Den utbredda rädslan för att kallas islamofob och främlingsfientlig har varit större än att ta tag i hatpredikanter och jihadister.

8 Apr

När det gäller den slakt av människor som hände igår på Drottninggatan i Stockholm är jag tyvärr så negativt lagd att jag är säker på att det bara är en tidsfråga innan det sker i igen.

Dels har vi terrorister som återvänder till Sverige och som radikaliserats. Dessutom har vi människor som lever i utkanten av vårt samhälle och just därför lockas av radikal islamism och av att begå terrorbrott här hemma.

Som jag skrivit tidigare, man behöver inte vara raketforskare för att förstå att IS ändrat sin taktik. I stället för att locka till sig anhängare uppmanas de att stanna kvar och begå terrorbrott i sina hemländer, något som vi också nu sett effekten av i Europa och i Sverige.

Det har inte varit utsända terrorister som utfört attackerna i Frankrike eller London, inte heller i Sverige. Det har varit medborgare som inspirerats av IS att begå terrorbrott.

Vad än politiker säger, vilka åtgärder de sätter in är det nära nog omöjligt att hantera en fiende som bor mitt ibland oss. Hur ska de fångas upp? Ja, inte lär det ske med hjälp av terapi, villa, vovve och Volvo, eller teaterpjäser som ”Jihadisten”.

Samtidigt tycker Stefan Löfven bland många andra att vi ska leva på som vanligt. Vi ska inte vara rädda, arga – då är vi hatare. Vi ska inte heller vara oroliga för att röra oss ute i samhället. Till alla dem vill jag bara säga, goddag yxskaft!

Uppriktigt sagt är jag mer rädd för relativiseringen av jihadaister och terrordåd. Svenska politiker nöjer sig med att att tona hotet från jihadismen och radikaliseringen i våra problemområden: Å ena sidan hävdar de unisont att hotet från högerextremisterna är betydligt mer allvarligt. Å andra sidan lägger ansvaret på andra än de radikaliserade, allt från rasism och segregation till karikatyrtecknare och fattigdom. Som grädden på moset gör man nu allt i sin makt för att förmänskliga jihadisten för att vi bättre ska förstå honom.

Jag är inte intresserad av att förstå, jag vill få stopp detta – NU!

Men vi måste komma ihåg att de tankekrumbukter jag skrivit om ovan är den bakomliggande förklaringen till att ansvariga myndigheter och kommuner aldrig tydligt och resolut markerat mot föreningar och moskéer som sprider radikal islamism och deras våldsförhärligande budskap.

Den utbredda rädslan för att kallas islamofob och främlingsfientlig har varit större än att ta tag i hatpredikanter och jihadister. Och som jag skrev för endast några dagar sedan: Är det något som riskerar att öka islamofobin är det väl den dagen jihadister lyckas genomföra ett terrordåd i Sverige.

Nu är vi där!

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

nybild-jpg

Annonser

Ett svar to “Den utbredda rädslan för att kallas islamofob och främlingsfientlig har varit större än att ta tag i hatpredikanter och jihadister.”

  1. Anne-Marie G Wouda april 8, 2017 den 9:00 f m #

    Absolut suveränt skrivet av Madeleine E Lilja Rönnquist Tack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: