Arkiv | juni, 2015

I avfallets tjänst

14 Jun

moln-432x300.jpg

Blotta existensen av Sverigedemokraterna skär som en skarp kniv genom den svenska kristenheten. Och politiskt korrekta pastorer som Stefan Swärd och Micael Grenholm gör sina egna korståg mot vad de tror är ondskan. Men frågan om för eller emot SD utifrån kristen tro är djupare än vad nämnda har förmåga att tänka. Ty Bibeln och Jesus talar om det som kallas avfallets tid. Den tid då falska profeter skall uppträda. Då kristna bekännare i tro och handling skall svalna, för att istället gå samhällets ärenden. Allt under förespeglingen att så skall kärleksbudskapet utövas.

Och de som tolkar kärleksbudskapet åt många kristna är i praktiken ledande politiker, kommunister, socialister, ateister och opinionsbildare som har sin värdegrund i en marxsistisk världsbild. Och i den värdegrunden hör det till att på alla fronter avkristna Sverige för att istället införa flummiga begrepp som ”allas lika värde, mångfald, könsneutrala människor, kollektiv barnuppfostran med socialistiska förtecken, påtvingade pappamånader, pridefestivaler och generösa abortlagar”. Att avkristna Sverige handlar inte bara om tro på Gud eller inte. Det handlar om den värdegrund som nationalstaten vilar på, det som är kristen värdegrund och ett av demokratins fundament.

Jag ser kristna människor som medvetet eller aningslöst och ibland agressivt intar denna hållning och tror att de går trons ärenden, som använder sig av skvallerpresseens rubriksättningar som argument i sin syn på SD. Samma människor som är pinsamt tysta när kristna människor i Syrien och Irak systematiskt slaktas av IS-terroristerna.

Samma kristna som är lika pinsamt tysta och ursäktande när bomber detonerar i Malmö, när människor skjuts, bilar bränns och kvinnor våldtas. Händelser som i stor utsträckning kan härledas till kulturen bland muslimska invadrarmän som i sin förlängning inget annat är än ren ondska. Dessa kristna talar aldrig om avfallets tid, de hänger hysteriskt fast vid marxsisternas definition av kärleksbudskapet, ”allt åt alla”.

Jag ser hur kristna människor som uttrycker förståelse för SD sätts på undantag i sina församlingar, de tillhör de orenas skara. Men den kvinna eller man som dyker upp i regnbågskläder möts med varma leenden och all förståelse. För den bibelläsande människan som vill förstå vad som händer i vår tid så är Matt 24:37-44, Matt 24:29-36, Luk 21:25-28, Matt 24:15-28, Dan 12:11 samt Matt 24:3-14 upplysande nog. Vi lever i avfallets tid och kristenheten, allt enligt Bibelns förutsägelser, delar upp sig i två läger.

Jag hävdar med övertygelse, den kristna rörelsen är inte i första hand en hjälporganisation, inget bihang till staten, ingen allmän snällhetsrörelse, det är en kamporganisation mot ondskan. Idag nöter jag kyrkbänk med kristna vänner som sympatiserar med SD, vi ligger lågt i församlingen. Och till er kristna bekännare och falska profeter som går avfallets ärenden säger jag med Jesus ord: ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare.” Matt 7:23.

Text: Jan Malmsten

Det toleranta Sveriges borde städa sin egen garderob!

13 Jun

Allt fler länder börjar inse att svensk politik (kristenhet) kännetecknas av feghet och flathet inför aggressiva diktaturer och religiös fanatism, samtidigt som Sverige är oerhört kritiskt mot länder vi inte har något att frukta från, t ex USA och Israel. Palme gick arm i arm med massmördaren Arafat, när denne besökte Sverige. Samtidigt uppvisade Palme en enorm hätskhet mot USA. Och man kan nog säga att Sveriges fientliga politik gentemot Israel inleddes, eller i alla fall förstärktes under Palmes tid.

När det gäller konflikten i Mellanöstern och inställningen till Israel överträffar Sverige nästan sig självt i ynklighet. Palestinierna får nästan dubbelt så mycket bistånd som Kongo, samtidigt som antalet döda palestinier under den nuvarande intifadan kan räknas i max ett par tusen, medan kriget i Kongo hittills har kostat ca 3 miljoner människor livet. Vad kommer det sig att Kongo är så mycket mindre intressant än Israel? Konflikterna i Eritrea och Sudan har också krävt miljontals offer. Var är Sveriges skarpa kritik mot förbrytarregimerna i dessa länder? Och var är hjälpen från Sverige?

Och då är vi framme vid själva huvudpunkten i det jag tänkte ta upp, något som blivit högaktuellt under den senaste tiden — den svenska antisemitismen. Det går som en våg av antisemitism över hela Europa, och även Sverige är således drabbat, i högsta grad. Sverige brukar ju göra anspråk på att kännetecknas av en unik grad av tolerans och att alla människor skall kunna känna sig mer trygga där än någon annanstans på jorden.

Det senaste året har trots detta 131 fall av antisemitiska angrepp polisanmälts. Det handlar då om misshandel, hot och liknande. Säpo uppskattar att mörkertalet, när det gäller antisemitiska brott, är stort. Det har gått så långt att flera svenska judiska organisationer har uppmanat sina medlemmar att inte gå ut med kippa (den kalott liknande mössa som judiska män ofta bär) eller davidsstjärna, eftersom detta kan leda till att de blir angripna. Många judar har skaffat sig hemligt telefonnummer för att slippa hot samtal.

Ett samhälle som inte reagerar mycket kraftfullt mot sådana tendenser som skildras ovan kommer att gå under. Eller transformeras till något ohyggligt. Att ”vanliga” svenskar på spårvagnen inte lyfter en hand för att försvara en ung pojke som blir öppet trakasserad för sin religion eller sin etnicitet är mycket, mycket illavarslande!!!!

De värsta antisemiterna I Sverige är invandrarungdomar med muslimsk bakgrund. Överhuvudtaget så är en stor del av dagens antisemitism i Europa kopplad till muslimska invandrargrupper. Speciellt i Frankrike, som har stor andel muslimer, så är antisemitismen väldigt stark.

Trots att flera undersökningar visar på en klar koppling mellan muslimer och antisemitism, så har man försökt lägga locket på (en EU-rapport som visade att ju större det muslimska inflytandet är i ett land, desto mer antisemitism finns också, stoppades t ex av EU-organet mot rasism, EUMC).

Till varje pris tycks man vilja undvika att kritisera islam. Även i Sverige har den växande antisemitismen bland muslimer förtigits. Under hösten 2003 och framåt har dock problemet börjat uppmärksammats.

Flera debattartiklar i de stora tidningarna har tagit upp antisemitismen liksom radioprogrammet ”Människor och tro” och flera kritiskt granskande program i TV. I en stor artikel i DN den 20/10 2003 skriver Sverker Oredsson (professor i historia) och Mikael Tossavainen (forskare, som studerat antisemitismen i Europa) följande: ”Lärare i de svenska storstadsförorterna vittnar om en ohöljd fientlighet till judar bland grupper av arabiska och muslimska elever. Denna fientlighet tar sig uttryck i vägran att befatta sig med någonting som överhuvudtaget kan uppfattas som judiskt.

Elever kan sabotera eller utebli helt från religionsundervisningen när judendomen behandlas, låta bli att göra läxor… Under historieundervisningen kan det uppstå konfrontationer mellan lärare och elever som å ena sidan kan hävda att förintelsen aldrig ägt rum — och i stället avfärda den som sionistisk propaganda — eller å andra sidan uttrycka beundran inför Hitler och beklaga att han inte lyckades mörda fler judar. Slut citat

De judiska församlingarna runt om i Sverige har noterat en markant ökning av antalet trakasserier av, hot mot och angrepp på judar i det svenska samhället från araber och muslimer under de senaste åren…

Problemet förvärras dessutom av den nästan totala tystnad som omger denna form av judehat. Om antisemitism bland araber och muslimer i Sverige överhuvudtaget dryftas i svenska medier och debatt tenderar det vara i form av bagatelliserande eller förnekanden av problemet.

Under en konferens för muslimska ledare i början av oktober 2003 hävdade Malaysias premiärminister Mahathir Mohamad att judarna styr världen genom ombud. Ofta hävdas att den muslimska antisemitismen är något som enbart frodas bland extrema muslimska minoritetsgrupper. Det stämmer inte alls. Malaysia är en ledande nation i Asien och uttalandet gjordes av landets premiärminister, som utan tvekan representerar sitt lands officiella inställning.

I själva verket är antisemitismen islams själva livsblod. Det är den fullständigt politiskt korrekta inställningen bland världens alla muslimska stater och grupperingar (undantag finns säkert men utgör ytterst små minoriteter). Jag hävdar att den absoluta majoriteten av Sveriges muslimer är antisemiter.

Den muslim som på något sätt uttalar sitt stöd för det judiska folkets rätt att existera (och jag talar då inte om Israels rätt att existera, vilket är en annan fråga) blir utfrusen eller i värsta fall mördad (det senare sker kanske inte i Sverige — i varje fall inte än). Enligt Metro 14/2 2004 anser USA:s sändebud till EU i Bryssel att antisemitismen i Europa idag är lika stark som på 1930-talet. Det finns en aggressivitet hos många muslimer som får de flesta svenskar att backa. Långsamt flyttar de fram sina positioner, och svenskarna bara tiger.

Den svenska undfallenheten är legendarisk. En kommunpolitiker i Göteborg skrev inför julen 2003 en artikel där han uppmanade göteborgarna att inte ha adventsljusstakar i fönstren, eftersom detta kunde såra muslimerna. Adventsljusstakarna har normalt sju ljus och symboliserar den judiska sjuarmade ljusstaken. Vi kanske skall sluta fira påsk också, eftersom man då firar Jesus död på korset och uppståndelsen, två händelser som muslimerna på det bestämdaste förnekar.

Den svenska skolans och det svenska samhällets undfallenhet inför den alltmer ökande muslimska antisemitismen i vårt land har sin grund i den svenska fegheten. Att inte konfrontera. Att tro alla om det bästa. Fast varför är det bara ondskans makter man försöker se det bästa hos?

Varför tror man inte USA och Israel om det bästa? Men även om nu svenska samhället så småningom skulle reagera med skärpa mot muslimsk antisemitism i vårt land, kommer detta inte att lösa själva grundproblemet. Huvudansvaret för att lösa problemet ligger nämligen hos de svenska muslimerna själva.

Kan de inte lösa det, står vi inför ett mycket allvarligt problem som kan skapa mycket svåra konflikter i vårt land. Om muslimerna i Sverige blir tillräckligt många, står vi kanske inför ett inbördeskrig så småningom (jag skojar inte).

Det tycks som att ”våren i arabvärlden” kommer att tas över av islamistiska grupper som Muslimska Brödraskapet mm. Detta kommer på sikt att få Mubaraks och Gadaffis diktaturer att framstå som rena sörgårdsidyller. Dessutom kommer det att skapa en mycket farlig antikristligt uppvaknande och vrede mot Israel och andefyllda kristna i hela världen. Slut citat från gluefox.com Om du vill läsa mer om ämnet islam eller om andra aktuella och viktiga ämnen, gå in på Kristers hemsida gluefox.com där finner du det mesta.

Text: William

perspektiv_150512_webb

Skall intolerans bemötas med tolerans och tystnad ?

11 Jun

strusen och islam

Den 7 januari 2015 mördades tolv personer och elva skadades då två muslimska psykopater attackerade tidskriften Charlie Hebdos redaktion.

Det är nu mindre än ett halvår sen. Dagarna efter dådet hölls stora manifestationer och det skrevs mycket i media.

Är det fler än jag som tycker att den efterföljande diskussionen ebbade ut relativt snabbt och att den tystnad vi ser idag i media gällande terrordådet faktiskt i sig är oroväckande?

Är ett terrorbrott bara intressant för media då de kan göra stora rubriker på en dagsfärsk händelse? Borde inte media i högre utsträckning även publicera texter med infallsvinklar som bidrar till eftertanke, orsaks- och konsekvensanalys? Kanske inte är helt rätt ord jag använder för att beskriva vad jag menar, men jag tror ni förstår hur jag menar.

Jag saknar en ärlig och öppen debatt gällande terror, islam och de frågor som tar upp problematik knutet till en stor asylinvandring. ”Debatten” och ”diskussionen” finns – men den är varken öppen eller ärlig.

Jag saknar den efterföljande debatten om terrordådet mot Charlie Hebdos redaktion och tycker mig inte ha sett att media publicera texter som sammanfattat och dragit slutsatser från terrordådet.

Innebär det att vi inte vet hur vi skall tänka, tycka och skriva – eller har vi blivit rädda för att uttrycka vad vi egentligen tycker? Har terrorn blivit en del av vardagen och därför hinner vi inte sammanfatta, eftertänka och dra slutsatser efter varje enskild händelse?

Jag anser att media i sig bär en del av skulden till att dessa terrordåd skedde. Media har inte varit tillräckligt tydliga i sitt ställningstagande för yttrandefrihet, rättvisa och demokrati när invandrade extremister och deras världsbild knackar på dörren till Europa och släppts in. Istället uppmanar media oss vanliga medborgare att ”gilla olika” och vara toleranta mot islam som är en religion med klart fascistoida drag.

Vad säger islam om yttrandefrihet, demokrati, könsjämställdhet och homosexuellas likaberättigande? Vad säger islam om terror mot och att döda icke-muslimer? Om du påstår det inte är några problem, så har du inte ens en grundläggande kunskap om islam.

Text: Ulf Möller

http://sv.wikipedia.org/wiki/Attentatet_mot_Charlie_Hebdo

Asylinvandringens faktiska totalkostnad?

9 Jun

overrep_2011_stor_b

I de faktiska kostnaderna för asylinvandringen bör även sådana saker som rättegångskostnader, försäkringskostnader och psykosociala problemkostnader räknas med.

Hur beräknar man kostnaderna för en som mördar, misshandlar, våldtar och skadegör? En uppeldad bil blir försäkringskostnader och förlustkostnader i privatekonomin för bilägaren.

Men hur beräknar man kostnaden för en som blivit mördad? Om man lyckas gripa, döma och straffa mördaren, kan man ju beräkna de faktiska kostnaderna för rättegång, skadestånd, fängelsevistelse etc. Men hur skall man beräkna kostnaden på ett liv? Och hur beräknar man de psykosociala kostnaderna och lidandet för de anhöriga?

Text: Ulf Möller

Se: https://affes.wordpress.com/2012/07/09/invandrarna-och-brotten-1-samtliga-brott/

Kanske Sverige kommer att få en mer realistisk syn på sin asylinvandringspolitik?

8 Jun

nordens_asyl_2014
En tydlig tendens som jag sett under de fem år jag varit aktiv på facebook och som jag också har iakttagit på senare tid i media, är att de massinvandringsförespråkare som tidigare försökte komma med sakliga argument, fakta och så vidare, idag i det närmaste är tysta De gånger de ”argumenterar” är det på sandlådenivå eller i värsta fall på sluten psykiatrisk avdelning-nivå.

Jag tolkar det som att verkligheten börjat hinna ikapp allt fler och SD:s siffror de senaste valen och i opinionsmätningarna säger samma sak.

Kanske det finns ett hopp att Sverige skall få en mer realistisk syn på sin asylinvandringspolitik? Kanske Sverige inom en rimlig framtid kommer att anpassa sitt asylmottagande till en nivå som ligger ungefär som grannländernas?

Text : Ulf Möller

Sveriges aningslösa inställning

4 Jun

11271950_10153413805559940_1556047221_n

Sveriges aningslösa inställning i frågorna som rör extremistisk islamism i allmänhet och Daesh i synnerhet, speglar en klassisk svensk hållning. Vi som har tjänstgjort i Afghanistan känner igen tänket från Bamse – om du bara är snäll och öser gåvor över dem som vill dig illa, så blir alla elaka snälla mot dig. Allt bygger på tänket att om man bara är snäll, så blir alla snälla tillbaka.
Tyvärr så fungerar verkligheten inte så. Den enda effekten är snarare kontraproduktiv. Låt mig förklara:

När jag tjänstgjorde i Afghanistan var en av mina främsta uppgifter att samverka med civilbefolkningen och ansvara för de biståndsprojekt som skulle genomföras (ibland finansierade med svenska biståndspengar, men oftast med tysk eller amerikansk finansiering). Våra order var enkla. Vi skulle fokusera på de områden där inställningen till ISAF var mest negativ, och hjälpa människorna i dessa områden med vad de nu ansåg sig behöva. Det kunde handla om att bygga latriner och broar, rensa bevattningskanaler eller måla om moskéer. Syftet var att vi, genom att curla civilbefolkningen i allmänhet och lokala makthavare i synnerhet, skulle förändra dessa människors inställning till oss. Om vi gav dem det de ville ha (eller som kunde vara kul att få) skulle de avstå från att spränga oss i luften.

Det fanns bara ett bekymmer utöver de som sprängde oss i luften: De som inte sprängde oss i luften – till att börja med.

De som bodde i byarna där man inte sprängde våra fordon i luften fick – ingenting. Föga förvånande började de fråga oss varför. ”Varför får de som spränger er i luften en ny skola i sin by? Eller en ny brunn? Eller en ny bro? Vi behöver också det! Varför får inte vi något, vi som faktiskt hjälper er..?”

Jag förstår dem. Det är ju egentligen fullständigt ologiskt att låta de människor som hjälper en försmäkta, medan de som spränger en i luften får allt de pekar på. Ologiskt i alla vrår på jorden – utom i Sverige. Här regerar Bamse. Här är alla snälla innerst inne. Bara man är snäll, blir alla snälla tillbaka.

Problemet är bara att det inte fungerar. Upplysningsvis är Bamse en tecknad seriefigur. Det är inte på riktigt.

Bamse-mentaliteten lämpar sig i serietidningar för lågstadiebarn. Där blir Elaka Vargen snäll när familjen Ekorre bjuder på saft. Tyvärr fungerar det inte när man försöker överföra konceptet till religiöst motiverad extremism. I verkligheten äter vargen upp familjen ekorre. Hela familjen. Och dricker upp saften.

Så vad hände i Afghanistan? De som sprängde oss i luften fortsatte att spränga oss i luften, oavsett hur många moskéer vi målade och oavsett hur många hundratusentals dollar vi spenderade på att rensa bevattningskanaler. Den absolut enda effekten var att de som inte sprängde oss luften till att börja med, så småningom började att spränga oss i luften. De ville ju också ha latriner till byskolan eller en ny bro över den närliggande floden. Det fick de ju bara om de sprängde oss i luften först.

Svensk logik. I sitt esse.

Text: Helena Edlund

Är vänstern mer kriminellt belastade än övriga? Del 2.

3 Jun

vänsterkriminella

Vänsterpartiets Awara Ibrahim, Kristianstad, tio fall av våldtäkt 2011
Riksdagskandidat i valet 2010.

Ibrahim dömdes till sex års fängelse för sammanlagt 10 våldtäkter mot en yngre kurdisk man.

Awara Ibrahim var tidigare ordförande för Kurdiska föreningen i Kristianstad och våldtäkterna ägde rum i föreningens lokaler. Domen sänktes i Hovrätten till fem år. Fallet är också intressant för att det helt mörkats av svensk massmedia.

Är vänsterns förtroendevalda mer kriminellt belastade än övriga?

3 Jun

vänsterkriminell 1

Daniel Kihl, Svenljunga, dubbelmord och mordförsök 2004
Ersättare till kommunfullmäktige.

Kihl jobbade på ett behandlingshem i Mårdaklev, några mil utanför Borås. Till synes oprovocerat knivhögg han en natt sin kollega och en intagen 16-årig flicka till döds. En ytterligare 16-årig flicka attackerades men överlevde. Sammanlagt utdelade han över 100 hugg.

Daniel Kihl berättade i rätten att han styrts av en aztekisk dödsgud. Han dömdes 2004 till rättspsykiatrisk vård.

Ett uppmärksammat faktum var att Kihl fått anställningen genom sin mor Christina Lisshammar-Kihl, som var enhetschef på behandlingshemmet, och också aktiv inom Vänsterpartiet. Detta trots att hon var medveten om sonens psykiska problem.

Är detta synonymt för hela vänstern?