Jag gissar att ungefär 10% av Sveriges befolkning, aldrig kommer att förvärvsarbeta eller inbetala skatt. Kanske en del av dem tvingas in i någon form av statligt finansierad anställning, men det räknar jag inte som riktiga jobb, eftersom det de återbetalar i skatt, liksom det de får i lön, är finansierat med skattemedel.
Tror till och med att 10% kan vara underskattning.
Tror du det kan stämma, att ungefär en miljon invånare i Sverige aldrig kommer bidra med skatt och aldrig kommer ha ett riktigt jobb – och att dessa kommer bli försörjda av andra under resten av sina liv?
Om vi tänker oss att dessa 1 miljon personer, i genomsnitt kostar etthundratusen kronor per år, blir det en kostnad på hundra miljarder varje år.
Jag tror inte detta är en överdrift.
Enbart vad det kostar i försörjningsstöd, med hyra för bostäder och övriga kostnader per person, kan komma upp i dessa belopp. Exempelvis, kostar en ”ensamkommande” cirka 1 miljon/år.
Sen tillkommer exempelvis kostnader för rättsväsende och kriminalvård, ifall de är kriminella.
Och sjukvårdskostnader och assistansersättningar, i fall de är sjuka eller handikappade.
Sverige har tagit emot många asylinvandrare som kräver assistans och sjukvård under resten av sina liv.
Vi har även tagit emot många som på papperet har uppnått pensionsålder och därför är garanterade livstids försörjning via vårt pensionssystem.
Redigerat tillägg, eftersom vissa riskerar missförstå:
Jag anser att exempelvis kirurger och sjuksköterskor utför samhällsnyttiga tjänster. Även om deras löner bekostas av staten.
De jag syftade på i min text, är lågutbildade som får ”låtsasjobb” som betalas med typ lönebidrag.
Text: Ulf Möller
tanketornet 