”Barnen – vår framtid”?

15 Sep

halmstahelg3

Är på statsbiblioteket, Halmstad. Glömt glasögon och hoppas jag kan skriva utan allt för många stavfel. Ser knappt bokstäver på nära håll utan dem:
 
Utanför stadsbiblioteket rinner ån Nissan. Finns många fåglar i den och i dess närhet.
 
Två ungar i tre-femårsåldern kastade stenar ut i ån och mot änderna. Änderna befann sig nära kanten, på mindre avstånd än ett småbarns stenkast. Den förmodade pappan var också där med en hund. Från andra sidan ån säger jag med hög röst:
 
”Vill du säga till dina barn att de slutar kasta sten på fåglarna?”
 
Svar:
 
”Sköt du ditt” (plus nåt ohörbart mummel) och en gest som tydde på att om jag inte gillade situationen, kunde jag förflytta mig från platsen.
 
Jag:
 
”Ser du inte att dina barn kastar sten mot fåglarna?”
 
Svar:
 
(ohörbart mummel)
 
Efter nån minut kom hans förmodade fru/sambo/mamman till barnen och de gick från platsen.
 
Varför känns det ofta som att det är just JAG som ska behöva säga ifrån eller ingripa? Har vi hamnat i ett samhälle där folk inte längre vågar eller vill säga ifrån eller ingripa ens när det gäller självklarheter på offentlig plats, mitt i stan, på ljusa dan? Är svenskarna ett fegt folk?
 
Typ: ”Sköt dig själv och skit i andra, så kan ingen dig klandra” eller ”Ensam är stark”?
 
Båda är lögner: Ensam är inte stark och om vi inte hade hjälpts åt och samarbetat, hade vi aldrig kunnat bygga upp en civilisation. (Se på myrorna)
 
Om inte vuxna ens klarar hantera och fostra sina barn i en sån här situation: Hur kommer då dessa barn bli när de blir vuxna?
 
Vågar inte fundera för djupt på det, eftersom det gör mig på dåligt humör.
 
”Våra barn – vår framtid”?
 
Med sådana föräldrar, så ställer jag mig tvivlande till det.
 
Känns nästan som denna typ av föräldrar istället fostrar våra framtida bödlar.
 
Eftersom familjen hade hund, tror jag inte de är muslimer. Men så vitt jag kunde se utan glasögon, så såg i alla fall killen och barnen utländska ut. Inte svarta, men mörhåriga och typ från Mellanöstern. Det innebär inte att jag dömer ut alla utlänningar, men förra gången jag sa till på samma plats, var det också barn som såg ”arabiska” ut, som kastade sten på änderna. Teoretiskt sett kan det ha varit samma barn som nu, men jag antar att det är vanligt med stenkastning mot fåglar på denna plats.
 
Tredje gången på ett år som jag ser det och jag är inte här så ofta. Alla gångerna har det varit ”utlänningar”.
 
En av gångerna hann jag inte fram och säga till.
 
Varför reagerar inte fler?
 
Hade många reagerat och visat sin avsky: Ringt till polisen osv, så skulle sannolikt denna vidriga ”sport” upphört`?
 
Vem ska lära barnen hyfs om inte föräldrarna klarar det?
Text: Ulf Möller
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: