Arkiv | december, 2014

Maria och Josef flydde till närområdet

23 Dec

betlehem

Så här inför jul är det naturligt för oss med kristna traditioner att, mellan de äldre hednasedernas slaktade gris och den moderna tidens köphysteri och Kalle Anka-TV, i varje fall ägna Jesus en flyktig tanke. SD-fientliga krafter inom kyrkan som anser sig ha tolkningsmonopol på det kristna budskapet försöker idag slå mynt av Jesus i den svenska invandringsdebatten. Men även en del sekulära debattörer hakar på. En av dessa evangelieexploatörer är Lars Lindström i Expressen.

I en kolumn daterad den 22 december drar Lindström paralleller mellan de syriska asylanter som knackar på Sveriges dörr idag och, hur enligt Matteusevangeliet, Maria och Josef med det lilla gossebanet Jesus tvingades fly från sitt hemland Judéen till Egypten undan kung Herodes den Store. Detta sedan kungen ställt om med massavrättning alla nyfödda barn av manligt kön i syfte att säkra sin makt och hindra profetian om en ny konung att infrias.

Den här sortens jämförelser är vanskliga att göra men när svenskfientliga krafter ägnar sig åt dem och hävdar sådant som att det inte går att samtidigt vara kristen och Sverigedemokrat, då kan det vara behövligt med en motbild. Och detta är inte viktigt endast för den som är bekännande kristen utan för alla oss som – för att använda vår egen tids profet Jimmie Åkessons liknelse vid dennes bergspredikan – ser vårt kristna arv som äggen i en sockerkaka.

Den första invändning som inställer sig mot Lindström jämförelse mellan asylsökande i Sverige idag och Josefs och Marias flykt till Egypten för 2.000 år sedan är förstås att Maria och Josef flydde till närområdet, inte till Sverige. Nästa invändning är att de återvände hem så snart konflikten var över. De missbrukade inte asylrättens rätt till tillfälligt skydd som ett verktyg för permanent migration. Så vitt kan erinras står heller inget i evangeliet om att Josef och Maria under sin tid i Egypten uppbar frikostiga bidrag på egyptiernas bekostnad eller att de skulle ha försörjt sig genom att sitta i gathörn och tigga.

Det finns också en annan ingång till Matteus-evangeliets berättelse, som ehuru en smula hädisk, i sammanhanget bör uppmärksammas därför att den utgör en minst lika giltig parallell till dagens asylsökare på Migrationsverket i Sverige som de Lindström vill dyvla på sina läsare. Det förhåller sig nämligen så att inga andra historiska källor belägger att Herodes den Store skulle ha iscensatt detta blodbad på små gossebarn. Det mesta tyder på att berättelsen inte är sann.

Detta för osökt tankarna till alla de uppdiktade historier som Migrationsverkets handläggare tvingas lyssna till dag ut och dag in från ekonomiska migranter som bespetsat sig på en bättre tillvaro i Sverige, personer som ser asyl och det omhändertagande som kringgärdar detta som en betydligt bättre väg in i vårt land än att invandra reguljärt, för vilket det krävs att man ordnar med såväl egen försörjning som eget boende.

För den läsare som nu tycker att jag utpekat Josef och Maria som lögnare vill jag presentera en annan motbild till Lindströms jämförelse som ger en rakt motsatt bild av Jesus föräldrar. Ett centralt inslag i Julevangeliet är hur Josef och Maria, som var havande, vallfärdade till Betlehem för att skattskrivas. Trots att det var en strapatsfylld resa, i synnerhet för en gravid kvinna, ville Josef och Maria göra rätt för sig och inte leva som “papperslösa”. Detta i motsats till många av dem som söker sig till Sverige men inte respekterar svensk lag utan uppehåller sig här illegalt.

Jesus har missbrukats för att legitimera mycket som är tveksamt, allt från blodiga korståg till totalitär kommunism. Jesu budskap ligger förstås också till grund för flera goda rörelser. En snabb titt ut över världen idag lär oss inse skillnaden mellan att grunda samhället på värderingar hos en fredsprofet som predikade barmhärtighet och att vända den andra kinden till, eller att grunda samhället på värderingar hos en krigarprofet som predikade svärdets och våldets blodiga väg. Detta är värt att begrunda nu vid tiden på året för Jesu födelse och i beaktande av att våldets religion genom massinvandringen får ett allt starkare fäste i vårt land.

Efter att Lindström betat av de bibliska jämförelserna övergår han i sifferexercis och nutida internationella jämförelser. Bland annat berättar Lindström att Libanon, som har en befolkning på drygt fyra miljoner, har tagit emot cirka 1,5 miljoner syriska flyktingar. Detta, slår Lindström fast, är verklig massinvandring, en asylrelaterad befolkningsökning på 37 procent.

Vad Lindström glömmer att berätta är att mycket stor del av dessa flyktingar finns i flyktingläger, där de bor i tält eller annan enklare inkvartering och där de förses med livets nödtorft när det gäller mat för dagen, sjukvård, medicin osv. Kostnaderna för detta asylmottagande bärs inte av de libanesiska skattebetalarna utan genom biståndspengar från omvärlden till UNHCR och en rad frivilligorganisationer. Det stora flertalet av dessa flyktingar kommer att så snart möjlighet medges att återvända för att bygga upp sitt land.

Det är väsensskilt från omständigheterna kring de syrier som söker asyl i Sverige. Dessa skall lyftas långt över tältlägernivå till genomsnittlig svensk levnadsstandard och detta ska ske på svenska skattebetalares bekostnad. Det ska dessutom ske tidsobegränsat, i realiteten ofta i 10 år eller mer. Ingen som kommer har heller krav på sig att återvända eftersom samtliga ges permanent uppehållstillstånd som vore de reguljära migranter. De har även rätt att ta hit alla sina anhöriga, även om dessa saknar asylskäl. Också dessa har rätt till tidsobegränsad försörjning av svenska skattebetalare.

Som om denna snedvridna jämförelse mellan Libanons och Sveriges asylmottagande inte gav tillräckliga skämspoäng, fortsätter Lindström med att åberopa ett av de mest pinsamma uttalanden som någonsin gjorts av en svensk politiker i migrationsfrågan , det från den tidigare moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt om att han under sina flygresor över Sverige kunnat konstatera att här finns vidsträckta skogar med gott om plats för fler invandrare.

I likhet med Reinfeldt menar Lindström på fullt allvar att invandring inte ska ställas i relation till hur stor ett lands ekonomi är, hur många människor som lever och arbetar i landet, hur mycket utbyggd infrastruktur osv som finns – kort och gott hur stora resurser ett land har för att klara att hantera ett givet antal asylinvandrare. Lindström anser precis som Reinfeldt att den enda intressanta parametern är landets areal och befolkningstäthet, hur många invandrare som fysiskt kan få plats på en viss yta.

Centerledaren Annie Lööf förde för en tid sedan ett liknande resonemang, där hon jämförde Sverige med Tyskland och utifrån landyta och befolkningsstorlek räknade ut att Sverige kunde ta emot sisådär 30 miljoner “nybyggare” från Somalia, Irak, Afghanistan, Eritrea och Syrien. Lindström väljer i stället Nederländerna i sitt räkneexempel.

Lindström berättar att till Sverige, enligt statistik från Eurostat, fram till november månads utgång har anlänt närmare 75.000 asylsökare. Motsvarande siffra för Nederländerna är knappt 25.000, dvs en tredjedel av Sveriges mottagande. Nederländerna har ungefär dubbelt så många invånare som Sverige, vilket gör landets mottagande per capita ännu mycket lägre.

Men detta saknar betydelse tycker Lindström eftersom Sverige har en yta som är tio gånger större än Nederländernas och Sverige bara har en befolkningstäthet på 20 personer per kvadratkilometer medan motsvarande siffra för Nederländerna är 399. Det här är naturligtvis ett helt bisarrt sätt att bedöma ett lands asylmottagningskapacitet på. Ingen lärare i nationalekonomi i världen skulle ge Lindström godkänt för det svaret på en tenta.

Tror Lindström att Sverige är något i stil med 1800-talets vilda västern, ett land till vilket vem som helst kan emigrera, muta in ett godtyckligt stycke mark, röja undan skogen, timra sig ett hus och sedan leva av vad naturen ger? Tror Lindström överhuvudtaget att den asylrelaterade invandringen är av en sådan beskaffenhet att den kan bära sig själv?

Verkligheten är en annan. Skrönan om att det till Sverige anländer en strid ström av asylinvandrare med ingenjörs- och läkarutbildning som här får ta städjobb eller köra taxi blir inte mer sann bara därför att en kolumnistkollega till Lindström på Expressen, Diamant Salihu, så sent som på tisdagen upprepar den.

Sanningen är att det stora flertalet asylinvandrare och deras sekundära anhöriga saknar en utbildning som gör dem anställningsbara på svensk arbetsmarknad, ens i mer okvalificerade sektorer. Många kan inte ens läsa och skriva och har inte gått i annan skola än Koranskola. Andra kommer med utbildningar från hemländerna som antingen inte är relevanta i Sverige eller inte håller en kvalitet som kan accepteras här. Ytterligare andra hävdar att de har en hög utbildning men kan inte styrka detta.

Om invandringen till Sverige utgjordes helt av personer från utvecklade länder med hög utbildning och förmåga att snabbt skapa sina egna livsförutsättningar och på så sätt utöka Sveriges ekonomi, då skulle det finnas i varje fall ett uns av relevans i Lindströms resonemang att ett lands invånarantal inte är helt avgörande för hur stor invandring ett land kan hantera. I en situation där landets invånare ska försörja de som kommer i många år, kanske decennier, är befolkningens storlek däremot helt avgörande för hur många invandrare det är möjligt att ta emot.

Andra faktorer som inverkar är också hur stor arbetslöshet som råder i mottagarlandet, dvs hur stor försörjningsbörda den arbetande befolkningen redan har för sina egna, hur tillgången på bostäder ser ut, hur stor overhead som finns i den offentliga servicen för att hantera ett stort antal nya efterfrågare av dessa tjänster osv. Sverige är ett rikt land, hävdar Lindström som ett argument för att vi borde ha resurser att ta emot ännu fler asylinvandrare än idag. Men detta motsägs av att arbetslösheten är hög, bostadsbristen enorm och den offentliga servicen underdimensionerad.

Mycket annat finns att anföra mot Lindströms pläderande för fortsatt eller rentav ökad asylrelaterad utomeuropeisk massinvandring. En av de främsta invändningarna är att en invandring som är så stor och härrör från inte bara geografiskt utan även kulturellt avlägsna delar av världen påverkar ett land på långt fler sätt än bara ekonomiskt. Detta bortser Lindström helt ifrån.

Vi ser i Sverige idag hur integration, assimilation och anpassning till det svenska samhället alltmer ersätts av segregation, enklavisering och islamisering, hur massinvandringen för med sig totalitära och auktoritära idéer som går på tvärs med den utvecklade västvärldens ideal om demokrati, yttrandefrihet individens självbestämmande osv. Vi ser också hur migrationsmisslyckandet leder till socialt utanförskap med skenande kriminalitet, skolresultat i fritt fall och fientlighet gentemot det svenska majoritetssamhället. Det är inte sådant som bygger Sverige starkt för framtiden.

Lindström kallar i sin kolumn min och andra Sverigevänners opinionsbildning för en mer ansvarsfull invandringspolitik för “en inskränkt hållning”. Det som ovan anförts tillsammans med det faktum att Sverige är det exceptionella undantaget vad gäller asylrelaterad invandring, med ett mottagande som är tre gånger så stort per capita som grannländerna Danmark och Norge och 14 (!) gånger större än Finland, antyder att det inte är vi Sverigevänner som är inskränkta i vår analys utan tvärtom personer som Lindström och Reinfeldt som baserar sina mottagningsberäkningar på en flygtur långt ovanför verkligheten.

Lindström avslutar sin förvirrade kolumn med att vulgärt och oförskämt – med hänvisning till debaclet kring Björn Söders uttalanden om att det finns fler nationstillhörigheter representerade i Sverige än den svenska – kalla Sverigevänner för rasideologer och nazister. Det tänker jag inte bemöda mig med att bemöta på annat sätt än genom att hänvisa Lindström till min tidigare krönika om “Södergate” och till Wikipedias sida om Godwins lag.

God Jul!

Text: Mats Dagerlind

Publicerad 2014-12-23 som krönika i Avpixlat

Annonser

Hjärntvättade svenskar

22 Dec

Erkänner att jag ibland har lite lätt för att bli irriterad på de som förespråkar fortsatt massinvandring och de som vägrar erkänna de problem den förda politiken har fört med sig.

Jag har själv varit en ”naiv och korkad” sosse som trots att jag för många år sen insåg problemen med den förda asylinvandringspolitiken, ändå gick på medias och de etablerade partiernas skrämseltaktik. Jag var en ”hjärntvättad, dum svensk” som otroligt nog hellre förnekade verkligheten och fakta än riskerade att bli stämplad som rasist eller nazist.

Rädslan för rasiststämpeln var stor eftersom media och hela etablissemanget hade byggt upp en kolossal monsterbild av SD som de ”främlingsfientliga rasisterna”. Därför vet jag hur många svenskar har det i sin förljugenhet. Det beror inte på att de medvetet ljuger eller är rakt igenom korkade (alla gånger), utan det beror på många decennier av statlig programmering och medial hjärntvätt.

Svenska folket är ”välprogrammerade” och tyvärr inte fostrade att tänka kritiskt. Inställningen är ofta att det är ”staten”, ”samhället”, ”myndigheterna” eller ”politikerna” som skall ta ansvaret. Vilket resulterat i att många svenskar inte är vuxna att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna beslut, trots att de uppnått myndig ålder.

Stora delar av svenska folket litar fortfarande blint på att ”dom”- det vill säga politiker och myndigheter skall lösa alla problem. Många litar fortfarande också blint på massmedias och de etablerade partiernas bild av exempelvis asylinvandringen som en ren ekonomisk vinstaffär för Sveriges del.

Du kanske tillhör dem som anser att massinvandringen är en ren vinstaffär för Sveriges del? Har du i så fall aldrig funderat på varför inte alla andra länder också vill ta del av denna enorma inkomstkälla? Varför skall vi förvägra andra länder alla de asylsökare vi tar emot och vara så giriga – varför delar vi inte med oss av denna ”inkomstkälla” till exempel till våra grannländer?

Text: Ulf Möller

Läs: ”Invandring kostar visst pengar”, publicerad i affärsvärlden 24 juni 2014

Läs: ”Var är besparingsförslagen?”, publicerad i SvD Opinion 13 augusti 2014

Läs: ”Migrationsdebattens gropar – hela listan”, ursprungligen publicerad i SvD Opinion 11 november 2014, publicerad i Tanketornet 12 november 2014

Youtube: ”Sverige har stor och kostsam invandring” enligt finansminister Anders Borg

0

Och så undrar man varför SD växer

21 Dec

Jag fyller 33 år i augusti 2015. Dessförinnan tycks det bli ett extra val den 22 mars. Vi har haft en historiskt usel vänsterregering. Samtidigt har vi en borgerlighet som kan tänka sig att ändra såväl riksdagsordningen som att ingå i en S+M-regering. Snart blir jag knappt förvånad längre om det skulle dyka upp förslag på att göra avlagda SD-röster hälften så giltiga som andra. Eller varför inte bara slänga dem i sopkorgen rakt av? Som en tydlig markering på hur toleranta och demokratiska vi är i Sverige. Helt oavsett vad folket tycker. För det går fort nu! Vägen till en underminerad demokrati är kantad av förment demokratiska avsikter.

Detta är nämligen läget idag:

Under tiden som det politiska etablissemanget gör sitt bästa för att sparka liv i det gamla nazistiska liket från andra världskriget och vifta med det för att skrämma bort folket från att rösta på SD, pågår någonting annat som ytterst få med politisk makt vill erkänna och ännu mindre motarbeta.

Antisemitismen flödar i dagens Sverige. Så till den milda grad att svenska judar inte längre känner sig trygga i sitt eget land. Svenska medborgare åker på folkmordsresor i främmande länder för att vinna sig en plats i en förvriden avguds paradis. Kristna konvertiter som har lämnat islam mordhotas i samma Sverige som de en gång flydde till för att undkomma just den sortens hot, våld och förtryck. Kvinnor är inte välkomna på caféer och trakasseras på öppen gata om de inte skyler sig enligt iransk praxis, och detta endast en kortare tunnelbanefärd från Stockholms central. Islamister tar plats i såväl riksdag som regering, samtidigt som kristna får löpa mediala gatlopp för att de hävdar rätten att följa sitt samvete när det kommer till frågor som rör liv och död. En samvetsfrihet som övriga världen förstod vikten av efter just andra världskriget, för att ingen mer skulle kunna säga att de ”bara följde order” när de avslutade människoliv. Men inte i Sverige. Endast här hotas och skräms det oavbrutet med det nazistiska spöket samtidigt som man utan att tveka upprepar det ena ödesdigra misstaget efter det andra från samma fasansfulla tid.

Kortfattat kan den svenska inställningen beskrivas så här:

”Om detta må ni berätta! …Men ingenting någonsin lära.”

”Aldrig igen får vi tillåta uniformerade nazister marschera med hakkorsbindlar på gatorna! …men om det dyker upp en ideologi med exakt samma människosyn under religiös täckmantel och från främmande land ska vi le och buga oss hela vägen fram till vår undergång.”

Så förryckt är tidsandan idag. Och så undrar man varför SD växer.

Text: Nasrin Sjögren

BvBquHQIUAAXMGc

SDKackerlacka

judar sd

Bild 1: Expressens löpsedlar

Bild 2: Från Länstidningen Östersund

Bild 3: Enligt uppgift, bilden t.h från ett café, dagen efter valet 2010

Youtube: ”Brandos.se vill att alla som röstade på SD, får inte köpa av dem?”

Tiggardiskussion på Lidl

19 Dec

Jag var på Lidl idag.
Framme vid kassan stod en äldre svensk dam som tilltalade kassören:

-Tiggarna som sitter här utanför…

-Vi har sagt till dem flera gånger, men de vägrar flytta på sig och de har lagen på sin sida.

-Det var inte det jag tänkte på, utan jag undrar varför ni inte kan låta dem sitta inne i affären nu när det är så kallt ute. Det finns ju plats till dem där man lämnar in pantflaskor. Kan ni inte låta dem komma in i värmen och sitta där istället?

-Det får du ta upp med min chef. Jag har inte befogenheter att fatta sådana beslut.

Jag blev lite irriterad på den äldre damen:

-Varför tar du inte hem tiggarna till dig istället, så de kan värma sig där? Du har antagligen en lägenhet och kan erbjuda dem lite värme och mat, istället för att försöka få andra att ställa upp?

Hon:
-Du förstår inte hur jag menar.

-Jo, jag tror att jag förstår ungefär hur du menar: Du menar att andra skall ta ansvar för tiggarna, istället för att du själv ställer upp. Varför försöker du påverka andra att ta hand om dem? De kanske inte är intresserade och vill ställa upp? Om du vill ställa upp, borde du väl istället ta dem hem till dig? Varför skall Lidl släppa in dem och låta dem tigga inne i affären?

Den äldre damen kom inte med några invändningar eller ytterligare argument.

Varför skall vissa personer försöka påverka andra – exempelvis anställda i matvarubutiker att ”ta sitt ansvar” för tiggarna, när de uppenbarligen inte själva är beredda att ”ta sin del” av ansvaret?

Text: Ulf Möller

jalla jalla

Nej, jag är inte svensk

15 Dec

svensk_flagga_fagel_1181154184_8654480

Är innerligt trött på den högfärdiga nationalism de självutnämnda anti-rasisterna ägnar sig åt. Alla är svenskar som ens har snuddat vid svensk mark en gång. Det är som att hela ens historia och släktskap utraderas automagiskt så snart nationsgränsen har passerats.

Låt mig upplysa om en sak:

Jag är inte svensk. Inte till min etnicitet och inte till min sociala bakgrund.

Mitt modersmål är farsi. Persiska. Det talade jag som förstaspråk under större delen av min uppväxt.

Jag är född i Irans huvudstad Teheran. Det är, läs och häpna, inte en svensk stad. Inte ens litegrann.

Jag är uppvuxen med persiska seder, traditioner och bruk. Där återfinns inga jular eller midsomrar.

Min religiösa bakgrund är muslimsk. Jag är skolad och fostrad i islams lära och liv. Det har mycket lite att göra med kristendomen, vare sig teologiskt eller filosofiskt. För att det är en helt annan religion, helt enkelt.

Mitt medborgarskap är dubbelt: dels iranskt och dels svenskt. Av det skälet aktar jag mig ytterst noga för att göra ett aldrig så kort besök i Mellanöstern. Hellre för säker än att dingla i en lyftkran, kan man sammanfatta mitt motto.

Min släkt lever till största delen i Iran. Idag. Just nu. Vi har ingen kontakt längre, men de är min helt osvenska släkt. Blodsband, vet ni.

Vet ni en annan sak? Jag hade föredragit att få stanna kvar i Iran. Tala mitt modersmål, äta av den mat jag åt och älskade som barn, fördjupa mig i den persiska kulturens hela och stora rikedom. Men det går inte. Jag kan inte.

Varför?

För att mitt hemland är ockuperat av islams hejdukar. De håller mitt folk gisslan och tvekar varken inför att tortera eller avrätta dem på godtyckliga grunder om de gör den minsta ansats till att hävda rätten till sina egna liv.

Islam är vår tids största hot. Det må låta brutalt. Det kommer sig av att verkligheten är brutal. Vad än en hoper självgoda och fredsskadade svenska journalister och politiker vill slå i sig själva och sin omgivning.

Nej, jag är inte svensk. Jag är en försvenskad perser som sörjer sitt våldtagna fädernesland och försöker få sitt nya hemland att vakna upp och ta vara på sin världsunika särart innan det är för sent.

Så snälla ni. Gör det. Vakna. Det är ont om tid nu.

Text: Nasrin Sjögren

Tokiga svenskar

13 Dec

COLOURBOX2914126

Det är de tokiga svenska väljarna och de politiker de har valt, som är grundorsaken till de problem vi ser i Sverige idag.

Det är i första hand deras fel – inte ”invandrarnas”. Svenskarna har från början ända fram till idag själva valt en ”generös” asylinvandringspolitik mm. På den tiden då den ”generösa” asylinvandringspolitiken tog fart, utgjorde invandrarna en relativt liten andel av befolkningen.

Även om allt fler har börjat inse det tokiga i massinvandringspolitiken, så har fortfarande fortsatt massinvandring ett relativt brett stöd inom alla riksdagspartier utom SD.

Många ”etniska svenskar” gör det ”enkelt” för sig genom att lägga skulden på ”invandrarna” eller ”muslimerna”: Men vem är det som har beslutat om att släppa in muslimer och invandrare i landet från allra första början?

Är alla de styrande politikerna, invandrare? Är vår nuvarande och förra statsminister, integrationsminister, migrationsminister, finansminister osv – alla invandrare? Är majoriteten av väljarna, invandrare?

Är det inte de som har röstat fram och fattat besluten?

Slutsats: Det är mestadels etniska svenskar som står bakom besluten om bland annat en ”generös” asylinvandringspolitik. Det är också mestadels etniska svenskar som genom att lägga sin röst på nåt av sjuklöverpartierna, som har valt den rådande politiken.

87% av de svenska väljarna har i valet 2014, valt att lägga sina röster på ett parti som inte vill minska antalet asylinvandrare. De flesta av dessa är ”etniska svenskar”. Allt annat är skitsnack och dåliga bortförklaringar.

Problemet, är som jag ser det, i första hand inte ”invandrarna”, utan de korkade svenskarna och de politiker de har valt.

Text: Ulf Möller

vem rösta

Antingen eller: de två valmöjligheterna

7 Dec

Som jag ser det, så har de svenska väljarna två valmöjligheter:

Antingen låta allt rulla på som om det inte finns några större eller egentliga problem och då har vi antagligen bäddat både för inbördeskrig och välfärdssamhällets totala kollaps inom en snar framtid. Jag menar då kortare tid än tio år.

Eller så ser väljarna till att SD blir stora och senast i valet 2018 får så många mandat att de får ett reellt inflytande i riksdagen. SD:s politik är egentligen nästan för ”snäll” för att kunna reda upp situationen inom en överskådlig tid. Ändå ser jag inget alternativ. SvP och liknande är helt uteslutet för min del.

Jag antar att det exempelvis är nödvändigt att det genomförs lagändringar som gör det möjligt att upphäva medborgarskapet för och livstidsutvisa personer som begår terrorhandlingar. Vi kan inte ha sådana personer boende i ett civiliserat samhälle. Om de fängslas och släpps fria, så utgör de antagligen fortfarande ett hot mot vårt samhälle och då har deras hat mot det svenska samhället möjligen vuxit sig ännu starkare.

Gillar inte tanken på att personer skall bli av med sitt medborgarskap på grund av etnicitet, hudfärg eller religion. Sådant tänkande är för mig främmande och avskyvärt.

Men jag har inga betänkligheter gällande alla de som rest till Syrien eller Irak för att jihadkriga: De borde bli av med sitt medborgarskap och utvisas på livstid. Vi sitter på en tickande bomb med sådana människor i vårt samhälle.

Jag fruktar att det inte dröjer länge innan vi får se lyckade självmordsbombningar, kidnappningar, kapningar och så vidare här på hemmaplan. Vill inte måla fan på väggen. Men jag tycker att inget talar emot att så skulle bli fallet. Vi behöver en sträng lagstiftning och politik mot sånt.

SD är i nuläget Sveriges enda hopp. Situationen har blivit akut.

Text: Ulf Möller

2011-04-16_Blasippa_8392x