Har full förståelse för att poliser kan tappa tålamodet

Vänsterfolk vill gärna och ofta hitta olika förklaringsmodeller till varför det kastas stenar, bränns bilar mm. ”Utanförskap”, ”psykosociala faktorer”, ”utsatta för diskriminering”, ”offer för rasism”, ”arbetslöshet”, ”orättvisor” osv.

Däremot är vänsterfolket inte lika angelägna om att försöka förstå och förklara varför polis som ingriper i ”problemområden” och blir misshandlade, hotade, trakasserade och kallade ”snutjävlar” mm, kan tappa tålamodet, bli frustrerade och kanske kastar ur sig ett och annat ord eller mening i ”stridens hetta”?

Har full förståelse för att poliser kan tappa tålamodet. De är också människor. Polis som blir utsatt för stenkastning, molotovcocktails, hotad, trakasserad och kallade exempelvis ”gris”, ska inte bli straffad eller uthängd i media för att han eller hon tillfälligt tappar tålamodet.

Alla kan ha en dålig dag och de poliser som ingriper i ”problemområden”, anser jag ska kunna säga precis vad de vill om omständigheterna är svåra.

Bättre de har som ventil att säga ”idiot” eller ”apajävel”, än att de tar till övervåld rent fysiskt eller ger sig på oskyldiga?

Text: Ulf Möller

Sverige klarar sig utan både Zlatan och pizza

 

Det var länge sedan jag såg eller hörde någon invandringsförespråkare använda ”pizza-argumentet” eller ”Zlatan-argumentet”. Har de tappat glöden?

Om pizza och Zlatan skulle vara bland de bättre argumenten för fortsatt muslimsk massinvandring, kan jag snabbt och enkelt konstatera:

Sverige klarar sig utan både Zlatan och pizza. Svenskar kan baka pizzor , om det nu anses nödvändigt och svenskar kan också spela fotboll. Men vår nations överlevnad hänger inte på pizzor eller Zlatan.

Däremot säger det mycket om det naiva synsätt många invandringsförespråkare har. Eller har haft. Flera av dessa verkar också ha börjat inse vilka problem vi står inför.

Tycker jag på senare tid sett en mer kritisk hållning i gammelmedias rapportering. Det är tacksamt och välkommet – men önskar de gick ännu djupare och var ännu mer kritiska. Tycker ändå jag har kunnat se en liten – men ändock, en ljusning.

Frågan är om det inte är för sent för oss att minska effekterna av eller vända den negativa utvecklingen?

Inom de närmaste åren kommer vi sannolikt att få skörda mer av de ”bittra” frukterna som en ansvarslös och sinnessjuk asylinvandringspolitik har medfört. Exempelvis en utbredd bostadsbrist.

Om de asylsökande redan idag är missnöjda, använder våld och hot etc – hur ska det då bli om några år när de inser att många asylsökare som beviljats uppehållstillstånd exempelvis inte kommer att få några bostäder?

De klagar på maten och sina boenden idag – hur blir det då i framtiden, när de inser att situationen för många av dem knappast blir bättre, utan tvärtom kanske sämre än idag?

Bild: ”Pizzakampanjen väcker känslor”

Text: Ulf Möller

 

 

Kvoteringsrasism

Anser att det är rasism att kvotera in en person på grund av hudfärg eller etnicitet, om det innebär att en person som har bättre meriter och är mer lämpad för tjänsten, inte får jobbet på grund av att den har en viss hudfärg eller etnicitet.

Men i Sverige anses det vara ”antirasism” att neka en vit etnisk svensk ett jobb även om den har bättre meriter och är mer lämpad för tjänsten – samtidigt som man erbjuder jobbet med lönebidrag osv till en mindre kvalificerad person med invandrarbakgrund.

För mig är det självklart att den som är bäst lämpad och har bäst meriter, ska få jobbet – oavsett hudfärg, kön eller etnicitet.

Är det en mörkhyad person som är bäst lämpad och mest meriterad, bör denna ha tjänsten. Bryr mig inte om hudfärgen eller etniciteten.

Men ”antirasisterna” anser att hudfärg är så viktigt när en tjänst tillsätts, att den som är vit infödd svensk inte ska få jobbet, eftersom en mindre kvalificerad person med utländsk bakgrund, enligt deras synsätt bör inkvoteras på grund av sin hudfärg eller etnicitet.

Är inte ”antirasisternas” synsätt och inställning ett klockrent exempel på äkta rasism?

Vad är det annars?

Text: Ulf Möller