Några tankar inför ”Prideveckan”

30 Jul

byraan

Bild: Från kampanjen Pressbyrån byter namn till bögbyrån 

Nu börjar de tjata på radio och TV om ”Pridefestivalen”. De får tjata så mycket de vill. Jag stänger av. Brukar ändå inte se på TV eller lyssna på radio så ofta.

Jag kan fortfarande inte förstå varför inte var och ens sexliv och sexuella läggning inte skall vara en privatsak, utan bli en offentlig grej som skall manifesteras och uppförstoras. Sånt får mig att tro att HBTQ-folk både är översexuella och störda i sin personlighet. Har de inget liv förutom den sexuella biten? Finns det inte andra saker som är lika viktiga eller t.o.m viktigare i deras liv?

Är inte bögar, flator och transvestiter o.s.v, lika mycket individer med olika personligheter som alla andra? Det verkar som många av dem har stort behov av att träffas i grupper bestående av personer med samma läggning, för att där ”leva ut” sina känslor och känna gemenskap. Varför funkar det inte lika bra för dem att gå med i exempelvis en schackklubb? Jag känner ingen större samhörighet med en person bara därför att denna har samma sexuella läggning som jag. Ärligt talat, bryr jag mig inte om en persons sexuella läggning eftersom jag anser det är en privatsak. Men HBTQ-folk verkar ha stort behov av att träffas i grupper där de får ”leva ut” sin läggning. Många av dem tycks också ha ett stort behov av att gå ut i offentligheten och bli bekräftade. Jag anser att detta bekräftelsebehov inte är normalt. Jag kan fortfarande inte förstå varför de inte gör som vi andra (”vanliga” heterosexuella) och skaffar sig en partner som de kan leva tillsammans med och vara nöjda med det.

Jag som är ”heterosexuell” – gillar inte ordet: fördrar att kalla mig ”vanlig” – har inget behov av att träffa personer i nån speciell ”Heteroklubb” eller delta i en ”Heterofestival”. När jag är offentlig vill jag inte se mig själv eller ses av andra utifrån mina sexuella preferenser. När jag är privat, är jag privat och när jag är offentlig är jag offentlig. Många HBTQ-personer verkar ha problem med att skilja offentligt från privat.

Jag tjatar ibland om min bantning. Men jag anser ändå inte det är samma sak som om jag hade suttit på facebook eller nåt annat ”neutralt” forum och tjatat om min sexuella läggning. Vad man gör i ”sängkammaren” är var och ens privatsak. Om inte, så får de väl lägga ut en direktlänk till nån porrsida på internet där de som är intresserade kan se och höra vad de sysslar med. Men skillnaden mellan en porrsida på internet och SVT/SR borde väl vara den, att jag rimligtvis borde slippa sånt i den barntillåtna statliga televisionen och radion?

Jag handlar hellre mina matvaror i en butik som kallas ”dietkost” eller ”lågkaloributiken” än i exempelvis ”bögshoppen”. Namn som ”fittaffären”,”kukbutiken” eller ”knullared”, låter inte heller bra. Jag är emot alla former av sexualisering där det borde vara ”neutralt”. Inte bara HBTQ-sexualisering, utan även hetero- pedo-, nekro- o.s.v.

Jag har generellt sett absolut inget emot homosexuella, transvestiter eller bisexuella. Nekrofiler stör mig egentligen inte heller, så länge de inte är mina grannar och jag slipper stanken av ruttna lik (=”ironi”). Men ärligt talat blir jag lätt irriterad när de börjar ”tjata” och skall synas i TV-sofforna och höras i radio p.g.a deras sexuella läggning. Jag anser inte att en persons sexuella läggning kvalificerar denna till att få särskilt stor medial uppmärksamhet. För mig är sex en privatsak. Jag anser inte det är normalt att man exempelvis ändrar skyltarna på vissa Pressbyråer, som nu under Prideveckan skall heta ”Bögbyrån” o.s.v. För detta är att sexualisera saker som inte bör sexualiseras. En matvaruaffär skall väl vara till för alla? Hur skoj är det att handla mat i en butik som kallas ”flatan” eller ”nekrofilen”? Det senare anses förmodligen av många inte vara riktigt rumsrent – men jag tror ni förstår budskapet. Namn som ”Hetero-restaurangen”, känns också fel. Det är inte själva läggningen jag är emot, utan att ”neutrala” saker – som exempelvis matvaruaffärer eller barntillåten statlig media – sexualiserar på ett sätt som känns osunt och osmakligt.

Anledningen till att jag reagerat och skrivit denna ”gnälltext” i ämnet, är helt enkelt att det tjatas mycket om det här med ”Pride” och HBTQ. Speciellt nu när de skall ha sin festival. Om de nu vill anses som normala och bli respekterade och accepterade i samhället, borde de kanske tona ner det sexuella inslaget i festivalen? Nu känns det i det närmaste som att de som inte är HBTQ-personer inte är välkomna till Pridefestivalen. Har exempelvis homosexuella inte samma rättigheter i samhället som alla andra? Nu för tiden tillåts de att ingå äktenskap och adoptera barn. Vad mer begär de?

Text: Ulf Möller

bögar

bögar två

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: