Är Stefan Löfven en patologisk lögnare?

17 Maj

Är Stefan Löfven en patologisk lögnare? Oftast handlar Löfvens lögner om invandringen, och det är oftast lögner som lätt går att kontrollera.

Peter Springare, skrev ett inlägg på Facebook som vållade stor uppståndelse. I sitt inlägg redogjorde han för sin vecka som polis; Det handlade om våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotika brott och mordförsök. Springare pekade även ut etniciteten på de misstänkta gärningsmännen:

”Misstänkta gärningsmän; Ali Mohamad, Mahmod , Mohammed, Mohammed Ali, igen , igen , igen Christoffer…va är det sant. Ja ett svenskt namn smög sig in i utkanten av ett narkotikabrott, Mohammed, Mahmod Ali, igen och igen.”

Stefan Löfven svarade reflexmässigt med en lögn: ”Jag har mycket, mycket svårt att ta in den bilden. Jag vill påstå att det är fel”

Detta säger alltså Stefan Löfven trots att det länge funnits kopplingar mellan invandring och kriminalitet. Polisprofessorn Leif G W Persson slog dock snabbt ner Löfvens uttalande och sa:

”Jag vill påstå att han (Springare) ger en korrekt beskrivning av sin vardag. En majoritet av de ärenden han handlägger har en misstänkt som inte har svenskt ursprung, och han är inte den första polisen att göra den iakttagelsen.”

Men, det stannar inte där. I rapporten “Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder” som Nationella Operativa Avdelningen(NOA) inom polisen publicerade i maj 2016, kartlades ungefär 10 000 anmälda brott, mellan perioden 2011-2016. Redan inledningsvis står det att läsa:

“I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige.”

Efter detta och i samband med sexövergreppen under sommarfestivalerna 2016 gick Stefan Löfven ut och sa:

”För det första vill jag förtydliga att sexuella övergrepp är inte per automatik relaterade till invandrare och invandring. Vi har haft sexuella trakasserier i Sverige under många många år, tyvärr.”

Frågan är varför Stefan Löfven ljuger om att kriminalitet och sexuella övergrepp inte har något med invandringen att göra, när polisen själva så tydligt visar sambandet? Varför värnar Löfven kriminella och våldtäktsmän genom att förvränga den information som finns tillgänglig? Varför är det viktigare att skydda gärningsmännens kulturella bakgrund än samhällets och kvinnors trygghet?

Det här är ett långsiktigt problem som kommer prägla Sverige under lång tid. Därför är det viktigt att vi gör oss medvetna om att vi har en statsminister som ljuger och som på så vis aktivt urholkar all form av förtroende för regeringen, i allra värsta fall, för det politiska arbetet. Och det är förkastligt.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

 DROMMENLOW

Sverige – Ett land i kaos

12 Maj

mäki migrationsverket äldreboende

Ett generöst föredöme för de andra EU-länderna, nja – snarare ett land i kaos som vi själva håller på att ödelägga.

Vi har blivit slavar för Stefan Löfvens tolkning av humanism, Det ser också ut som vi till viss del har förlorat kontrollen. Det är uppenbart att politiken alltför länge har fört en alltför liberal flyktingpolitik som gör att vi nu står i en situation som är väldigt svår att hantera.

Det börjar bli väldigt bekymmersamt att läsa om alla dödsskjutningar, nu senast om en lärare utanför en skola, om oprovocerade mordförsök i samhället, bränder, våldtäkter och andra illdåd.

Vi borde så som Norge och Danmark ha fört en sträng, human och rättvis asylpolitik. Om målet hade varit att ge skydd åt de som behöver det så hade man också skickat ut dem som inte behöver det. Nu gör Sverige precis tvärtom.

Vi matas med floskler som: ”Vi vill bygga ett samhälle som håller ihop och som är solidariskt”, samtidigt som vi ser att Sverige blir allt mer splittrat, orättvist och otryggt. Det gäller på arbetsmarknaden, i skolan och på gator och torg. Grupper ställs mot varandra. Det sliter sönder vår grundläggande tillit till varandra, till tryggheten och det påverkar ALLA.

Och varför ska Sverige upprätthålla asylrätten för dem som inte flyr hit från krig? Borde inte våra resurser riktas om till att hjälpa i närområden?

Vi står inför mycket stora problem, med arbetslöshet, dramatiska samhälleliga förändringar, fortsatta flyktingströmmar, kriminalitet och en allt aggressivare och tilltagande terrorism, så är det bara.

För att överhuvudtaget kunna hantera dessa problem krävs faktiskt ett sammanhållet och stabilt samhälle.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

Socialdemokratins värdegrundspolitik bygger på PK-ismen och oreglerad invandring

9 Maj

Expressen: ”Antalet asylsökande som kommer till Sverige har eskalerat kraftigt efter att id-kontrollerna tagits bort. – Jag tror att detta bara är i begynnelsen av vad som kan komma framöver, säger Michael Mattsson, gränspolischef i region Syd till Sveriges Radio Malmö.”

Det verkar som att main-stream-medier är förvånade över förändringen. Vänta bara till att budskapet om att id-kontrollerna är borta riktigt slagit igenom – då kommer vi se de riktigt stora effekterna av det här korkade beslutet.

När krisen återigen är ett faktum kommer vi ånyo få höra uttalanden från regeringen om att det här kunde de aldrig ha förutspått, Sverige måste ha varit naiva igen och folket surrealistiska som inte förstod att vi har regeringen som själva inte förstår att de är en regering med en vision om öppna gränser, som de bara inte kan låta bli att driva igenom.

Vi får inte glömma bort att vi just nu inte har med en professionell regering att göra. Här måste vi tänka på att de inbillar sig att de representerar folket genom att ljuga.

I oktober 2015 var som ni minns den svenska öppenheten gränslös. Stefan Löfven höll eldande och känslofyllda tal om hur hans Sverige inte bygger några murar. En månad ändrades tonläget avsevärt. Med en gråtande Åsa Romson vid sin sida aviserades, att regeringen skulle införa gränskontroll. Och så skedde.

Den 180-graderssvängen har de själva naturligtvis inte kunnat smälta. Den har förvirrat dem och deras anhängare eftersom de fortfarande omfamnar öppna-gränser-politiken.

Att regeringen i ett nafs legitimerade SD:s mer restriktiva flyktingpolitik ville man inte låtsas om. Såklart var och är regringens hållning hycklande eftersom de samtidigt konstant upprepat mantrat om hur viktigt det var att värna asylrätten. Nåja, hyckleri ingår tydligen i regeringens vardag.

Vad som är allvarligare är lögnen. De har lugnat ned väljarna med tuff retorik, samtidigt som de så snabbt som möjligt luckrat upp kontrollerna igen.

Att ändra retoriken är inte detsamma som att ändra politiken och faktiskt ta det nödvändiga ansvar för landet som de borde. Genom det här beslutet visar Socialdemokraterna att de inte lärt sig ett dugg. Den som hoppas på en regeringsduglig Socialdemokrati- ni vet den som värnar välfärden och det land de själva lever och verkar i – den kommer att få vänta länge.

Dagens Socialdemokrati har en värdegrundspolitik som bygger på PK-ismen och oreglerad invandring. Den står över allt annat. En röst Socialdemokraterna är kort och kort en röst på öppna gränser.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

KAPPAN LOW

Hur är detta möjligt?

7 Maj

K-B Bengtsson i Expressen:

”Feministiskt initiativ. Det ökar med 1,5 procentenheter till 3,3 procent, vilket är högre än partiets valresultat 2014 (3,1).”

Bengtssons egen analys är att de MP:ister som känner sig svikna och som brinner för en generös invandringspolitik frestas av F!. I deras partiprogram står bland annat:

”Fi ska verka för en fri värld där människor kan röra sig fritt och bosätta sig var de vill på jorden”. De vill också utmana den heterosexuella normen. Vad det nu är? Alla kvinnor som tycker om män, eller?

1970-talets kvinnokamp lyckades tillsammans med männen förändra Sverige till ett jämställt land. Men det samhälle som de med blod, svett och tårar byggde upp har helt trasas sönder av av F!, eller rättare sagt, radikalfeminismen.

Med förföljelser och hat på internet och hot om att förstöra människors liv bedriver de sin så kallade feministiska kamp.

Alla minns vi vilket haveri det var för den ”feministiska” utrikespolitiken när det svenska statsrådet på bild uppträdde med slöja på huvudet. Det var olyckligt av två skäl: Det ena var att det kommer att användas som propaganda i Iran. Det andra, mer allvarliga, handlade förstås om alla de kvinnor som tvingas leva i hedersförtryck i Sverige.

Medlemmar ur Facebookgruppen ”Muslimska feminister” skrev 2015: ”Det är lika bisarrt att påstå att en bikini eller ett par klackskor är förtryckande plagg som att påstå att en slöja är det. För slöjan är en feministisk symbol.”

En feministisk symbol?! Så kan bara individer som inte fötts in i ett redan jämställt samhälle, skriva.

Att sitta i regering medför krav på ansvarstagande för Sverige och den förda politiken, det har MP och det kommer F! misslyckas med över hela linjen.

Miljöpartiets tid i regering har kantats av problem. Det fick sin upplösning i Kaplan-affären. Dinerande med extremister och kontakter med islamister skapade tillslut en ohållbar situation.

Efter högljudd kritik, från i stort sagt alla håll, hade Löfven tillsist inte längre några andra alternativ än att entlediga honom. Men även om just de händelserna ledde fram till det resultatet är de inte unika för MP. De var/är helt enkelt en del av ett större problematiskt mönster, samma mönster finner vi inom F!.

Precis som, MP blundar och förnekar F! problem som uppstår i kölvattnet av låta islam flytta fram sina positioner i samhället.

Får F! möjlighet att ingå i ett regeringsunderlag kommer Sverige i det långa perspektivet bli en stat som inte längre fungerar i demokratisk ordning. Islamistiska och slutna parallella samhällen styrda av sharia kommer fortsätta växa.

I det korta perspektivet så kommer, dessa radikalfeminister se till att hedersvåldet får fortsätta frodas i form av kvinnoförtryck med oskuldskontroller, könsstympning, barnäktenskap och inlåsta kvinnor som inte får ta del av vår jämställdhet.

Precis som MP, är F! inte regeringsdugliga, de passar ej heller in i den politiska verkligheten. De borde helt enkelt förpassas till politiska sophögen.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

FI 2

Är det rimligt att demokratiskt valda partier idkar en ko-handel med religiösa företrädare?

7 Maj

Inför valet 2018: Är det rimligt att demokratiskt valda partier idkar en ko-handel med religiösa företrädare? Eller ska vi värna vårt grundläggande demokratiska system?

Mitt svar är nej, det är inte rimligt. Vi kan endast skydda vår demokrati och vårt demokratiska system om just denna ko-handel, i vardagstal även kallad identitetspolitik, upphör.

Låt mig utveckla min tankegång. Svenska riksdagspartier har i viss mening redan varit föremål för islamistisk infiltration, en infiltration som de själva är skyldiga till. Både S och MP har välvilligt omhuldat och lyft fram företrädare från det muslimska civilsamhället i tron att det ska stärka mångfalden.

År 1999, skrev en av S fem sidoorganisationer: ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”, som då hette: ”Broderskapsrörelsen”, ett dokument tillsammans med Sveriges Muslimska Råd (SMR).

Adama Cwejman skrev om detta i Expressen 2016:

”Broderskapsrörelsens främsta mål var att hjälpa rådet att få mer inflytande över svensk politik. … Utöver andelen muslimer på listorna skulle även Broderskapsrörelsen hjälpa till i det direkta påverkansarbetet rörande lagstiftning av muslimska helgdagar.”

Budskapet var kristallklart: Ni får inflytande och politisk makt, vi får tillgång till era väljargrupper. Tro och solidaritet var kanske de som tydligast stod för den här linjen medan Miljöpartiet hårdast föll för dess grepp.

Lars Nicander, chef på Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier vid Försvarshögskolan sa till TV4 2016 att det som hände MP (Kaplan- och Khan-affären) påminde om hur Sovjetkommunismen under kalla kriget försökte infiltrera demokratiska partier i väst.

Lars Nicander såg MP som ett ungt parti som var inkluderande och naiva, något han menade ökade på deras sårbarhet vad gäller risken för infiltration.

Exempelvis är att inte skaka hand med kvinnor en del av islamisternas ideologi, men det tog väldigt lång tid innan Gustav Fridolin tydligt tog avstånd från det när Khan-affären rasade som värst.

En annan MP-politiker gjorde islamisttecken. I sociala medier spreds bilder när Salahaden Raoof, språkrör för Grön ungdoms lokalförening i Malmö gjorde det så kallade rabiatecknet, som kopplas till islamistiska muslimska brödraskapet. Händelsen fångades dessutom på bild bakom SVT-programledaren Anne Lundberg under ett seminarium i Almedalen 2015.

MP bemötte så småningom Nicanders analys så här: ”Vi kommer aldrig att acceptera en häxjakt på muslimer eller andra minoriteter utifrån svepande anklagelser”.

När S och MP släppte in personer från det muslimska civilsamhället var målsättningen att en specifik grupp, som de menade var marginaliserade, skulle göras delaktiga i politiken. En berömvärd tanke som tyvärr från början innehöll en fallgrop som ur ett demokratiskt perspektiv var och fortfarande är mycket illavarslande.

För vad de gjorde, var att de i första hand pratade med religiösa företrädare. I samma ögonblick som det hände så reducerades dessa till ett religiöst-etniskt kollektiv. Jämför med majoritetssvenskar som partierna i alla tider behandlat som individer med olika politiska preferenser.

Vikten av att behandla alla utifrån olika politiska ståndpunkter fick ge vika, istället ursäktade man och tonade ner politiska företrädare som bjöd in talare som hade åsikter som stod i direkt opposition med våra fri- och rättigheter eller uttalade sig på ett sätt som går på tvären med hela vår demokratiska tanke.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

Adam Cwejman: Identitetspolitikens kollaps

Miljöpartiet: Accepterar aldrig en häxjakt på muslimer

 

FLATHETLOW

 

Hyckleri: tar ”avstånd” från SD men driver deras politik.

6 Maj

Just nu pågår en slags kampanj mot SD i form av olika artiklar producerade i akt och mening att misskreditera partiet: ”Här är SD:s nazistiska rötter, Anna Kinberg Batra” (Expressen), ”Därför tröttnade SD på skinnskallarnas musik” (AB) etc.

Journalisterna är så uppenbart en del av etablissemanget. Alltså samma etablissemang som behandlar SD och dess sympatisörer, eller för den del vem som helst som ens tänker i andra banor än de röda fanornas färg, som paria. Dessutom tycks varje journalist tro att SD-väljare enbart missnöjesröstar. Det är en korkad analys för att uttrycka sig milt.

Vad de inte förstår är att idag är den ”humana” flyktingpolitiken död. Den dog på grund av politikens och etablissemangets behov av att visa välvilja mot ALLA människor som lider och deras ovilja att se de problem som det medförde.

Fortfarande och trots detta fortsätter etablissemanget att förneka och hoppas på att alla problem kommer lösa sig med hjälp av lite mer ”humanism”. Sanningen är ju, alltså samma sanning som alla SD-väljare/sympatisörer, för länge sedan förstått, den att den akuta flyktingkrisen inte på långa vägar är över. Och att det inte längre finns några möjligheter för Sverige att kunna återgå till den tidigare politiken. Herregud, de problem vi står i nu och inför kommer ta decennier att lösa!

Idag bejakar dessutom de flesta partier samma ståndpunkter som SD samtidigt som de tror att de kan komma undan med konststycket att hyckla på allra högsta nivå: man tar ”avstånd” från SD men driver deras politik.

Men beskyllningarna kring SD och dess väljare kommer fortsätta komma från vänster som från höger och hatet kommer fortsätta riktas mot alla de modiga som företräder en ansvarsfull politik. De kommer att kallas allt från nazister och fascister, till rasister. Många kommer till och med sparkas från sina arbeten, från sina fackliga uppdrag, mista sina nära och kära medan andra kommer förföljas och förtalas.

Det är svårt att erkänna att det man gör är fel, men det tycks vara ännu svårare att förstå de allvarliga konsekvenser deras så kallade humanism medfört och medför.

Vi som förstått vet att för att överhuvudtaget kunna hantera alla de problem som uppstått i kölvattnet av invandringen måste alla som haft och har ansvarspositioner i dåvarande och i nuvarande regering, i dåvarande och i nuvarande opposition, liksom för dåvarande och nuvarande opinionsbildare i media inse sin egen skuld och ta sitt ansvar för att ett helt land havererat.

Nu finns det tack och lov en stark bromskloss. Alla dessa insiktsfulla och modiga debattörer och politiker som nu öppet vågar gå mot strömmen. De avfärdas inte lika enkelt längre. Och många av dem är beredda att betala det orimligt höga priset: att mista sina arbeten, sina nära och kära, att buntas ihop med rasister, populister och andra ljusskygga mörkermän, för att rädda det som räddas kan av det land som en gång hette Sverige.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

Byxor LOW (1)

Malmö – den farligaste staden i Norden

30 Apr

Med all rätt är danska politiker oroliga för att våldet i Malmö ska sprida sig till Köpenhamn. Under ett samrådsmöte i Danmark i onsdags diskuterades eventuella konsekvenser för danskt vidkommande.

Oron är inte helt obefogad, nationsgränser stoppar nämligen inte brott. Med elva mord 2016 blev Malmö den farligaste staden i Norden.

Anders Ygemans löfte om fler poliser kan närmast liknas vid en budgivning partiet tidigare kritiserat. Bättre att kalla det vid sitt rätta namn – valfläsk. Det saknas nämligen studenter, trots att antagningskraven sänktes. Det är också i praktiken omöjligt att utbilda så många poliser Sverige behöver för att det skulle göra någon väsentlig skillnad.

2016 stämde dessutom Ygeman in i kritiken mot polisen om att myndigheten inte levererat i tillräcklig utsträckning och att mer måste göras. Detta trots att han redan då visste att polisutbildningen inte fyllde sina platser och att erfarna poliser valde att lämna yrket.

Kombinationen av extremt låga löner, ostrukturerade arbetsplatser och en Polischef som Dan Eliasson gjorde att många valde att lämna polisyrket. Men vad bryr sig Ygeman om det så länge han kan valfläska fritt.

Anders Ygeman stämde till och med in i kören av kritiker som menade att situationen inom polisen bidrar till att allmänhetens förtroende för rättsväsendet minskar. Det behöver man verkligen inte vara raketforskare för att förstå. Ygeman borde istället visat polisen sitt stöd och sparkat Eliasson, skällt ut Löfven för bristande kunskaper inom ett sådant viktig område istället för att säga de alla kritiker skrek om. Även jag.

Ygeman borde som inrikesminister istället sagt, det måste bli bättre idag för alla de poliser som riskerar sina liv för att skapa trygghet för dig och mig, och jag ska göra allt jag kan för att det ska ske.

Skämmes ta mig tusan Ygeman!

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

polisavsparrningar-jpg