Några tankar kring ”alla människors lika värde” och rätt till svensk välfärd

Under coronakrisen, har jag sett flera vänsteranhängare som påstår sig stå för ”alla människors lika värde”, inte har några problem med att anse att en illegal invandrare ska kunna prioriteras före en äldre svensk medborgare:

De tycker det är rätt att en som inte har rätt att vistas i vårt land och som inte har bidragit med en enda krona till vår välfärd, ska få intensivvårdsplats före en svensk äldre medborgare, om sjukvården måste prioritera.

Det visar vem de i praktiken anser har mest värde, oavsett deras skrytsamma ”jag står för alla människors lika värde”?

Jag har inga problem med att acceptera att även illegala invandrare har rätt att leva.

MEN, de borde inte har rätt att vistas i vårt land och ha rätt till vår välfärd, i form av exempelvis sjukvård!

Samma anser jag om grovt kriminella som asylinvandrat hit och fått uppehållstillstånd eller svenska medborgarskap:

De bör inte har rätt att ta del av vår välfärd. De bör utvisas!

Kanske inte många intensivvårdsplatser vi skulle ”tjäna” på detta, men i ett krisläge är varje intensivvårdsplats och respirator ”värd mer än guld”.

Kan vi rädda fler svenska medborgare, genom att neka illegala invandrare och grovt kriminella monster sjukvård, anser jag vi ska göra det!

Jag tror inte på ”alla människors lika värde”, så mig kan man inte i detta fall stämpla som hycklare.

Jag har hela tiden sagt, att jag prioriterar mina nära anhöriga, vänner och mitt eget folk före grovt kriminella utlänningar eller före sådana som uppehåller sig i vårt land utan tillstånd.

Egentligen är det självklart att ”papperslösa” inte har rätt att vistas här – men våra beslutsfattande politiker i riksdagen – det var under Reinfeldts tid som statsminister då alliansregeringen gjorde upp med Miljöpartiet gällande ”papperslösas rättigheter”, har möjliggjort att de ”har rätt” att vistas här trots att de saknar uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap.

Text: Ulf Möller

Bild, källa: Skamligt att neka papperslösa vård

På vilket sätt ska ”isolering av Stockholm” hjälpa?

På vilket sätt ska ”isolering av Stockholm” hjälpa?

Till vilken kostnad?

Klarar myndigheter som inte ens kan hålla kontroll på det vanliga buset nu plötsligt styra en hela Storstockholms befolkning så de inte bryter karantänsreglerna? Varför har de i så fall inte använt liknande fast mindre resurser tidigare för att ”hålla ordning på ” buset i Stockholms förorter? Och vilken kostnad medför ”Stockholm i karantän”? På kort sikt. Och framför allt: På lång sikt?

Någon som räknat och kommit fram till att det är en ”rimlig kostnad”? Knappast!

Sannolikt så stor kostnad att vi under kommande år kommer se ökad arbetslöshet, sämre sjukvård, ökat biståndsberoende osv, vilket leder till fler sjuka – eftersom arbetslöshet och biståndsberoende ger psykosocial ohälsa.

Och det ökande antalet sjuka inom de närmaste åren som i så fall blir resultatet, kommer belasta en sjukvård som kommer vara klenare än dagens.

Jag blir nästan gråtfärdig.

Om regeringen börjar med sådana här panikåtgärder, kommer kostnaden på lång sikt, dvs de kommande åren bli MYCKET HÖG och sannolikt kommer vi aldrig att återhämta oss efter det.

Dessutom kan den som vill, kolla SVT nyheters sajt angående aktuell statisk och själv se att smittspridningen finns på många platser i landet – inte bara i Stockholm!

Se länk: Här sprider sig det nya corona­viruset

Ska vi ”stänga ner” hela landet?

Till vilken kostnad?

Vilka blir konsekvenserna?

Vad säger vi när maten tar slut?

Ska vi låta oss styras av de som i panik ropar högst?

I så fall blir jag mycket besviken. Kom i så fall inte sen och gnäll om två eller tre år, för att det dör ännu fler än vad vi i bästa fall kan rädda på kort sikt genom panikåtgärder, eftersom vi då förstört möjligheterna att ha en sjukvård som ens klarar ”normalläge” utan pandemi.

Panikåtgärder KANSKE kan leda till att en antal liv räddas: Men priset blir enligt min bedömning att minst tio gånger så många kommer dö i onödan de kommande åren, därför att vi fattat beslut panikbeslut utifrån att vi påverkats av de panikslagna som ropat högt!

Bete er vuxet och sluta med detta fjanteri!

Tycker ni detta är ”det värsta som kan hända” att ett antal människor dör av corona kanske inom de närmaste tre månaderna, vad ska ni då säga när vi om tre år inte har en sjukvård som ens kommer i närheten av dagens och då vi kan få en NY PANDEMI?

Ska vi fatta beslut grundande på logik med vett och sans – eller på stress, ångest och panikkänslor?

Och ändå är det hittills långt ifrån läge för panik.

Kom igen om några år, om era förslag går igenom.

Kan allvarligt talat tycka: ”Som ni bäddar får ni i så fall ligga”

Skriker ni ”Mamma!” redan nu, vad kommer ni då säga om några år när läget sannolikt totalt sett i samhällsekonomi sjukvård osv är betydligt sämre än idag och du kanske är i behov av sjukvård, men inte får någon, eftersom vi förstört samhällsstrukturerna pga att vi fattade panikbeslut därför att en massa ångestfyllda skrek högt?

Sansa er! Håll huvudet kallt!

Det är ytterst få som inte tillhör riskgrupper som blir allvarligt sjuka och det är ännu färre som dör.

Statistiskt sett, har du som inte tillhör riskgrupp kanske ungefär samma risk att dö av corona som att du blir dödssjuk av andra anledningar, råkar ut för olycka eller blir mördad, under de närmaste månaderna. Risken är nära noll – även om den finns.

Men du kan bli knivstucken till döds imorgon, fast du kanske inte förväntat sig det?

Trodde de som befann sig på Drottninggatan och mördades av Akilov att de skulle dö? De som knivmördades på IKEA? För att ta två exempel.

 

Vi klarar oss igenom detta och kan kanske redan i slutet av året börja återgå till ”normalläge” OM vi inte låter känslor, ångest och panik styra våra beslut.

Text: Ulf Möller

Skärmbild, källa: Uppgifter: Diskuterar isolering av Stockholm

Målet är flockimmunitet

Jag menar att regeringen och myndigheterna ägnar sig åt ”psykologisk krigföring” gentemot oss.

De som saknar förmågan att lita på sin egen bedömningsförmåga och dra egna slutsatser, har en svår tid framför sig.

Strategin – och jag stödjer den – är ”flockimmunitet”, fast man vill ta den i ”maklig takt” och inte basunera ut det för överdrivet, för att inte orsaka frustration och panik.

Därför ”låtsas” regeringen att man sätter in åtgärder som ska minska spridningen av smittan.

Det bästa är om de flesta fortsätter sina liv ungefär som vanligt, kanske med vissa mindre förändringar och begränsningar. Bra om smittspridningen går snabbt, men går den för snabbt, kan de höga dödstalen orsaka panik och därför ser det ”bättre ut” om vi kan få ner dödstalen något och rädda förhoppningsvis några liv mer än om spridningen får överdrivet hög fart.

Vad som sen är ”lagom takt” är svårt att avgöra.
Men vi måste förhålla oss till verkligheten.

Jag har från början menat att den rimliga ”strategin”, är att sjuka och gamla håller sig i karantän och att friska och yngre fortsätter sina liv som vanligt, så vi förhoppningsvis inom cirka tre månader har sett spridningen nå sin topp och har uppnått flockimmunitet.

Jag tror att smittspridningen och antalet som insjuknar kommer minska till sommaren.

Möjligt det blir en ny våg av smitta under hösten, men då är förhoppningsvis majoriteten av befolkningen immuna och färre insjuknar än under våren.

Om vi försöker ”hålla huvudet kallt”, tänka logiskt och strategiskt, kommer vi klara oss igenom detta och i slutet av året kommer samhället att ”normaliseras”.

Låter vi känslostyrda gaphalsar som drabbats av panik, påverka de beslut som fattas av vår regering och myndigheter, kommer vi förvärra situationen.

Målet är flockimmunitet och du som är i riskgrupp har ett eget ansvar att skydda dig genom att inta karantänsläge. Du som inte ingår i riskgrupp, har ett ansvar att inte hamna i panikläge, utan istället finna och bevara lugnet och kanske fundera på vilken insats du kan göra för gamla och sjuka som befinner sig i riskgrupper.

Kanske hög tid för vissa att fundera exempelvis på vad de kan göra för sina äldre och sjuka anhöriga, istället för att försöka få dem att ”ställa upp” för dig? Kan vara sådana saker, som att hjälpa till med matleveranser.

Man bör tänka på att vissa typer av matleveranser typ ”Dagens rätt från restaurang” kan innehålla smitta om personalen som arbetar där är smittad. Mitt råd är att istället satsa på djupfryst, torrmat och konserver.

Text: Ulf Möller

Skärmbild, källa: Anders Tegnell hyllar brittisk tanke kring flockimmunitet: ”Dit vi behöver komma”

Hoppas innerligt att beslutsfattarna inte fattar panikbeslut

”Sätt Stockholm i karantän”, ”Sätt hela Sverige i karantän”…

”Så kanske vi kan rädda några tiotal eller hundratal coronasjuka som annars kommer att dö!”

”Spelar ingen roll om det tar ett halvår eller år – liv är ovärderliga!”

”DET FÅR KOSTA VAD DET VILL!”

Ok, liknande kommentarer och liknande inställning har jag sett hos många ”vuxna” svenskar som tydligen drabbats av panik och som istället för att tänka logiskt och strategiskt, inbillar sig att känslomässig taktik, är lösningen på coronakrisen.

JAG HAR ETT BUDSKAP TILL ER:

Även om vi inte säkert vet, kan det kanske stämma att vi kommer kunna rädda kanske några tiotal eller hundratal fler coronasjuka om vi genomför ”drastiska” åtgärder.

men

Vi kommer ändå inte att kunna rädda livet på alla som insjuknar.

Och de åtgärder ni i panik föreslår, kommer innebära gigantiska kostnader för samhället.

Ytterst tveksamt om vi kan återhämta oss efter en sådan ekonomisk nedgång.

Företag kommer gå i konkurs, folk kommer bli arbetslösa och bidragsberoende.

Ökad arbetslöshet och bidragsberoende leder ”automatiskt” till ökade hälsoproblem och försämrad ekonomi.

Kostnaderna för samhället blir så stora, att vi under kommande år, inte kommer kunna bevara en sjukvård som kommer klara vårda de sjuka som är i behov av vård.

De kanske tiotal eller hundratal ”ovärderliga” liv som ni vill försöka rädda enligt principen ”kosta vad det kosta vill”, kommer innebära att vi de kommande åren inte kommer klarar vårda alla de som blir svårt sjuka i andra sjukdomar än corona.

De kanske tiotals eller hundratals liv ni i panik vill försöka rädda i närtid till en oöverskådlig ekonomisk och psykosocial samhällskostnad, kommer sannolikt att innebära att tusentals eller tiotusentals sjuka människors liv de närmaste åren måste offras, eftersom vi tvingats nedmontera sjukvårdsapparaten liksom andra viktiga samhällsfunktioner.

Tycker det är hög tid att vi talar ut om detta och inte låter några panikslagna gaphalsar styra hur vi ska hantera coronakrisen.

Hanterar vi detta rätt, kommer vi klara oss ur krisen relativt bra.

Om vi fattar beslut som grundar sig på panik för att vi är rädda för döden, kommer samhället bli så skadat att vi sannolikt aldrig kommer kunna reparera det och många människor tvingas uppleva arbetslöshet, försämrad privatekonomi, försämrad hälsa, försämrad sjukvård osv.

Om liv måste sättas mot liv, är inte liv ”ovärderliga” – jag ”offrar” hellre några tiotal eller hundratal liv under de närmaste månaderna – kanske mitt eget, istället för att offra samhällsekonomin och viktiga funktioner, som gör att vi istället inom de närmaste åren tvingas ”offra” kanske minst tio gånger så många liv som vi de närmaste månaderna eventuellt kan rädda.

Det är naturligt att känna oro och maktlöshet inför en del saker vi möter i livet.
Men det är inte bra att drabbas av panik.
Ett samhälle med politiker som fattar beslut i panik, blir ett dåligt samhälle.

Drabbas inte av panik. Bevara eller finn lugnet. Det är där vi kan fatta rimliga beslut som ger oss en långsiktiga och hållbara lösningar.

Text; Ulf Möller

Ska vi hantera coronakrisen med taktik eller strategi?

Min syn på det här med ”drastiska åtgärder” för att försöka rädda så många coronasjuka som möjligt i närtid:

Vissa har föreslagit att man ska sätta vår huvudstad i karantän.

Jag tycker en sådan tanke är fel och tokig på flera sätt:

• Smittan finns på fler platser än Stockholm.

• Även om vi skulle ”sätta Stockholm i karantän”, kommer smittspridningen i Stockholmsregionen att fortsätta.

• I övriga landet skulle smittspridningen inte ha lika hög hastighet, men ändå inte gå att stoppa – eller ska vi stänga ner stad efter stad tills hela landet och alla funktioner slocknar?

Låter inte klokt.

• Sådana ”drastiska” åtgärder skulle kräva gigantiska resurser och skulle påverka vår ekonomi både nu och för många år framåt.

Jag tvivlar starkt på att vi kan återhämta oss efter en sådan nedgång.

Med sämre ekonomi kommer vi så klart också få sämre resurser till sjukvård, vilket sannolikhet innebär att ännu fler människor mister livet i framtiden, liv som annars hade kunnat räddas om vi inte hade stängt ner och förstört ekonomin.

Valet är inte enkelt.

Men de som tänker kortsiktigt drar kortaste strået. Kanske vi kan rädda något hundratal liv fler eller möjligen nåt tusental fler om vi sätter in drastiska åtgärder avstängning av städer osv.

Men konsekvenserna på sikt, blir att vi inte kan upprätthålla en sjukvård som ens klarar ”normala” förhållanden och än mindre om det kommer en ny pandemi. Eftersom vi i framtiden i så fall kommer sakna ekonomiska resurser.

Då kommer många fler liv att offras totalt än om vi låter samhället fungera som vanligt och försöka göra det bästa av situationen

Vi måste acceptera att en framtida sämre ekonomi med arbetslöshet osv , också automatiskt leder till sämre hälsotillstånd.

Det är bevisat i många studier att arbetslöshet och biståndsberoende leder till psykisk ohälsa och fysiska sjukdomar i högre grad än för de som är förvärvsarbetande med egna inkomster.

Det är också bevisat att sämre samhällsekonomi påverkar hur vi kan investera exempelvis i sjukvård.

Ok, ”satsa allt” idag och kanske rädda en del liv – men nästa år kommer vi se konsekvenserna i form av lägre skatteintäkter och sämre sjukvård och annat – samtidigt som vi är ännu sämre rustade att möta nästa pandemi.

Typ:

”Rädda hundratals liv den närmaste tiden – för att de kommande åren offra tusentals eller tiotusentals liv”

Vilket väjer du?

Jag vet vilket jag anser är det enda vettiga.

Det kommer insjukna och dö människor i olika sjukdomar under kommande år också. Nästa år kommer också många vara i behov av en fungerande sjukvård.

Är det rätt att flera liv räddas ”på kredit”, för att vi under kommande år ska tvingas betala en hög kostnad i form av försämrad sjukvård, arbetslöshet osv, som innebär att fler dör totalt?

Bara för att vi inte har nästa års sjuka så nära i tid att vi har dem framför våra ögon, är det rätt att offra tusen av dem till förmån för att rädda några hundra av de som annars skulle offras de närmaste månaderna?

Inte bara liv och död vi ska räkna in:

Även arbetslöshet, konkurser och annan misär, som exempelvis att folk inte klarar sin privatekonomi.

Tycker det är hög tid att vi nyktrar till i detta.

Allvarligt talat, har jag svårt att förstå hur vissa resonerar:

De är känslostyrda för sånt som sker i närtid – men inte lika känslostyrda om man vill diskutera konsekvenserna av deras känslostyrning, som bland annat innebär att de liv de anser kan räddas idag är mycket mer värda än de ännu fler liv som skulle kunna räddas i framtiden om vi slipper deras känslostyrda kaoslösningar.

Text: Ulf Möller

Coronakrisen kan innebära att vi tänker mer på hur våra skattepengar används?

Jag kan tänka att coronakrisen kan innebära att vi i framtiden funderar mer på hur våra skattepengar används:

Är det exempelvis lika viktigt med ”menskonst”, ”hbtq-certifiering”och bidrag till ”islamiska föreningar”, som till intensivvårdsplatser?

Du får gärna ”skapa menskonst”, ”hbtq-certifiera”, ”studera islam” osv – men inte för mina skattepengar:

Inget av det är något jag någonsin i mitt liv kommer ha någon glädje eller nytta av!

Varför ska jag ändå tvingas vara med och finansiera det?

Jag är gärna med och betalar skatt exempelvis till skolor, sjukvård, äldreomsorg och kriminalvård.

Men inte ett öre till den typen av skatteströssel som jag nämnde ovan.

Varför kan exempelvis inte ”Stockholm pride” klara sig utan bidrag från skattemedel?

Är de inte vuxna människor med egna inkomster?

Har de råd att dricka öl, klä ut sig i olika ”skojiga kostymer” osv, borde väl också kunna finansiera själva jippot?

Jag fattar inte hur beslutsfattarna resonerat.

Samma gäller ”presstöd”:

Medier ska inte ha en krona av skattemedel.
Klarar de inte bedriva sin verksamhet utan hjälp från skattemedel, finns det något som kallas ”konkurs”?

Text: Ulf Möller

Skärmbild, källa: Miljonregnet över Pridefestivalen – så mycket pengar får man i bidrag

Vilket väljer du: ”Sjukhusdirektör” eller intensivvårdsplats?

Något vi kanske kan diskutera så här i ”coronatider”:

Vilket anser du är viktigast och nödvändigast att lägga skattepengar på:

Högavlönad ”sjukhusdirektör”

eller

Intensivvårdsplats?

Jag vet vilket jag skulle kunna bli hjälpt av om jag blir allvarligt sjuk – och innerst inne tror jag även ”sjukhusdirektören” vet det.

Med det vill jag få sagt att samtidigt som det nu prioriteras vilka som ska få intensivvård och somliga riskerar dö utan att få vård, tycker jag det är hög tid att också ”prioritera” vilken typ av personal vi behöver inom vården.

Jag är ingen ”expert”, men har svårt att se vilken samhällsnytta en ”sjukhusdirektör” gör – däremot kan jag se vilken nytta många som ”jobbar på golvet” i vården gör.

Vad anser du?

Är ”sjukhusdirektörer” så viktiga, att vi inte kan bedriva sjukvårdsverksamhet utan dem?

Vi offrar hellre exempelvis en kirurg och ger lönen till en ”sjukhusdirektör”?

För utan ”direktören” kan ingen personal utföra sina jobb?

Har svårt att se det.

Sätt in mig oavlönad, så ska jag prova ”sjukhusdirektörens” jobb.

Jag kommer så klart till en början försöka sätta mig in i och förstå vilka uppgifter denna utför som eventuellt är viktiga. Är det något jag inte behärskar, ber jag mina vänner om hjälp – eller försöker få hjälp från de som har kompetens eller via information på nätet.

Krånglar jag till det eller inte kan utföra jobbet, har vi inte förlorat någon hög skattefinansierad utgift, eftersom jag avstår lön:

Jag kan tänka mig testa några dagar, för att kanske sen komma med ”svansen mellan benen” och erkänna att jag hade fel och att ”sjukhusdirektör” är en viktig nyckelfunktion som jag inte klarar komma i närheten av.

Jag kanske kan gå som ”elev” under någon vecka och se vad det innebär?

Oavlönad.

Det är inte löner eller förmåner om motiverar mig, utan tanken på att kanske kunna bidra något lite till samhället och dessutom medverka till en besparing på kanske miljonklassen per år.

Pengar jag hellre vill se investeras i exempelvis intensivvårdsplatser.

Skärmbild, källa: Socialstyrelsens besked: Intensivvårdsplatserna kommer inte att räcka

Text: Ulf Möller 

Bra om majoriteten av befolkningen så snart som möjligt blir immun

Bra om majoriteten av befolkningen så snart som möjligt blir immun.
Under tiden bör gamla och sjuka hålla sig i karantän.
När vi uppnått flockimmunitet, kan karantänläget hävas.

På det sättet räddar vi antagligen många liv – och får dessutom relativt snabbt stopp på smittan.

Om svenska folket gemensamt hjälper till att sprida smittan mellan sig bland de som inte ingår i riskgrupper, kan vi snart få detta avklarat.

Några kommer att dö oavsett hur vi gör – inte läge att försöka skjuta upp det oundvikliga. Vaccin dröjer. Karantän kan man inte ha för en hel befolkning.

Om exempelvis man stänger in Stockholm och skyddar resten av landet, innebär det att kanske smittspridningen minskar eller i bästa fall avstanna i resten av landet, men om bara EN stockholmare skulle komma ut bland de andra, så är det igång igen: Ska vi stänga av Stockholm från resten av världen under lång tid framåt tills alla stockholmare blivit immuna, men inte resten av folket? Resten av folket ska vara oskyddade, samtidigt som alla stockholmare blir immuna. Det tycker jag inte låter som ”alla människors lika värde”:

Varför ska inte vi få tillgång till samma skydd?

Dessutom finns smittan på många platser i landet.

”Loppet är kört”.

Den som har en ”smartare” lösning än flockimmunitet, tycker jag ska presentera den och jag är övertygad om att regering, myndigheter och många andra i så fall vill se och praktisera din lösning omgående.

Man kanske också kan säga:

Har du inget vettigt att komma med:

Håll hellre tyst!

Vi behöver inte en massa ”besserwissrar” i en situation som denna, utan RIKTIGA lösningar, om sådan finns, så om du har en lösning:

PRESENTERA DEN NU!

SVENSKA FOLKET VÄNTAR!

Text: Ulf Möller

”VANLIG INFLUENSA”

En facebookvän skrev att vi ska sluta ”skrämma upp” folk, därför att rädslan är farligare för samhället än epidemin:

Håller helt klart inte med!

Oro och rädsla i lagom proportioner, är vår naturliga försvarsmekanism att gå i beredskapsläge:

Många som tillhör riskgrupp har ännu inte fattat faran och nonchalerar karantän!

Detta är allvarligt – och de behöver ”skrämmas upp”!

Hur kan man inbilla sig att vår naturliga oro och rädsla, är farligare än att inte förändra sitt beteende och riskera dö?

Man behöver nog inte vara speciellt smart, för att inse att ”vanlig influensa” så klart också dödar många varje år – men att detta är mer omfattande. Kina och Italien har varit överhopade med dödsfall. bårhusen är fyllda osv.

Man har de senaste dagarna haft massbegravningar och många hundra har dött varje dag.

Vanligt att USA:s president blir hårt pressad pga ”vanlig influensa”?

Beror på att Trump antingen är korkad eller fegis?

Skärpning!

Detta är nåt annat än ”vanlig influensa”:

Har man följt medias rapportering men även det som drabbade själva spelat in där de varnar oss för att ta för lätt på corona, så inser man ganska snabbt att detta handlar om nåt värre än ”vanlig influensa”

Brukar ”vanlig influensa” orsaka sjukhuskaos i Sverige?

Brukar regeringen ”överreagera” varje år det grasserar ”en vanlig förkylning”?

Och ändå har vi bara sett början!

Det värsta har vi sannolikt framför oss och jag tror epidemin når sin topp inom cirka 3 månader.

Vissa uppskattningar som har gjort nämner åtminstone att det kan bli tiotusentals döda i Sverige den närmaste tiden – om det blir exempelvis 20 000 eller ännu högre siffror, kan man så klart inte fastslå. Så höga siffror som närmare 100 000 har nämnts.

Samtidigt som vissa knappt fattar att detta bara är början i Sverige och att flera redan har dött.

Men även de ”försiktigaste” experterna talar om tusentals dödsfall.

Ingen hemlighet att man inte har plats till alla på intensivvårdsavdelningarna:

Man måste sortera folk utifrån vilka man anser har störst chans att bli räddade.

Och ändå har vi bara sett början!

De som hånfullt jämför med ”vanlig influensa” borde ta del av fakta och lyssna till de som drabbats, som varnar oss för att nonchalera riskerna!

De som skriver hånfulla kommentarer, visar sin okunnighet och respektlöshet gentemot smittdrabbade som insjuknat, avlidna i sjukdomen och deras anhöriga.

Och respektlöshet mot oss som tar detta på allvar.

Hade inte sjukvården varit så överbelastad, hade jag gett rådet till de som nonchalerar riskerna och snackar om ”ungefär som en vanlig influensa”, att ta kontakt med psykiatrisk mottagning, för att få hjälp med sin nonchalans, arrogans och förnekelse!

 

TEXT: ULF MÖLLER

 

 

Jack Nilsson: Jag blir mörkrädd

Jag blir mörkrädd när jag ser vissas reaktioner på all galenskap som sker i vårt land – en importerad galenskap som är ett direkt resultat av korruption, slapphet och en ovilja att föra ett land på ett demokratiskt sätt.

Jag ser att man förnekar och skojar bort det – att man sitter och påstår att vi inte kan göra någonting åt det – men också och framförallt att det drabbar ändå inte mig.

Den gör mig ursinnig för det är ren osanning och ren egoism.

Du säger att det inte drabbar dig?

När du ringer efter ambulans och den tar lång tid att dyka upp – ibland inte alls – så är det för att en skottskadad/knivhuggen/attackerad person tog ”din” plats.

Ett resultat av politisk misskötsel.

När du sitter och gapar i väntrummet på sjukhuset för att du har ont men ingen dyker upp och du får ingen hjälp så är det för att där är för få läkare/sköterskor och man har dessutom skurit i budgeten.

Ett resultat av politisk misskötsel.

När du ringer efter polisen när ett brott begåtts och/eller medan du blir attackerad men ingen kommer eftersom att det skett bombdåd/mord/macheteattacker.

Ett resultat av politisk misskötsel.

När det blir tydligare att det svenska språket på skolor minskar i takt som andra språk blir mer vanligt så känner du dig plötsligt inte hemma längre.

Ett resultat av politisk misskötsel.

När du står ute på torget mitt på dagen och är den enda svensken så vitt ögat når – funderar du inte alls på om något gått snett?

Ett resultat av politisk misskötsel.

När dina barn tvingas bo hemma i vuxen ålder för att det inte finns några lediga lägenheter då människor som kommit hit fått förtur.

Ett resultat av politisk misskötsel.

När man skall spara in på dina gamla föräldrar genom att dra ner värmen på elementen på hemmen och på mat – där dina föräldrar efter helt arbetsliv tvingas vända på vartenda krona medan människor som inte bidragit med en spänn får ett smörgåsbord av bidrag och dessutom en pension.

Ett resultat av politisk misskötsel.

När medborgare nu för tiden inte ens kan vrida om tändningslåset utan att riskera att bli sprängd i bitar så rycker du på axlarna och scrollar vidare – självklart med ett glas rött i handen – för det drabbar ju inte dig.

Ett resultat av att ha levt i tryggad verkstad.

För det är precis vad det handlar om. Det drabbar dig visst. Det drabbar främst dina barn och barnbarn – men man vill inte kännas vid detta för att man är feg och bekväm. Det är alltid ”någon annan” som skall lösa det åt en.

Det är precis av denna anledning Sverige sitter så djupt i skiten. Okunniga och känslostyrda människor kontrar alltid detta med att situationen ser likadan ut i andra länder och att det inte beror på något utan att det alltid varit såhär.

Det kommer att bli krig om denna slapphet fortsätter att få breda ut sig. Förstår ni inte det? Det håller på att rinna över för människor runt om i landet.

Våra politiker är korrupta och gör allt för att islamisera Sverige – man har skrivit på avtal bakom ryggen på folket och det som sker och skett sista åren är en effekt utav det.

Dessvärre är det bara början på vad som komma skall.

Vill du leva eller vill du dö?

Det är upp till dig men bestäm dig nu för snart är det försent.

Text: Jack Nilsson