I den infekterade asyldebatten, nämner politiker och ivriga massinvandringsförespråkare ofta att det är fel och fult att tänka i ”vi och dom”-perspektiv. Det låter kanske i mångas öron ”bra” att man kämpar mot ett ”vi och dom-samhälle”.
Handen på hjärtat: Tänker vi inte alla i ”vi och dom”-termer? Är inte ”vi”: det vill säga våra nära, kära och bekanta – personer som vi anser står oss närmare än helt okända, främmande personer som vi aldrig träffat i verkligheten? Är det inte sunt förnuft att i första hand ta hand om sig själv och sin egen familj, innan man exempelvis skänker de sista pengarna till okända i främmande länder? Är det inte normalt att man hellre hjälper sina grannar eller sina arbetskamrater som man har känt i många år, före man ställer upp för helt okända personer?
Varför anses det av många fel och fult att i första hand tänka på sig själv och se till att ”vi” (familj, vänner, bekanta) har det bra, före man tänker på ”dom”: det vill säga helt okända personer? Hur skulle samhället se ut om exempelvis poliserna plötsligt slutade tänka på bovarna som ”dom” och istället började jaga varandra, eftersom alla är ”vi”? Korkat exempel, men antagligen är det ungefär på den nivån jag måste förklara för att en del trögtänkta ”vi och dom”-förnekare förhoppningsvis skall fatta.
Jag anser det är sunt att man i första hand tänker på sina egna nära och kära, sina arbetskamrater, sitt eget folk och så vidare – innan man tänker på och hjälper obekanta personer i främmande länder. Därmed inte sagt att det är fel att hjälpa okända personer. Men jag skäms inte för att tänka i ”vi och dom”-perspektiv. Det är istället våra politiker och de hysteriska massinvandringsförespråkarna som borde skämmas. Det finns tillräckligt många svenska medborgare som har det svårt, för att jag skall anse att man borde hjälpa dem före man hjälper personer från andra länder. Exempelvis finns det tiotusentals bostadslösa svenska medborgare som borde erbjudas egna bostäder innan vi tar emot tiotusentals asylsökande, varje år och erbjuder dem bostäder.
Text: Ulf Möller
tanketornet 