Ska försöka sätta ord på en känsla jag haft i många år:

22 Mar

Är född och uppvuxen i Sverige. Min mamma och hennes släkt var svenskar, men på pappas sida härstammar vi så vitt jag vet från Österrike. Min farmor kom från Finland. Min pappa kom från Danmark.

Har alltid räknat Sverige som mitt land och alltid räknat mig som svensk.

Känns kränkande att personer som kommer hit som asylsökande, kallas för ”nyanlända svenskar” så fort de satt sina fötter på svensk mark. Anser inte att jag tillhör kategorin lättkränkta, som försöker leta orsaker för låtsad kränkthet.

Men när muslimer som beträtt svensk mark, kallas för ”nyanlända svenskar”, känner jag mig kränkt. De är inte svenskar och kommer heller aldrig att bli svenskar även om de får svenskt medborgarskap.

Min pappa blev jättestolt när han fick sitt svenska medborgarskap nån gång på 80-talet. Då hade han bott, arbetat och betalat skatt i Sverige sen slutet av 40-talet eller början av 50-talet. Han kunde tala flytande svenska och han ”integrerade” sig väl i det svenska samhället med alla dess normer, regler, lagar osv.

Man kan säga att min pappa efter cirka 40 år i Sverige kände sig ”svensk”, trots att han var född och uppvuxen i Danmark.

Men hur en muslim som kommer hit och som i vissa fall varken vill lära sig svenska språket, arbeta, betala skatt eller har någon vilja att ta till sig våra normer, vår kultur osv, kan benämnas ”nyanländ svensk” även innan den fått svensk medborgarskap eller till och med innan den har beviljats uppehållstillstånd – det är för mig en gåta.

Enligt mig, kommer en muslimsk asylinvandrare som får svenskt medborgarskap, alltid att vara exempelvis ”somalier med svenskt medborgarskap” eller ”irakier med svenskt medborgarskap”. Som regel identifierar de sig själva som exempelvis ”turk”, ”iranier” osv.

Bryr mig inte om vilken hudfärg eller etnicitet du har. Men för mig är det viktigt att människor som kommer hit anpassar sig, blir självförsörjande, lär sig språket, är laglydiga osv.

Att de som kommit hit som asylsökande, redan från dag ett då de beträtt svenskt territorium, kallas ”nyanlända svenskar” eller ”nysvenskar”, är för mig kränkande.

Sverige är mitt land och jag räknar mig som svensk och har aldrig varit nåt annat. De som är födda och uppvuxna i andra länder än Sverige, har naturligtvis inte fötts som svenskar och kommer heller aldrig att bli svenskar. Däremot kan de bli svenska medborgare.

Jag anser det är en skam och känner mig kränkt, när exempelvis grovt kriminella muslimer som inte har det minsta intresse av att bli självförsörjande och som inte visar intresse för att anpassa sig och exempelvis lära sig det svenska språket – kallas för ”nysvenskar”.

Sverige är inte deras land och de kommer aldrig att bli svenskar.

Däremot kan jag respektera och acceptera dem om de vill anpassa sig, bli självförsörjande, laglydiga, lära sig språket osv och om de sätter svenska lagar, svenska normer osv över sin religion.

Men hur många muslimer anser att islam kommer i andra hand och att svenska normer och svensk kultur står över islams synsätt?

Bevisligen finns det många med svenskt medborgarskap som själva identifierar sig som annat än svenskar i första hand? Behöver så klart inte vara nåt negativt. Finns exempelvis greker, ungrare, makedonier, serber, slovener, kroater, finnar, danskar, norrmän osv, som har bott många år i vårt land och många av dem har svenskt medborgarskap, men de kallar sig ändå exempelvis ”grek” eller ”finne”, med tillägget ”med svenskt medborgarskap”.

Avlutar med detta:

Tror att många svenskar känner som jag, men att det snackas för lite om det, eftersom det kan anses ”rasistiskt” att känna och tycka så här. Är 100% övertygad om att de skulle känt likadant om vi kom till deras länder och kallades ”nyanlända turkar”, ”nyanlända somalier”, ”nyirakier” osv redan från första dagen.

Vill få sagt, att jag också ibland kan känna mig kränkt och då på helt andra grunder än exempelvis de mörkhyade som påstår att de känner sig kränkta av en sagobok, Tintin, Pippi Långstrump eller en tecknad figur på en glassförpackning eller godispåse.

Text: Ulf Möller

tintin

Annonser

2 svar to “Ska försöka sätta ord på en känsla jag haft i många år:”

  1. Anne-Marie G Wouda mars 22, 2017 den 10:54 f m #

    Bra skrivet som alltid Uffe.

  2. MartinA mars 22, 2017 den 11:07 f m #

    Rasism är absolut nödvändig om det skall finnas svenskar i framtiden. Det är ingen hjälp när alternativmediare som är ”vakna” baktalar rasism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: