.

Muslimer ljuger. Muslimer hotar Sverige. Muslimer är odemokratiska. Skånska Kawtar Chibli, Sammar Abouharb och Avin Jomaa skräms av tongångarna från antimuslimska grupper. De pratar om muslimer som om vi kom från en annan planet, säger Avin Jomaa.

Att muslimer med fördel ska föra sina opponenter – framför allt kristna och judar – bakom ljuset, det vill säga ljuga till sin egen fördel, uppmanas de till i Koranen (taqqiyya). Att muslimer inte ska ha kafirs – otrogna kristna eller judar – som sina vänner står också i muslimernas heliga bok. Det är onekligen hotfullt att då så många muslimer – både sunni och shia – kommer till ett sekulariserat land med judeo-kristna rötter och traditioner. Och inte bara kommer hit, utan även för med sig sina för vår kultur mycket främmande traditioner av förtryck och könsapartheid och vill införa dem här.

Är muslimer odemokratiska? Majoriteten definitivt. Att det finns många, framför allt utbildade muslimer som gärna vill leva i demokratiska länder är uppenbart. Att det finns en minoritet av demokratiska liberaler även i till exempel Egypten likaså.

Har det någonsin funnits ett demokratiskt muslimskt land? Absolut inte. Är det sannolikt att ett muslimskt land någonsin kan bli en fullödig demokrati med tanke på sin inneboende könsapartheid? Nej. Kan ett muslimskt land tillåta avvikelser från heterosexualiteten? Nej. Kan ett muslimskt land tillåta yttrandefrihet? Nej, det är omöjligt fram till den dag det tillåter förlöjligande och ifrågasättande av själva religionen islam, sin profet och sin gud.

Det är hemskt att journalister och andra utbildade människor sprider sådana här bilder av muslimer. De är auktoriteter och människor lyssnar på dem. Jag undrar hur många muslimer de känner, säger Kawtar Chibli.

Denna skribent har som gynekolog tagit hand om muslimska kvinnliga patienter i Sverige och Norge sedan tjugo år tillbaka och arbetat i Mellanöstern i flera år. Det förtryck majoriteten av muslimska kvinnor utsätts för i världen är smärtsamt svårt att beskriva, de flesta västerlänningar kan inte tro att det är sant. Att få blygdläppar och klitoris bortstympade utan bedövning i barndomen lär dessa kvinnor var skåpet ska stå. Att vara tvungen att ständigt ha tillåtelse av en far, bror eller make när man önskar göra något i sitt liv, från bagateller till livsavgörande frågor, likaså. Till exempel val av utbildning eller make. Att inte få lov att själv disponera sin inkomst eller leva ensam i ett eget hem innebär för många kvinnor ett förlamande intrång i integriteten.

Kawtar Chibli är 24 år, socionom, född och uppvuxen i Malmö. Hennes palestinska familj flyttade till Sverige på 80-talet för att få ett bättre liv. Att muslimer pekas ut som en grupp som skulle vilja avskaffa demokratin i Sverige upprör henne.

Våra familjer har ju ofta flytt till Sverige för att vi gillar rättssystemet och demokratin här!

Kawtar Chibli är förbundssekreterare i SMFR, Svenska muslimer för fred och rättvisa, en förening som grundades 2008 av bland andra Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet. Även Avin Jomaa och Sammar Abouharb är engagerade i SMFR som kämpar mot intolerans och mot bilden av muslimer som ett hotfullt, namnlöst kollektiv, där alla är lika varandra och vill samma sak.

Många drar oss över en kam. Men vi muslimer är alla egna individer med eget personligt ansvar. Vi har olika förhållningssätt till livet och till religionen, säger Sammar Abouharb.

Självklart är muslimer olika. Det visas inte minst av det inbördes mördande av varandra som muslimer från olika sekter – framför allt sunni respektive shia – ägnar sig åt i muslimska länder. Tyvärr verkar de ha tagit med sig sina inbördes strider även till länder i väst.

Den organisation som de tre kvinnorna är engagerade i SMFR, grundades av Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet. Han har tidigare varit pressekreterare för det islamistapologetiska Sveriges muslimska råd med islamister som Helena Benaouda och Mahmoud Aldebe (som ville införa sharialagar i Sverige) i ledningen. Född i Turkiet var Kaplan den enda riksdagsledamot som la ner sin röst när Riksdagen röstade för att erkänna det turkiska folkmordet på kristna i början av 1900-talet. Kaplan ser Muhammedkarikatyrerna som enbart en “provokation”. Naturligtvis har han deltagit i de antisemitiska “Ship-to-Gaza”-resorna.

På kaféet Barista i centrala Malmö talar kvinnorna om bilderna av muslimer som fanns i söndagens Sydsvenskan. Om det danska Trykkefrihedsselskabets grundare Lars Hedegaard som sagt att muslimer ”våldtar sina egna barn” och att kvinnan enligt islam saknar värde. Om det svenska Tryckfrihetssällskapets grundare Ingrid Carlqvist, som tycker att svenska medier är för undfallande mot muslimer. Om Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som varnade för muslimer på Trykkefrihedsselskabets möte i Köpenhamn.

Hade inte judarna samma rykte förr? Folk spred myten om att de skulle ta över världen och förstöra den, säger Kawtar Chibli och skakar på huvudet.

Sammar Abouharb säger: När jag läste tänkte jag ”give me a break! Det är 2012, har vi inte kommit längre?”

Fast fördomarna är inte nya för dem. De är vana vid frågor som ”får du välja vem du vill gifta dig med?” 28-åriga Avin Jomaa – med rötter i Syrien – jobbar på ett telefonserviceföretag där hon tar emot samtal från hyresgäster.

Det är mycket klagomål på ”de jävla araberna”.

Orrenius är noga med att inte citera Lars Hedegaards uttalande i sin helhet och undvika att berätta att han blev frikänd i en rätt, dömd i en annan och nu väntar på den danska Högsta Domstolens utslag. Att incest är vanligt i muslimska familjer blir uppenbart när man arbetar i Mellanöstern. Inte endast från fäder gentemot döttrar utan från bröder gentemot systrar.

Att Lars Hedegaard har sagt att kvinnan helt saknar värde inom islam betvivlas. Det räcker ju med att citera profeten som konstaterar att kvinnan är värd hälften så mycket som en man, femtio procent, vilket avspeglas i lagstiftning där det krävs två kvinnliga vittnen för att väga upp en man och att döttrar får hälften så mycket i arv som sina bröder.

Ingrid Carlqvist har med rätta påpekat att PK-media är undfallande gentemot muslimer i sin rädsla att anklagas för “rasism” och “islamofobi”. Det sekulariserade Sverige skulle tidigare aldrig offentligt ha accepterat en odemokratisk politisk ideologi/religion som har könsapartheid och förföljelse av sexuella minoriteter på programmet.

Jimmie Åkesson och Ted Ekeroth från SD tillhör en minoritet i offentligheten som vågar ifrågasätta och varna för islam som helt främmande för Sveriges sekulariserade värderingar och övertygelsen om alla människors lika värde oavsett kön, ras eller sexuell läggning.

Kawtar Chibli skakar bekymrat på huvudet, lägger det på sned och säger oskyldigt “Hade inte judarna samma rykte förr?” Med tanke på den våldsamma antisemitismen som genomsyrar alla muslimska länder, och bortjagandet av nästan 100 procent av judarna från dessa, ter sig kvinnan ifråga påfallande cynisk och hycklande (liksom Orrenius).

Sammar Abouharb, en annan av de intervjuade undrar med rätta “har vi inte kommit längre? Det är 2012.” Det är många av oss som undrar varför Sverige har gått bakåt i utvecklingen på alla sätt i stället för framåt. Tillbakagången, rutschkanan utför både vad gäller kriminalitet, utbildningsväsende, landets ekonomi med mera förefaller i hög grad falla samman med invandringen av så många muslimer till Sverige.

Kvinnorna berättar att de utsätts för fördomar som att folk undrar om de får gifta sig med vem de vill, men undviker nogsamt att svara på frågan. Får de gifta sig med vem de vill? Kan de tänka sig att gifta sig med en sekulariserad svensk?

Den tredje kvinnan, Avin Jomaa säger att hyresgäster klagar på “de jävla araberna”. Gör hyresgästerna det för att jävlas, eller finns det några konkreta skäl till klagomålen? Det svaret får vi inte.

De tre kvinnorna svarar artigt på frågorna om slöjbärande, men gör klart att de tycker att islam alltför ofta reduceras till att enbart handla om kvinnans slöja. Särskilt i media. Visst är slöjan en del av islam, men främst handlar religionen om ens beteende. Om att göra gott mot sina medmänniskor, att inte ljuga, att inte skada, säger Avin Jomaa.

Reportaget om Tryckfrihetssällskapet framkallar olika känslor hos Sammar Abouharb, Avin Jomaa och Kawtar Chibli. Rädsla, oro, förvåning – men också kamplust. Det peppar mig, säger Kawtar Chibli. Jag drivs att jobba ännu hårdare för att förändra människors bild av oss.

Samtidigt upplever kvinnorna vissa av uttalandena i reportaget som så absurda att de lockas att skratta och driva med dem. Som när danska prästen Katrine Winkel Holm säger att islam stänger in kvinnor i bur.

Att islam i media reduceras till att handla om kvinnans slöja är en illustration till att islam i PK-media inte får diskuteras på allvar. Vart är Sverige på väg med en växande minoritet av krävande, kvävande och våldsbenägna muslimer? Att de tre kvinnorna inte är fysiskt aggressiva är sannolikt: det skulle strida alltför mycket mot den roll de har inom de muslimska parallellsamhällen som utvecklats i framför allt Sveriges storstadsområden.

För att förändra många västerlänningars syn på muslimer krävs en integration av dem i de samhällen de lever i, inte att tvinga på våra samhällen sin odemokratiska ideologi.

Antingen är de tre intervjuade kvinnorna obildade eller så använder de sig av taqqiyya för att teckna en bild av islam som en annan än verklighetens. Ett tredje alternativ är att de är oerhört cyniska när de skrattar åt att den danska prästen Katrine Winkel Holm säger att “islam stänger in kvinnor i bur”. Besök något land i Mellanöstern och skratta åt uttalandet inför någon av de miljontals kvinnor som lever bakom höga murar eller slutna väggar där. Kolla in hur många av dem som tycker uttalandet är något att skratta åt. Niklas Orrenius artikel liksom hans tre intervjuobjekt framstår som lika verklighetsfrånvända och hycklande som vilken “feminist” som helst i dagens Sverige.

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1611188/rdquoHade-inte-judarna-samma-rykte-forrrdquo.html

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1611045/Pa-export-danska-muslimdebatten.html

Dr Thomas Jackson ger fakta om ensamkommande och korrupta läkare

LÄKARUTLÅTANDE: Dr Thomas Jackson, född 1953 i Lund, är läkare (sedan 1984) och psykiater, och blev aktuell i debatten kring barn med uppgivenhets- syndrom åren 2006-2007. Han har under 08-09 publicerat två böcker i ämnet. Jackson arbetade bland annat som företagsläkare vid SVT, och biträdande rektor vid Naprapathögskolan. Thomas Jackson flyttade till Norge där han 1994 påbörjade specialistutbildning i psykiatri. Efter avslutad utbildning och legitimering som psykiater har Jackson arbetat inom sjukvården i Sverige och Storbritannien.

I debatten om de “apatiska flyktingbarnen” engagerade sig Dr Thomas Jackson tidigt. Jackson argumenterar för att fenomenet handlar om sjukdomssimulering. Jackson menar att den diagnos som stämmer bäst in på fenomenet är Group Malingering by Proxy (gruppsimulering genom närstående“).

Jacksons teorier mötte redan från början hård kritik av barnläkare och psykologer. Han var en av de två läkare som regeringens utredare Marie Hessle refererade till i utredningen om barn med uppgivenhetssyndrom (SOU 2005:2). Läkarnas bedömning var en del av det material som ledde till utredningens initiala slutsats att barnen simulerade sin apatiska tillstånd.

Dr Thomas Jackson skriver idag en kommentar på Avpixlat, under deras artikel “261 miljoner till ensamkommande enbart i Västerbotten“, som vi ansåg vara så bra så vi publicerar det i sin helhet nedan. Endast få stavfel är ändrade.

“Observera: Det jag skriver här är sant. Kanske inga överraskningar, men sant. 1. Jag har då och då i tjänsten som läkare i Sverige träffat ensamkommande “flyktingbarn”, oftast är det synnerligen aggressiva unga män som kräver exempelvis bensodiazepiner/knark eller intyg för det ena eller andra. Jag har på sammanlagt 1 års tjänstgöring i Sverige de senaste fem åren träffat 3-4 ensamkommande “20-25-åriga” barn i Sverige.

Ingen av dem har varit sjuka, men de har sökt för olika “saker”. Säkert är en del som alla andra sjuka i perioder, men ingen av dem jag träffat i läkarmottagningar har varit det minsta sjuka i s.k. evidensbaserad betydelse, alltså att de tydligt eller rimligt väl uppfyller kriterierna för en diagnos.

2. Någon av dem har varit vänlig i början av konsultationen, men blir sedan mycket aggressiv, jag tror det var i Ludvika, när jag nekade narkotika/bensodiazepiner. Hot, skrik om anmälningar och rasism etc drabbar då den stackars läkaren, oftast via en tolk. Just denna patienten bad jag en kollega ta över, så han fick sina droger. Liksom de får genom sin vilja i Vilhelmina med påkostad vård pga “Zeitgeist” i Sverige.

3. Andra ensamkommande “barn” har varit konsekvent irritabla, krävande från första stund. Psykologin bakom detta är att de har lärt sig från traffickers och sina familjer att om de är “krävande, aggressiva och kriminella” i Sverige så ser svenska landstingen på detta som att de är krigsskadade/traumatiserade och de får betydligt bättre möjligheter att få de intyg de behöver för att få stanna.

Jag vill meddela Avpixlats läsare att det finns inga som helst möjligheter att komma till rätta med detta eftersom även läkare, sjuksköterskor och landstingens tjänstemän befinner sig alla i samma hummerfälla. Alltså har du en gång kommit in kommer du inte ur.

Landstingets värdegrund är hummerfällan

Enligt landstingets värdegrund är alla som kommer till vården patienter. Därmed har landstingspersonalen en skyldighet att tro allt patienten säger, skriva ned allt patienten påstår och alltid bemöta patienten med respekt. Om Du inte följer dessa anvisningar, vilket jag själv gör – faktiskt – så kan du inte arbeta inom offentlig sjukvård.

Att det är “oturligare” för vissa patientkategorier att träffa mig har endast konsekvenserna att jag informerar dem att “Tyvärr, jag anser icke du bör ha narkotika” “Jag skriver gärna ett intyg åt dig men då skriver jag att jag anser att dina symtom inte stämmer med någon känd diagnos“.

Klagomålen blir dock massiva, inte bara från patienterna som inte får som dom vill utan störtilskna psykologer och sjuksköterskor brukar banka på min mottagningsdörr och säga att “Vad menar du, patienten har vare sig fått intyg eller den medicin han behöver!“

Skulle jag säga sanningen att patienten är en bedragare i stor skala och “försöker lura mig och er” skulle jag omedelbart tvingas bort från landstinget – hur uppenbar patientens lögn än är. “Du måste lyssna på patienten” är landstingens credo även om det kostar tiotals miljarder i fusk, pengar som hade kunnat gå till ex. cancersjuka.

Låt mig tillägga att i första patientens fall ovan hade jag talat med en psykolog, Röda Korset t.o.m. tror jag det var, i Stockholm, som ringde inför patientbesöket som bokats från ett hem för ensamkommande i Ludvika som berättade att “Han åker bara runt och kräver narkotika och säljer till andra“. Trots att jag berättade detta för verksamhetschefen på Ludvika vårdcentral så fick patienten narkotika av en annan läkare, det blir så mycket “bråk”annars.

Trots allt, att jag “småljuger” – må Gud och civiliserade människor förlåta mig – när 99% storljuger, räddar mig i alla fall.

Att jag “småljuger” för att följa landstingens värdegrund i de cirka 1% av alla patientbesök som är uppenbart bedrägeri är min räddning och gör att jag kan, när jag är i Sverige, “hanka” mig fram som läkare inom svensk sjukvård.

Med smålögner menar jag att jag inte säger sanningen, alltså att det är uppenbart att patienterna ljuger/försöker manipulera till sig narkotika eller osanna intyg, utan istället bara säger att jag skriver inte ut narkotika eller intyg för åtgärden saknar s.k. evidensbaserad grund. Någon karriär och bli chefsöverläkare i landstinget lär jag dock aldrig göra, det är jag alldeles för ärlig och erfaren för.

Mvh, Dr. Thomas Jackson”

En av många skribenter på Avpixlat besvarade Dr Jackson med…

“Dr. Thomas Jackson 1. Skriva ut narkotika avsett för försäljning eller missbruk är straffbart och dina kollegor riskerar sina legitimationer.

2. Det går ju att följa upp patienten och förskrivning av olika preparat. Dags för Socialstyrelsen att agera?

3. Läkare skall inte agera politiskt i tjänsten, vilket ni tvingas göra med den tolkning landstinget har. Det protesterar ju våra politiker våldsamt mot när det sker i andra länder.

4. Borde finnas andra möjligheter inom privat vård för hederliga läkare även i Sverige. Jag listar mig gärna som patient i så fall”.

…som Dr Jackson följde upp med ett svar på.

“Hej Svenskastavalla, tack för uppmuntran och vänliga formuleringar. Som kommentarer till Dina punkter ovan:

1 och 2. Du har rätt. Men Socialstyrelsen agerar i stort sett bara när någon kollega skriver ut hundratals gånger för mycket. I fallet i Ludvika var det “en normalförskrivande disktriksläkare som tog sig an patienten jag nekade“. Jag tror det var år 2008, en kvinnlig sjuksköterska i 55-60-årsåldern var chef.

Allt skall finnas i journalen, jag brukar alltid journalföra noggrant. Och det bör vara lätt att hitta för jag var där bara en dryg vecka tror jag. Men vem skall göra anmälan? I princip är det en Lex Maria-sak och det kan jag som konsult inte göra. Det är ju chefen som gör det, och hon var ju delansvarig så saken låter sig näppeligen göras. Men det vore ett lämpligt pilotprojekt. Avpixlat har min email och jag ställer gärna upp och redogör för saken om jag blir anmodad.

3. Korrekt. Men detta att göra som patienten säger i intygsfrågor är en gammal tradition i Sverige att läkare alltid skriver som patienten säger, såvida det inte är så att patienten säger “Jag har ett benbrott på mitt högra underben“, men det finns inga symtom på benbrott och röntgen visar att benbrott inte föreligger. I dessa lägen intygar inte läkaren att det är som patienten säger. Men när det gäller påståenden som vi läkare inte kan kontrollera med röntgen eller lab.svar eller annat konkret sätt så har vi som praxis att alltid följa vad patinenten eller anhöriga säger.

4. Tack för uppmuntran i punkt fyra. Jodå, vi erfarna doktorer hankar oss fram, lite som gamla rävar kanske. Själv har jag arbetat prickfritt 35 år inom 4 olika specialiteter som psykiatri, internmedicin, allmänmedicin och rehab. Låt mig påpeka att 99% av alla patienter som söker är s.k. “real patienter”, har alltså en reell sjukdomsproblematik.

Normalt på en vårdcentral så har en allmänläkare cirka 10-15 patienter per dag, alltså cirka 70/vecka/200/månad. Så varje månad brukar det komma 1-2-3 som sysslar med sjukdomsbedrägeri. Dessa kallar jag numera icke patienter utan ungefär ”personer som söker sjukvård utan sjukdomsgrund“. Rävsaxen är att enligt journallag/föreskrifter skall journal skrivas med respekt för patienten. Kan en läkare skriva “patienten med anhöriga bedriver uppenbart assistensfusk som kostar samhället runt 2 miljoner/år” utan att bryta mot lagen? Det blir nog svårt!

Det är det som är frågan: Hur ska vi få en optimal lagstiftning så fuskare inte skyddas? Hur blir det förresten om alla får läsa sin egen journal på internet? Ja, då kan jag garantera att inte en enda doktor vågar säga emot patienten.

Mvh, DR. TJ.

PS. Hade jag haft en mottagning hade du gärna fått lista Dig. 59 år gammal så har jag dock börjat trappa ned på klinisk verksamhet och påbörjar undervisning/kurser istället. Bl.a. har jag aktuella diskussioner med Högskoleverket att få högskolestatus, 10 universitetspoäng, på en kurs i simuleringsdiagnostik för läkare i Sverige.

Eftersom Karolinska Institutet tycks vägra införa detta kursmoment, jag har krävt det skrifligen både i brev till rektor för KI och i debattartikel på Brännpunkt Svenska Dagbladet, så kommer jag själv att lägga upp en kurs i “Simulering och Sjukdomsbedrägeri” utfrån engelska kursböcker.

Det får snart en egen website, efter den 1 juli räknar jag med. Det blir bara på att googla på “simuleringsdiagnostik” efter den 1 juli så finner alla intresserade i kurserna websiten. God willing är väl bäst att tillägga. DS”.

Psykiskt sjuka äldre missgynnas i vården

Psykiskt sjuka äldre får inte tillgång till specialiserad psykiatrisk öppen- och slutenvård i samma utsträckning som yngre personer. Det är också ytterst ovanligt att äldre personer erbjuds samtalsbehandling som till exempel KBT. Det visar en rapport från Socialstyrelsen.

Förekomsten av psykisk ohälsa hos äldre personer är minst lika vanlig som hos yngre. Socialstyrelsen uppskattar att mellan 12 till 15 procent av befolkningen över 65 år har depression. Även ångestsjukdomar bland äldre är vanligt och förekommer ofta tillsammans med depression.

Enligt rapporten förskriver vården i hög grad psykofarmaka till äldre personer.

- Däremot är det väldigt ovanligt med någon form av samtalsbehandling som till exempel kognitiv beteendeterapi, KBT, säger utredaren Peter Salmi.

Även om många äldre överbehandlas med läkemedel förekommer det också underbehandling i vissa fall.

- Det kan verka paradoxalt, men vi ser att det är relativt vanligt att äldre inte behandlas med psykofarmaka. Studien visar att av de äldre som begick självmord tenderade färre ha fått behandling med antidepressiva och antipsykotiska läkemedel än övriga personer, säger utredaren Peter Salmi.

Socialstyrelsens undersökning visar bland annat att:
Andelen personer som år 2010 vårdades för en psykisk sjukdom inom den specialiserade öppen- eller slutenvården var lägst bland de som var 65 år och äldre.
Äldre personer använder regelbundet psykofarmaka i betydligt högre utsträckning än yngre personer. Det var cirka fem gånger vanligare för män och kvinnor i den äldsta åldersgruppen – 85 år och äldre – att hämta ut tre olika psykofarmaka än för åldersgruppen 18 – 64 år
Många äldre behandlas med direkt olämpliga psykofarmaka som ångestdämpande och sömnmedel, som ökar risken för biverkningar i form av minnesstörningar och fallolyckor.
Män som är 85 år och äldre har en större risk att begå självmord. Det finns också en förhöjd självmordsrisk för kvinnor i åldersgruppen 65 till 74 år.
Enligt rapporten erbjuds långtifrån alla psykiskt sjuka äldre personer vård inom psykiatrin.

- En sannolik förklaring är att specialistpsykiatrin inte specialiserat sig på just psykiskt sjuka äldre. Många av dessa äldre får istället behandling inom primärvården, äldreomsorgen eller på olika somatiska kliniker, säger avdelningschef Petra Otterblad Olausson.

- Som situationen ser ut idag missgynnas äldre personer med psykisk sjukdom och riskerar att inte få den vård de behöver. Det är viktigt att specialistpsykiatrin ökar sin kompetens om äldres behov och att man förmedlar denna kunskapen ut i organisationen gentemot till exempel primärvården, säger Petra Otterblad Olausson.

Kontakt:
Peter Salmi, 075 – 247 38 87
Petra Otterblad Olausson,
(Nås via Presstjänsten, 075 – 247 32 42)

Länk till rapporten:

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-2-22

2011 fakta massinvandring

OBS vi skyller inte på invandrarna – Vi skyller på våra politiker och medier – De riktiga extremisterna som inte erkänner fakta med mot och om SD?

För att förstå effekterna konsekvenserna och alla problem med extrem massinvandring som presenteras för år 2011. Uppmanar vi er att först läsa igenom vad man sa i en statlig propaganda år 1980. All text tar max 5-10 min att läsa men bör ge er en bra överblick om ”helheten” vad man inte vill debattera samt erkänna i debatter med mot om SD!

1968: Invandringen regleras

År 1968 beslutade riksdagen att invandringen skulle regleras. Som ett skäl för regleringen angavs att den var nödvändig för att landets resurser skulle räcka till att ge samma levnadsvillkor till in-vandrare som till svenskar.

1975: Invandringens riktlinjer

År 1975 antog en enig riksdag riktlinjer för en samlad invandrarpolitik, som riktade sig såväl direkt som indirekt till invandrare (prop. 1975:26, bet. InU 1975:6, rskr. 1975:160). Till jämlikhetsmålet lades de två målen valfrihet och samverkan. Det togs klart avstånd från assimilationstanken. I enlighet med detta infördes år 1976 en bestämmelse i regeringsformen som föreskriver att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Den generella välfärdspolitiken skulle fortfarande vara utgångspunkten för politiken.

1980: Återbrlick

Se på invandrare på nytt sätt som en chans, en utmaning, till rikare kulturutbytade. Vidgade horizonter. Öppnade dörrar. Mot världen omkring oss. Så kanske vi kan lära oss en lättare och mjukare lisvsstil.

De 2 enkla frågorna ska ni som försvara det ni kallar mångkultur och mångfald svara på:

1. Finns det bostäder åt alla invandrare?

2. Finns det jobb åt alla invandrare?

Regeringen 1997

Arbetslösheten har blivit det svåraste hindret för människor att skaffa sig jämbördiga levnadsvillkor. En konsekvens av arbetslösheten är att de som aldrig lyckas få ett reguljärt arbete även ställs utanför detgenerella trygghetssystemet i form av arbetslöshetsförsäkring och ytterst hänvisas till socialbidrag för sin försörjning. Det finns stora skillnader mellan olika invandrargrupper när det gäller deltagande i arbetslivet. Invandrare från Afrika och Asien samt relativt nyanlända invandrare har i gemen stora svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden

Beviljade uppehålltillstånd 1980-2010

1.304.933

Beviljade uppehållstillstånd 2006-2010

375.903

Beviljade uppehållstillstånd 2011

År 2011 har omkring 97 000 människor fått uppehållstillstånd i Sverige (enligt Migrationsverkets statistik från i november). Cirka 12 000 av dem har fått asyl som flyktingar. De flesta som fått uppehållstillstånd är arbetskraftsinvandrare och anhöriga.

29.648 sökte asyl 2011

Under 2011 sökte totalt 29 648 personer asyl i Sverige. Året innan var siffran 31 819 asylsökande.- Även om siffran minskat något är det fortfarande en hög siffra över antalet asylsökande om man tittar bakåt i tiden, säger Migrationsverkets presschef Johan Rahm, till TT.

Sverige är ett av de länder i Europa som tar emot flest antal asylsökande, enligt Migrationsverkets statistik. Flyktingströmmen var stor även från Somalia, Serbien, Eritrea och Irak .När det gäller asylsökande från Bosnien-Hercegovina har antalet ökat med nära 700 procent. Från 123 personer 2010 till 981 under 2011.

1.2 miljoner i utanförskap 2011
De runt 1,2 miljoner människor som stod utanför skulle in i värmen bland de anställningsbara. Siffrorna visar att 1 208 900 personer ingick i det som av RUT kallas ”bred arbetslöshet” i augusti 2006, månaden innan regeringen vann valet. Sedan dess har det gått fem år och kampen mot utanförskapet har varit en prioriterad fråga. Samma månad i år har antalet i utanförskap minskat med 37 500 personer.

Arbetslösheten ökar hos invandrarna

Invandrare har också ökat kraftigt bland de arbetslösa. En orsak är flyktinginvandring av utomeuropeiskt födda. Andelen som saknar gymnasiekompetens har på senare år stigit från 40 till 50 procent. Många riskerar att aldrig komma in i arbetslivet varnar AF.

Ökad arbetslöshet erkänns hos invandrare

En orsak till de stigande arbetslöshetssiffrorna inom gruppen utrikes födda är den ökade invandringen under åren 2007 till 2009 och att den kom att sammanfalla med finanskrisen då många industrijobb gick förlorade. En större andel av dem som invandrade än tidigare år kom från utomeuropeiska länder.

35% utlandsfödda arbetslösa

Mer än var tredje registrerad arbetslös på Arbetsförmedlingen är utrikesfödd. Andelen har ökat dramatiskt. Från 22 procent för sex år sedan till dagens 35. Det visar siffror DN tagit fram med hjälp av Arbetsförmedlingen.

218.000 arbetslösa invandrare

På Arbetsförmedlingen finns i dag 218.000 inskrivna med utländsk bakgrund.

40% saknar gymnasie tillbehörighet

40 procent av utlandsfödda klarar inte grundskolan
Saknar gymnasiekompetens

Mer än var femte invandrad ungdom saknar gymnasiekompetens och dubbelt så många fastnar i långvarig arbetslöshet jämfört med de svenska, fyra mot två procent.
Saknar gymnasiekompetens

60 procent har minst gymnasieutbildning. Trots det har många svårt att få ett arbete. Så kan det inte fortsätta. Vi behöver allas kompetens för att lösa den kommande gen
Var 3 ung invandrare arbetslös

– Det är tufft. Arbetsgivarna säger att de ska höra av sig, men gör det inte, säger arbetssökande Robin Ivars i södra Stockholm.

Han är en av 19 500 invandrare mellan 19 och 24 år som just nu saknar jobb. Gruppen har på kort tid växt kraftigt. 2008 var ungefär var femte invandrad ungdom utan jobb, i fjol var tredje, enligt statistik som Statistiska centralbyrån tagit fram åt TT

39% icke EU är okvalificerat arbetskraft

39 procent av alla icke EU-medborgare som i år fått uppehållstillstånd för arbete ska utföra jobb som inte kräver någon särskild utbildning. Varför får 539 icke EU-medborgare uppehållstillstånd för att komma hit och städa när arbetslösheten redan är så hög?

Tar invandrare 7-10 år att få jobb

-Det är så stora problem med flyktingmottagandet i dag. Det tar sju till tio år innan man är självförsörjande och vi har en stark koncentration till ett antal bostadsområden. Vi vill sprida flyktingarna över hela landet. Vi kallar det för ”Lex Vellinge”, ett tvång på att alla kommuner ska ta emot flyktingar, säger Anders Lago (S), kommunalråd i Södertälje

Gästarbetare utnyttjas mot lönedumpning

Fler än hälften av de Stockholmsrestauranger som fått Migrationsverkets tillstånd att importera arbetskraft fuskar. De dumpar löner och bryter medvetet mot lag och kollektivavtal.

–  En av de arbetsgivare vi stötte på sade uttryckligen: ”Det är bättre att ta hit arbetskraft från Kina än anställa i Sverige eftersom de inte vabbar, inte är sjuka eller kräver semesterlön”, konstaterar HRF-ombudsmannen Per Persson.

Hans ombudsmannakollega Mikael Berge, som lett uppsökarprojektet, skräder inte orden:

– Det här är modern människohandel, där arbetsgivare uppsåtligen lurar hit människor i syfte att tjäna pengar, säger han.

Att lönen sänks i flera steg är vanligt. I slutänden överensstämmer den anställdes lönespecifikation inte alls med vad arbetsgivaren uppgivit till Migrationsverket, eller till facket när restaurangen i syfte att få sitt arbetstillstånd tecknat kollektivavtal.

18.000 utvisningsärenden

Allt fler personer som ska utvisas blir kvar i Sverige och polisen har idag rekordmånga ouppklarade utvisningsärenden. Nu kommer kritik från poliser mot Migrationsverket.

Polisen har i dag rekordmånga utvisningsärenden på sitt bord, nästan 18 000. Drygt 7 000 av dessa rör personer som polisen vet vart de befinner sig.

I ett och ett halvt års tid har polisen i Uppsala försökt utvisa Nabil Foad Ahmed till två olika länder, men inte lyckats. Idag bor han på madrasser på vardagsrumsgolvet hos vänner.

Det är inget värdigt liv, säger Nabil Foad Ahmed. Stefan Martingeno chef för utlänningsenheten i Uppsala, säger att det finns fler som Nabil, som polisen inte kan utvisa.

Papperslösa utnyttjas som billig arbetskraft

Vi möter fler papperslösa över hela Malmö.

Mustafa, den irakiske bilplåtslagaren som jobbar i oljehamnen. Han jobbade vitt i flera månader men började efter Migrationsverkets tredje avslag jobba svart igen. Samma jobb, fast bara halva lönen.

22-årige Omar, efterlyst för att utvisas, som jobbar på en billackering norr om Malmö.

Livvakten Said som jobbar i en jourbutik i östra Malmö för 25 kronor i timmen.

Hassan som jobbar i en möbelaffär för 19 kronor i timmen.

Karim som jobbar på en billackering för mellan 22 och 28 kronor i timmen.

Hur många befinner sig i samma situation? Vi frågar alla vi möter. Och får uteslutande svaret: ”Alla.” Alla asylsökande, åtminstone alla de känner.

Hur skulle de annars klara sig med dagersättningen på 61 kronor från Migrationsverket, resonerar de. En ersättning som dras in helt när ett utvisningsbeslut tas.

Bahri har inte fått jobb på 4 år

En som har svårt att hitta ett arbete är Bahri Kader från Irak som bott i Sverige i fyra år.

– Jag har sökt jobb i ett och ett halvt år, säger Bahri Kader.

Vad är det för jobb du söker?

– Allt.

Hassan har inte fått jobb på 8 år

Det är åtta år sedan DN första gången skrev om Hassan Keyse Sharmarke från Somalia.

Då satt han liten och tunn i sitt första asylförhör på Migrationsverket i Solna. Nu möts vi i Jönköping. All rädsla från det där ögonblicket i Solna är borta. Han är etablerad i Sverige – och ändå inte. Han har inget jobb.

46 av 5550 flyktingar fick jobb

Reformen har en budget på 1,2 miljarder kronor om året, men knappt hälften av de pengarna har gått åt. Och av de 5550 personer som är inskrivna i programmet har bara 46 personer fått någon form av vanlig anställning.

Salama utnyttjas som gratis arbetskraft

Salama har tidigare haft två längre praktikplatser men när praktikperioden tagit slut har hon fått sluta. I Burma drev Salama en egen livsmedelsbutik och högsta drömmen är att få ett riktigt jobb. – Men det känns omöjligt att få i Sorsele, det känns som att det inte finns någon framtid för mig här och många känner så.

Mohammed utnyttjas som gratis arbetskraft

Enligt Christer Gurell, vd på Next Pack, hade man dock anställt Mohamed även utan lönesubventionen.

– Det var mer som en bonus. Vi söker alltid killar som kan passa in hos oss. Mina enda krav är att de är starka och uthålliga, jag bryr mig inte om varifrån de kommer, säger Christer Gurell.

Instegsjobb är en möjlighet som gäller alla som fått uppehållstillstånd under de senaste 36 månaderna och den anställdes lön subventioneras som längst i två år. Åtgärden ska även kopplas till undervisning i svenska under minst sex månader.

Skapar socialbidragsberoende

– Vi upplever att vi producerar socialbidragstagare på löpande band nu. Så kommenterar Åke Carlsson (C), kommunalråd i Uppvidinge kommun, Arbetsförmedlingens utvärdering av det nya systemet med etableringslotsar för nyanlända.

67% utlandsfödda går på socialbidrag

Vad tänker du om att 67 procent av de långvarigt beroende av socialbidrag är utrikes födda?

–  Om man kommer från en helt annan miljö och har svårt att lära svenska och få arbete kan effekten bli mer bidragsberoende. Bidrag var huvudmetoden på 1970-talet. I årets budget går 98 procent av de inkomstförstärkningar vi vill göra till den tredjedel som har de lägsta inkomsterna. I budgeten har vi höjt flerbarnstilläggen och barndelen i bostadsbidraget. Vi måste med fördelningspolitik säkerställa en sammanhållning i samhället. Men i grunden går bidragstagarnas situation inte att lösa med mindre än att de kommer i arbete.

78.000 utlandsfödda på bidrag

Sextiosju procent av de som under längre tid tar emot socialbidrag är födda utomlands visar siffror DN tagit fram. Orsaken är oftast arbetslöshet. Den så kallade barnfattigdom som finns i Sverige handlar i stor utsträckning om barn till arbetslösa invandrare.

Bland dem som fick ekonomiskt bistånd under längre tid – i statistiken definierat som tio månader eller mer under ett år – dominerar utrikes födda stort. Av de 117.000 personer som fick stöd var 78.000 födda utomlands. De utrikes födda utgör alltså 67 procent, mer än två tredjedelar av den grupp som under längre tid måste använda sig av samhällets yttersta skyddsnät. Om siffrorna rensas för den introduktionsersättning som ges till många invandrare de första åren i Sverige blir andelen 60 procent

Utlandsfödda jobba mot socialbidrag

Ullenhag säger till Rapport att det framförallt är unga och personer födda utomlands som har försörjningsstöd och samtidigt söker jobb. -Vi måste hitta tydligare jobbfokus i det systemet.

Reinfeldt erkänner jobba en timma

Vad är en rimlig nivå på social­bidrag?

–  Det jag vunnit valen på är att det ska löna sig mer att arbeta. Om det bara så är en timme ska det ge en ekonomisk förstärkning. Jobbskatte­avdraget har gjort skillnaderna tydligare mellan dem som arbetar och dem som inte gör det. Nu ser vi över att man ska kunna få tjäna en del även när man har försörjningsstöd.
Hur har det gått med utanförskapet

9 av 10 utlandsfödda på komvux

Varje år fortsätter tusentals människor efter sfi-utbildningen till att läsa komvux på grundskolenivå. Drygt 80 000 personer läste på komvux på grundskolenivå, sk grundvux, förra året. Nio av tio har utländsk bakgrund. Var tredje studerande på grundskolenivå har högskoleutbildning och ytterligare en fjärdedel har gymnasieutbildning. Många av dessa studerar också relativt länge på grundskolenivå.

Arbetslösa invandrare kostar 34 miljarder

Sverige är absolut sämst av alla OECD-länder på att sysselsätta invandrare. Det kostar AB Sverige minst 34 miljarder kronor varje år.
Var ska invandrarna bo och finns det bostad åt alla invandrare?

Invandrare fastnar på överfulla boenden

Migrationsverkets boenden är överfulla. Reformen som snabbt skulle få invandrare ut i jobb har fått motsatt effekt. ”Det här håller inte”, säger Caroline Henjered, verksamhetschef på Migrationsverket.

Migrationsverket har inte haft så många boende på sina anläggningar sedan den stora vågen av asylsökande efter Jugoslavienkriget. Nu placeras allt fler nyanlända på hotell och i stugbyar.

Grundtanken med den nya etableringsreformen är att en invandrare som får upphållstillstånd direkt ska lotsas från Migrationsverkets anläggningsboende till en kommun där det finns möjlighet att få arbete. Nu har det uppstått en propp i systemet. Det tar alldeles för lång tid att hitta en kommun där det finns både bostad och möjligheter att få jobb.

Bostadsbrist i 120 kommuner

I 120 kommuner råder bostadsbrist och det är svårt att flytta till en annan kommun för att få jobb, säger Andersson.

330.000 saknar bostad

Ändå är långtifrån de över 330.000 personer som står i kön intresserade av att med kort varsel ta en bostad. Det visar den hittills största kartläggningen som gjorts av bostadskön och som Dagens Nyheter har tagit del av.

250.000 unga saknar bostad

-Vi har 250 000 unga som saknar bostad
1 av 2 kommuner har bostadsbrist för unga

I mer än hälften av landets kommuner råder brist på bostäder för unga. Det konstaterar Ungdomsstyrelsen som lyfter fram att bostadsbristen inte bara är ett storstadsproblem.

-Man skulle ju kunna tro att det är bättre i glesbygd, men vi ser att det också i glesbygden är svårt att hitta bostad. Där handlar det framför allt om att många unga inte får ett arbete och att man därför inte har råd att betala en hyra, säger Inger Ashing, ställföreträdande generaldirektör för Ungdomsstyrelsen.

Även om det är i Göteborg, Stockholm och Malmö som avsaknaden av bostäder för unga är som störst råder det också bostadsbrist i var tredje kommun med färre än 25.000 invånare.

91.000 bostäder saknas Stockholm

Enligt våra beräkningar har Stockholms län i dag ett ackumulerat underskott på 91.000 bostäder, vilket är mer än hela bostadsbeståndet i Uppsala. Det riskerar också att växa dramatiskt under kommande år. Räknar man med att det går 0,6 lägenheter per invånare kommer vi med nuvarande befolkningstillväxt att behöva bygga närmare 25 000 bostäder per år. 2010 byggdes det 6 400. Bara för att klara ökningen skulle byggtakten alltså behöva fyrdubblas.

Vill ni ha ytterligare ex på definition om ”massinvandring”?

13.700 bostäder påbörjades

Under första halvåret 2011 påbörjades cirka 9 550 lägenheter i flerbostadshus, vilket är en ökning med 8 procent jämfört med samma period föregående år (8 879 lägenheter).

Totalt påbörjades 13 700 bostadslägenheter under första halvåret 2011, varav 4 150 avser lägenheter i småhus. Jämfört med samma period föregående år har lägenheter i småhus minskat med 4 procent (4 340 lägenheter).

Beviljade uppehålltillstånd 2011

57.293

Tobias Billström: Måste våga prata om ekonomin

-Nej det är uteslutet. Skälen för varför vi ändrade lagen 1997 var starka. De som är äldre kan inte delta på arbetsmarknaden och de kommer dra på den medicinska vården och andra kostnader. Man måste våga prata om ekonomin annars lämnar man fältet fritt.

Fredrik Reinfeldt erkänner kostnader

– Om vi ska låta människor som lever under fattigare förhållanden och har anhöriga i Sverige komma hit, då tycker jag vi ska vara medvetna om att det kommer att ställa ökade anspråk på offentliga resurser. Då får annat stå tillbaka, då blir det mindre till skolan och mindre till sjukvården.

Tobias Bilström: Vi har inte råd

-I dagsläget ser jag det som uteslutet att över huvud taget överväga att återinföra sista länken med tanke på det mycket stora antal asylsökande som Sverige har i dagsläget. Det skulle generera kostnader inom äldrevård och medicinsk vård som Sverige inte har några resurser till, säger Tobias Billström till TT.

Regeringen fortsätter att dribbla med sanningen om invandringen.

I ”Ensamkommande flyktingbarn”, Asylpolitik, Dhimmifiering, Flyktingar, Invandring, Islamisering, Korruption, Kriminalitet, Mångkultur, Medlöpare, Parallellkultur, Politiker, Sanning och lögn, Ullenhags myter, Yttrandefrihet den 20 december, 2011 kl 12:25

Erik Ullenhag är integrationsminister med ansvar även för att sockra det beska mångkulturpillret. Han har släppt en propagandasida på regeringens sajt där han påstår sig kunna avliva en del ”myter” om invandringskatastrofen. Att Ullenhag ens erkänner att det cirkulerar såpass underbyggda uppgifter om invandringen att de behöver bemötas, är väl ett tecken på begynnande desperation. Att Ullenhag i sitt nit dessutom ofta slirar betänkligt på sanningen gör inte saken bättre.

På trettiotalet publicerade Alfred Rosenberg sin ”Der Mythos der 20. Jahrhunderts”. I går kom vad som skulle kunna kallas Sveriges svar på denna; ”21. Århundradets Myter” av Erik Ullenhag, för övrigt son till tidigare fp-riksdagsmannen Jörgen Ullenhag. Ullenhag är alltså född in i den den politiska eliten, men hans alster innehåller samma sorts svammel, samma sorts fria förhållande till sanningen, och samma förakt för läsarens intelligens som plebejen Alfred Rosenbergs. Ullenhags påståenden bemöts i vad som väl närmast kan beskrivas som en storm på nätet. Det är ju bara på nätet som obekväma åsikter är tillåtna och det är ju bara där regeringens lögner kan bemötas. Jag ska inte försöka gå igenom alla Ullenhags ”myter” i detalj, men jag ska i alla fall kommentera dem.

1: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land. (Troligen sant, för Ullenhag & Co fifflar med siffrorna.)

Ullenhag & Co säger att påståendet är felaktigt. Man menar att andelen utlandsfödda inte kommer att vara större än 16,5 procent 2050. Det är möjligen sant, men vad regeringen inte berättar är att barn till utlandsfödda inte är med i beräkningen. I dag har 20 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund, antingen utlandsfödda eller med någon förälder som är född utanför Sverige. Omkring år 2050 är det inte alls otroligt att folkgruppen svenskar kommer att utgöra en minoritet i staten Sverige.

2: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl. (Sant, bara 10 procent har flykting- eller skyddsskäl.)

Här kritiserar Ullenhag & Co påståendet att ”de flesta” invandrare inte är riktiga flyktingar. ”De flesta” är ett luddigt begrepp, men låt oss försöka bena upp siffrorna. Ullenhag & Co påstår att 9.978 asylsökande personer beviljades permanent uppehållstillstånd 2010. Man säger vidare att 91 procent av dessa antingen hade skyddsskäl eller flyktingskäl. Här måste man hålla isär ”asylsökande” och folk som kommit till Sverige av andra anledningar plus att man också måste hålla isär ”flyktingskäl” och ”skyddsskäl”. Det är inte alls samma sak, vilket regeringen med sin formulering vill få oss att tro. Vid en snabb anblick kan man förledas att tycka att 91 procent äkta flyktingar ser ganska bra ut. Men det är bara tills man inser att siffran 91 procent utgår från de 9.978 i undergruppen asylsökande som dessutom ingick i en annan undergrupp; de som beviljades permanent uppehållstillstånd.

Totalt beviljades 2010 uppehållstillstånd (permanenta eller temporära) till 91.458 personer (källa MiG). De 9.080 personer som hade skyddsskäl eller flyktingskäl utgör alltså bara 10 procent av samtliga beviljade uppehållstillstånd. Om man bara räknar ”flyktingskäl”, så blir siffran med största sannolikhet ännu lägre. 90 procent saknade alltså endera skydds- eller flyktingskäl. Om man accepterar att uttrycket ”9 personer av tio” kan jämställas med uttrycket ”de flesta” så är den så kallade myten sann, och Ullenhag och regeringen ljuger.

3: Sverige är på väg att bli ett muslimskt land. (Ingen vet, men Ullenhag tar nog till i underkant.)

Här försöker Ullenhag & Co få oss att tro att antalet muslimer i Sverige bara utgör en dryg procent av befolkningen. Den sista gången man i Sverige frågade efter religiös tillhörighet var i Folk- och Bostadsräkningen 1930. Då uppgav 15 personer att de var muslimer. Ullenhag & Co påstår att de muslimska trossamfunden sammanlagt har runt 110.000 medlemmar, vilket skulle utgöra drygt en procent av befolkningen. Eftersom ingen vågat fråga sedan 1930, så kan siffran på hur många muslimer som bor i Sverige inte vara annat än högst ungefärlig. Nämnden för statligt stöd till trossamfund uppger att det finns 110.000 medlemmar i islamiska församlingar, och det är sannolikt den siffran Ullenhag & Co använt. Det finns dock andra siffror. Enligt Islamic Center i Malmö skulle antalet muslimer på riksnivå 2008 vara cirka 450.000. Enligt Utbildningsradions webbsida om världsreligioner i Stockholm finns det i Sverige 250.000 muslimer. Enligt ett faktablad från Svenska Institutet i januari 2000 fanns det då (alltså redan för elva år sedan) 200.000 muslimer i Sverige. Quick Response uppgav i mars 2000 (också för elva år sedan) att antalet ”etniska muslimer” i Sverige skulle vara 300.000. Sveriges muslimska Råd (SMR) uppger 370.000, varav 130.000 personer är anslutna till något muslimskt samfund, varav 110.000 i SMR:s medlemsföreningar. Sveriges Muslimska Förbund uppgav 2006 antalet till 450.000. Det är fem år sedan. Erik Ullenhag skrev själv i en debattartikel i Dagens Nyheter den 13 januari 2011 att Sverige har 400.000 muslimer.

4: Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningar får inte hållas i kyrkan.
5: Skolorna får inte längre servera fläskkött. (Sant, flera skolor har anpassat sig, dock säkert utan att behöva få direkta order.)

Det är säkert sant att det inte finns några officiella riktlinjer om förbud för nationalsången, skolavslutningar i kyrkor eller fläskkött. Det är dock också sant att många skolor på egen hand avstyr skolavslutningar i kyrkor, sjungande av nationalsång och tar bort fläsk från menyn. Om de gör detta av rädsla för att förnärma de minoriteter som ingår i skolans upptagningsområde eller om de verkligen tycker att så ska vara får vara osagt. Det är i alla fall uppenbart att skolorna och kommunerna inte får något stöd av regeringen för att hävda traditionerna. Tvärtom.

6: Judarna kontrollerar medier och politik i Sverige, USA och flera andra länder. (På sätt och vis sant.)

Det finns en växande antisemitism i Sverige, främst påeldad av den växande muslimska gruppen. Det förändrar inte det faktum att familjen Bonnier och familjen Hjörne tillsammans äger en stor del av dagspressen i Sveriges tio största städer, Sveriges största TV-kanal och en av Sveriges två stora kvällstidningar. Det här påståendet kan Ullenhag ha lagt till för att i alla fall implicit lägga skulden för den växande antisemitismen i Sverige på de man kallar högerkrafter. Associationen mellan ”judehat”, ”antisemitism” och ”höger” är inpräntad i folks medvetande sedan 30-talet. Att den verkliga antisemitismen idag kommer från muslimskt och från vänsterhåll har ännu inte sipprat ner i de breda folklagren.

7: Sverige anpassar sig till kvinnofientliga traditioner. (Sant. Läpparna säger en sak, verkligheten en annan.)

Att regeringen säger att man vill motverka hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap och andra företeelser som strider mot individens rättigheter, betyder inte att det inte förekommer. Eller att domar i dessa ärenden kan vara generande milda.

8: Invandringen har lett till en våg av kriminalitet. (Sant, läs tidningen, och kolla sedan sanningen på Flashback eller Avpixlat.)

Sverige har avancerat till andraplats i världen i våldtäkter (värst i Europa). Det faktum att BRÅ sedan 2005 inte längre heller törs eller tillåts redovisa statistiken över brottsligheten nerbruten på medborgarskap eller etnicitet säger väl det mesta.

9: Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år. (Troligen sant, men ingen vågar räkna på den faktiska kostnaden.)

Professor Jan Ekberg, den nationalekonom som forskat i ämnet sedan decennier kommer fram till en årlig nettokostnad på ca 40 miljarder kronor om året (eller 1,5-2 procent av BNP). Enligt Ekbergs forskning gick invandring med vinst på 70-talet, på 80-talet gick intäkterna och kostnaderna mer eller mindre jämt ut för att senare resultera i en årlig nettokostnad. Invandringen har tiotals miljarder i direkt budgeterade kostnader i den budget regeringen själva lagt. Dessutom tillkommer indirekta kostnader i form av socialbidrag, kostnader för kriminalitet, mm. Ovanpå detta kommer det faktum att betydligt färre invandrare är sysselsatta och på det sättet bidrar till de offentliga finanserna som sörjer för skola, vård, omsorg mm.

10: Invandringen leder till lönedumpning.
11: Invandrarna tar jobben från svenskar. (Jämför med grundläggande marknadsekonomi.)

Regeringen säger det själv. ”På lång sikt är det främst utbudet av arbetskraft som bestämmer sysselsättningen.” Och priset på arbetskraft, skulle jag vilja tillägga. En stor grupp som är villiga att arbeta billigare verkar naturligtvis som en lönepress. Ju fler man importerar desto större lönepress. Argumentet att invandring bidrar till ökad utrikeshandel genom att personer med utländsk bakgrund besitter goda kunskaper om bland annat affärskultur, politik och språk i sina tidigare hemländer kan stämma i yttersta undantagsfall. Det är dock i det stora hela rent nonsens. Så många skickliga affärsmän kommer inte till Sverige och de som lyckas gör det sällan genom att exportera svenska produkter till utlandet, utan i regel genom att importera produkter som den invandrade gruppen i Sverige vill ha. Dessutom har vi redan runt 350.000 arbetslösa, så något ytterligare tillskott är inte behövligt.

12: Om man ifrågasätter invandrings- och integrationspolitiken så blir man stämplad som rasist. (Fråga folk om de fått sina dörrar nerklottrade, fönster krossade, bilar vandaliserade eller blivit utsatta för försök till mordbrand.)

Ullenhag & Co skriver: ”Den som argumenterar med hjälp av rasistiska och främlingsfientliga myter möter ofta starka, berättigade motreaktioner.” Vad är berättigat med skadegörelse eller mordförsök? Och vem bestämmer vad som är ”rasistiska och främlingsfientliga myter” och vad som är obehagliga önskade fakta?

13: Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof. (Som man frågar får man svar.)

Frågeställningar av typen ”Bör vi ta emot färre flyktingar?” kan lätt få respondenterna att tro att det verkligen handlar om stackars utsatta människor som behöver vår hjälp. Om frågan var ”Tycker du att vi ska ta emot fler unga muslimska män som inte kommer att kunna försörja sig själva på åtminstone sju år, kanske aldrig?” skulle du nog få ett annat svar.

Viktigt att vi skiljer på ”invandrare” och ”invandrare” (något varken politikerna eller statistiken gör)

Politikerna säger ofta att Sverige skulle gått under utan invandringen. De menar då att vi inte hade klarat oss utan de invandrare som bor o arbetar i Sverige. Det sista kan jag hålla med om. Men man måste skilja mellan de invandrare som bott och arbetat i Sverige sen många år tillbaka och de vi tar emot nu för tiden. Det är väl en enorm skillnad på t.ex invandrade danskar, norrmän och finnar, jämfört med dagens massinvandring från muslimska u-länder? Även invandrarna från f.d. Jugoslavien, Grekland, Polen och Ungern kan väl sägas skilja sig mycket från t.ex. invandrade muslimska analfabeter från Somalia?

Endast ca. 1% av invandrarna vi tar emot är arbetskraftsinvandrare. Mer än 90% av de som kommer hit, har kastat sina id-handlingar o pass för att försvåra för de svenska myndigheterna att utreda deras asylärenden. Många ljuger och ibland vill man inte ens uppge vilket land man kommer ifrån. Myndigheterna får kalla in språkexperter o.s.v för att försöka lista ut vilket land de kommer ifrån.

Jag har inget emot invandrare som arbetar o sköter sig. Jag har inte heller nåt emot riktiga flyktingar som flyr från krig, förtryck och elände. Däremot blir jag riktigt arg när vi tar emot ”flyktingar” som kommer från muslimska diktaturer, som när de fått uppehållstillstånd i Sverige, börjar arbeta för att införa sharia-lagar i vårt land (exempelvis moderaten Waberi). Om man kommer från ett annat land, skall man lämna det landets förtryck och människosyn bakom sig. I Sverige är det svenska lagar som i alla fall borde gälla. Tyvärr har det blivit så, att det svenska samhället anpassar sig till de medeltida värderingar som gäller i deras hemländer: Det kan t.ex. gälla att man inför separata badtider för män och kvinnor på badhusen. Ett system som vi lämnade bakom oss för kanske 100 år sedan. T.ex menar jag att samtliga av de muslimer som gav sig på Lars Vilks omedelbart skulle utvisats på livstid. Deras syn på yttrandefrihet, demokrati och jämlikhet är helt enkelt inte förenligt med vårt svenska synsätt.

Politikerna ”skryter” ofta med att invandrarna är mer högutbildade, smartare och mer företagsamma än svenskarna. Hur bra stämmer det i praktiken? De flesta invandrare vi tar emot kommer från Afghanistan, Irak, Pakistan och Somalia. Är verkligen utbildningsnivån speciellt hög i dessa länder? Många är analfabeter och jag tvivlar på att deras universitet och högskolor kommer upp i vår klass. OM de nu är så himla välutbildade: skulle det då inte varit bättre om de stannade kvar i sina underutvecklade länder och hjälpte till att bygga upp dessa?

Jag menar att politikerna medvetet ljuger. Om man från statistiken räknar bort alla invandrare från våra grannländer och Europa och enbart tittar på hur det ser ut för invandrarna övrigt, blir resultatet skrämmande. Då kan man se en ofantlig överrepresentation när det gäller arbetslöshet, kriminalitet o.s.v. Hur kan politikerna påstå att detta är en ”ren vinst” för samhället? Menar man att dessa kriminella, bidragsberoende invandrare behövs för att upprätthålla sysselsättningen inom kriminalvården, polisen, åklagarmyndigheterna, domstolarna, advokatbyråerna, migrationsverket, sociala myndigheterna, tolkservice, SFI, FK, AF o.s.v ?

Visst är det väl stor skillnad på de invandrare vi tagit emot från länder i Europa och de vi tar emot från de muslimska länderna? De icke-muslimska invandrare som kommit från Europa innebär väl som regel inget större problem? Därför är det missledande när politikerna klumpar ihop dessa med de muslimska invandrarna från diverse u-länder. Jag är därför skeptiskt till uttrycket ”invandrare”. Jag anser inte att en finne, jugoslav, grek eller ungrare kan jämföras med en somalier eller en pakistanier. Man kan inte jämföra en islamist med en vanlig hederlig europé helt enkelt. Men i statistiken blir både islamisten Ahmed som är massmördare och finnen Jukka som arbetar o sköter sig räknade som ”invandrare”.

Hur många arbetsgivare vill anställa en person med heltäckande slöja? Hur skall en sådan person kunna passa in i serviceyrken, vård o.s.v.? Vem vill bli expedierad av en person som man inte kan se mer än ögonen på (knappt ens det om de gömmer sig bakom glasögon/solglasögon). Jag tror det där med slöjan, är ett effektivt sätt för muslimska kvinnor att helt enkelt slippa stå till arbetsmaknadens förfogande. Det står ingenting i koranen om att kvinnan måste täcka sitt ansikte, ändå anses detta vara ett ”uttryck för religion” och i religionsfrihetens namn tillåts alla galenskaper tydligen. Det är väldigt förvånande att polisen accepterat att en slöjbetäckt kvinna skall får lov att utbilda sig till polis. Vad blir nästa steg: att en turbanbärande man tillåts bli polis? Eller att en person i endast lakan och sandaler tillåts utöva polisyrket? Hur skulle det se ut om en Hare-Krishna-typ ville bli polis och krävde att få bära sitt orange-färgade lakan i yrkesutövningen? Det skall väl inte göras skillnad på tro och tro?

Många av de invandrare vi tagit emot på senare år är muslimer och deras synsätt och kultur passar helt enkelt inte in i det svenska samhället. Deras synsätt när det gäller jämlikhet=kvinnan skall stå vid spisen o föda barn, är inte förenligt med vårt. Samma gäller deras syn på yttrandefrihet, demokrati och exempelvis homosexuellas rättigheter.

Man måste skilja mellan skötsamma invandrare och muslimska parasiter anser jag. Ja: jag ser de flesta invandrade muslimerna som parasiter. När jag går på stan en vanlig dag ser jag en massa sådana här parasiter. Ofta har de en massa barn och barnvagnar i släptåg, eftersom de tydligen istället för att arbeta och anpassa sig till det svenska samhället, väljer att föda en massa barn och leva på bidrag. De har inte bidragit med en enda krona till samhället: ändå skall de få samma rättigheter till barnbidrag, bostadsbidrag och föräldraledighet som de svenska skattebetalarna. Är det inte orättvist?

Jag kan inte se att Sverige skulle ”gå under” utan dessa muslimska invandrare, tvärtom: SVERIGE KOMMER ATT GÅ UNDER OM VI INTE LYCKAS BLI AV MED DOM !!!