Några tankar om abort och ”könskorrigering”

När det gäller ”könskorrigering”, är min inställning:
Du kan göra vad du vill med din egen kropp, men inte på skattebetalarnas bekostnad.

Anser inte det ska ingå i den offentliga sjukvårdens uppgifter, att göra ingrepp i friska kroppar för att ”korrigera” kön eller ge hormonbehandlingar.

Det är inte kroppen eller könet som är fel. Är de födda utan missbildningar och anser sig ”vara födda i fel kön”, är det inte kroppen som är problemet, utan hjärnan, så det de är i behov av är snarare ”hjärnkorrigering” än ”könskorrigering”.

Det är tankarna och känslorna som inte vill acceptera det kön de är födda med.

Kanske detta kan avhjälpas med psykiatrisk vårdbehandling?

I så fall kan de få hjälp från det offentliga.

Om de avstår psykiatrisk vårdbehandling och istället vill genomgå hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp för att ”korrigera” sina kön, anser jag de själva ska stå för kostnaderna.

Anser inte det är sjukvårdens uppgift att göra ingrepp i friska kroppar på skattebetalarnas bekostnad.

Anser inte heller det är den offentliga sjukvårdens uppgift att genomföra aborter.

Jag anser att den som vill genomföra abort, själv ska stå för kostnaden och att dessa ska genomföras på speciella abortkliniker.

Hur man än försöker bortförklara det, så genomförs de flesta aborter inte på grund av att kvinnan blivit gravid när hon har blivit våldtagen. Ofta handlar det om att de inte skyddat sig på rätt sätt när de haft sex. Idag finns många olika och relativt effektiva skydd mot graviditet. Ett effektivt sätt att undvika graviditet, är att avstå sex under de dagar i månaden då kvinnan har ägglossning.

En kvinna kan inte bli gravid om hon inte har ägglossning – och detta går att hålla koll på med vad jag bedömer som stor säkerhetsmarginal.

Vet att många – speciellt kvinnor, anser att män inte ska få ha åsikter om abort.

Jag har åsikter om abort.

Det handlar om små och oskyldiga människor som man tar livet av, även om man benämner dem ”foster”.

Vår högsta abortgräns är satt så högt, att barn som föds för tidigt i samma vecka som är den sista veckan då abort tillåts, med dagens teknik är möjliga att rädda livet på. Gränserna är åtminstone på väg att ”suddas ut”. Tror att en del ”foster” som aborteras sent, skulle kunna räddas med dagens teknik. Om inte, så skiljer det åtminstone inte lång tid mellan vad som är möjligt att rädda och sista abortveckan.

Förstår inte hur man kan påstå att en liten varelse med utvecklade organ – exempelvis hjärna, hjärta och fingrar, är ”ett foster” och inte en liten människa.

Om man med ”foster”, menar att de inte kan klara sig på egen hand utanför livmodern, undrar jag hur länge ni tror att en nyfödd bebis som fötts efter vecka 37, kan klara sig utanför livmodern utan att vi ger den varme, näring och vätska?

Jag är ingen ”fanatisk abortmotståndare” eller ”ivrig motståndare till att personer genomgår könskorrigering”:

Anser du ska ha rätt att göra vad du vill med din egen kropp.

Men fostret är ingen kroppsdel, utan en egen varelse, trots att den till en början är beroende av kvinnans kropp för sin överlevnad.

De som inte klarar skydda sig mot oönskad befruktning och vill genomföra abort, tycker jag ska göra detta på speciella abortkliniker. Inte inom den offentliga sjukvården.

Sjukvårdens uppgift bör var att rädda liv och bota sjukdomar.
Inte ta små barns liv eller göra ingrepp i friska kroppar.

En myt, är att de flesta kvinnor som genomgår abort, är yngre personer i tidiga tonåren eller våldtagna kvinnor som blivit gravida.

Inget av det stämmer.

De flesta som genomgår abort i Sverige, är kvinnor i 20-årsåldern.

Vill du genomgå ”könskorrigering” istället för att genomgå psykiatrisk vårdbehandling för att lära dig acceptera det kön du är född med, anser jag du ska kunna göra det på privata kliniker.

Men på din egen bekostnad och inte i den offentliga sjukvården.

Kanske trist information för en del, men ändå:

Oavsett hur många hormonbehandlingar och ”könskorrigeringar” du genomgår, kan du aldrig ”byta” kön.

Skärmbild, källa: Långa köer för att korrigera kön

Text: Ulf Möller

Behövs stor invandring för att ”rädda pensionerna”?

Det påstås att vi behöver stor invandring, för att ”rädda pensionerna”:

Men om bara hälften av invandrarna är självförsörjande, hur ska de då kunna ”rädda pensionerna”?

Snarare skattebetalande pensionärer som tvingas vara med och försörja dessa?

Under den tid jag har förvärvsarbetat, har arbetsgivarna inbetalat en del av min lön till framtida pension.

Hur kan asylinvandrare ”rädda” min pension, om arbetsgivarna under den tid jag har arbetat, redan har inbetalat denna?

Hur kan asylinvandrare ”rädda” min pension, om hälften av dem är beroende av försörjningsstöd och andra bidrag och att det därför istället är jag som tvingas vara med och ”rädda” dem, genom att en del av det jag inbetalar i skatt går till deras försörjning?

Vad som ofta ”glöms” i debatten, är att även asylinvandrare kommer bli äldre och kommer få pensioner från det svenska systemet.

Dessutom är en del av asylinvandrarna redan idag i pensionsålder, när de folkbokförs Sverige.

I vissa fall, kanske de inte uppnått pensionsålder, men uppgett en annan och högre ålder än den faktiska. När det gäller ”ensamkommande” kanske de har uppgett för låg ålder. De kan uppge den ålder som är gynnsammast för egen del och myndigheterna har små eller inga möjligheter att kontrollera om exempelvis en 58-åring är 65 år gammal som den uppgett, eller om en 20-åring, är 17 år gammal som den uppgett.

De som har en viss ålder när de invandrar till Sverige, kan få pension från det svenska systemet, utan att ha bidragit med en enda skattekrona.

Vi kommer i framtiden se en större andel än tidigare, få ut svenska pensioner, utan att ha inbetalat skatt i Sverige.

Jag har svårt för att se att asylinvandrare kan ”rädda” min eller din pension. Ungefär hälften av dem har antagligen inte bidragit med en enda skattekrona och de ska ändå också få pensioner när de uppnått en viss ålder.

Kanske mer korrekt att påstå att svenska pensionärer bland annat genom sina skatteinbetalningar, ”räddar” asylinvandrarna, är att påstå att asylinvandrarna ”räddar” svenskarnas pensioner?

Rapport: Hälften av alla invandrare i Sverige lever på bidrag.

Text: Ulf Möller

Varför ska ”vistelsetid”, väga tyngre än den svenska allmänhetens rätt att slippa riskera utsättas för grovt kriminella utlänningar?

Högsta domstolen:

Förutsättningarna för utvisning på grund av brott när den tilltalade har vistats länge i Sverige

Mål: B 5931-18

När en utlänning har vistats länge i Sverige kan utvisning på grund av brott ske endast om det finns synnerliga skäl. Högsta domstolen har i en dom som meddelats i dag utvecklat vad som kan utgöra synnerliga skäl och hur olika faktorer som är relevanta ska vägas mot varandra.

Om en utlänning har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcks eller då hade varit bosatt i Sverige i minst fem år kan utvisning för brott ske endast om det finns synnerliga skäl. Utgångspunkten är att de personer som omfattas av bestämmelsen inte ska utvisas, men utvisning kan ändå ske om det finns särskilda omständigheter som vid en helhetsbedömning medför att skälen för utvisning väger över.

Det är framför allt allvaret i den brottslighet som aktualiserat utvisning som kan göra att det finns synnerliga skäl för utvisning, som t.ex. när det är fråga om mord, brott som innefattar svåra integritetskränkningar eller organiserad brottslighet.

Utlänningens personliga omständigheter har betydelse. Om utlänningen har en stark anknytning till Sverige krävs det typiskt sett allvarligare brottslighet för ett beslut om utvisning. Det gäller t.ex. om utlänningen har egen familj här. Motsatsen gäller om anknytningen är svag, t.ex. när utlänningen lever utanför det reguljära svenska samhället eller annars har visat en bristande vilja att etablera sig här. Om det handlar om återkommande brottslighet kan det tala för utvisning.

Vistelsetidens längd får ökad betydelse allt eftersom tiden går. En mycket lång vistelsetid i Sverige kan medföra att synnerliga skäl inte föreligger trots att brottsligheten har varit av mycket allvarligt slag, medan det inte krävs fullt lika mycket om vistelsen ligger strax över de tidsgränser som gör att det krävs synnerliga skäl.

Det aktuella målet rör en person som i hovrätten hade dömts för våldtäkt till fängelse i ett år och tio månader och utvisats. Han hade vistats i Sverige med uppehållstillstånd i åtta och ett halvt år när åtal väcktes. Han har ingen egen familj i Sverige men har under större delen av sin vistelse här haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning. Med beaktande av omständigheterna i målet anser Högsta domstolen att mannens anknytning till Sverige inte framstår som särskilt svag och att det vid en helhetsbedömning inte föreligger synnerliga skäl för att göra avsteg från den utgångspunkt som gäller i fråga om utlänningar som har vistats i Sverige en längre tid. Högsta domstolen har därför upphävt utvisningsbeslutet och dömt mannen till fängelse i två år och två månader.

Källa: Förutsättningarna för utvisning på grund av brott när den tilltalade har vistats länge i Sverige

Min kommentar:

Jag anser att grovt kriminella utlänningar alltid ska utvisas.

Anser dessutom att grovt kriminella utlänningar som fått svenskt medborgarskap, ska förlora dessa och utvisas.

Om grovt kriminell utlänning inte kan utvisas, beror det ofta på att mottagarlandet inte tar emot personer som tvångsutvisas. Om vi då erbjuder alternativet livstids fängsligt förvar, tror jag de går med på att återvända ”frivilligt”. Kan de inte utvisas, bör de hållas i fängsligt förvar. De ska inte tillåtas gå lösa i samhället.

Ofta anges som skäl till att de inte utvisas, att ”de riskerar bli illa behandlande i mottagarlandet”.

Jag bryr mig inte om ifall grovt kriminella, som exempelvis mördare och våldtäktsmän, blir ”illa behandlande” i sina ursprungsländer. Hellre det, än att de ska gå lösa i det svenska samhället och tillåtas få möjlighet att förstöra fler oskyldiga människors liv.

Skärmbild, källa: HD stoppar utvisningen av hennes våldtäktsman

Text: Ulf Möller

Det personliga ansvaret vs dåliga bortförklaringar

”Psykosociala faktorer”, ”för få fritidsgårdar” osv, är alla dåliga bortförklaringar.

Klart vi kan ha sämre eller bättre utgångspunkter i livet: Men som myndiga, anser jag vi alla har ett personligt ansvar för våra handlingar, oavsett bakgrundshistoria.

Exempelvis, behöver ingen i Sverige begå brott för att få mat, vatten, kläder och bostad. Att det trots detta finns många bostadslösa, är en skam. Enligt socialtjänstlagen, har alla svenska medborgare rätt till någon form av boende. Alla kanske inte klarar bo själv, men då bör de erbjudas andra alternativ.

Jag avskyr när kriminalitet ”förklaras” med ”utsatthet” eller ”socioekonomiska faktorer” eller ”psykosociala faktorer”.

Även de som har det sämst ställt i dagens samhälle, har det bättre än man hade det på exempelvis 30- och 40-talet:

Då fanns heller inga fritidsgårdar och många andra förmåner som vi idag är vana vid, saknades.

Ändå var samhället tryggare och kriminaliteten lägre.
Hur förklarar man det?

Bild: Fredhällsparken, Stockholm, 1952

Text: Ulf Möller

Det är regeringens likgiltiga inställning som är problemet

Tittade några sekunder på Stefan Löfvens facebooksida:

Han har gjort ett par inlägg om kvinnovåld under den senaste tiden.

I en av kommentarerna kunde jag läsa att det är viktigt att alla män ”tar ställning”.

På vilket sätt minskar det kvinnovåldet i samhället för att jag ”tagit ställning”?

Verkar som många svenskar inbillar sig att våld och annat ont i samhället försvinner, om man har en viss åsikt eller inställning.

Påminner lite om den diskussion vi haft på min facebooksida gällande ”säga ifrån”.

Om det skulle vara så lätt, att man kunde ändra vuxna personers vidriga och kriminella beteende, genom att ”säga ifrån”, skulle jag kanske inte gjort mycket annat på dagarna än försöka korrigera vissa personers beteende.

Jag har ansvar för mina handlingar. Inte andras.

Det är inte ”min inställning” eller att jag ”säger ifrån” när jag är utan vittnen och därför riskerar bli hotad och misshandlad, kanske av flera vuxna eller ”ungdomsgäng”, som gör att vi får ett samhälle med mindre kriminalitet.

Hade det varit min ”inställning” som avgör om vi har kriminalitet i samhället, tror jag vi hade haft ett välfungerande samhälle utan kriminalitet där alla tar hänsyn till varandra, för länge sedan.

Några åtgärder, som regeringen kan vidta för att minska kriminaliteten i samhället, är:

▪Utvisa alla kriminella invandrare.

▪Stoppa all asyl- och anhöriginvandring.

▪Upphäv svenska medborgarskap för grovt kriminella som inte är födda i Sverige.

Eftersom inte regeringen vidtagit dessa och andra nödvändiga åtgärder, är det regeringens inställning som är problemet. Inte min.

Text: Ulf Möller

Bild: Sveriges statsminister, Stefan Löfven

Varför låtsas regeringen reagera först nu mot kvinnovåldet?

Skärmbild, källa: Stefan Löfven om partisamtalen om mäns våld mot kvinnor: ”Allas plikt”

Självklart är det tragiskt att i genomsnitt cirka 15 kvinnor per år mördats i nära parrelation de senaste åren.

Vill inte påstå att vår ”feministiska regering” gjort något för att minska våldet i samhället.

Men varför blir det ”ramaskri” om detta just nu och varför denna fokusering på kön?

De flesta som mördas är trots allt män – och långt ifrån alla mördade män har varit grovt kriminella som ”får skylla sig själva”.

Jag tror mig veta varför regeringen fokuserat speciellt på kvinnor och varför de låtsas ”reagera starkt” just nu:

Man förbereder sig för valet nästa år och hoppas kunna fånga upp ”besvikna feminister”.

Man vill låtsas visa ”att man för en slagkraftig feministisk politik som verkar mot kvinnovåld”

De som i nästa val ger sina röster till de rödgröna, kommer att ge sina röster till partier som för en politik som tveklöst kommer att ÖKA våldsproblematiken och antalet mord på både män och kvinnor!

En röst på de rödgröna och deras stödpartier, är garanterat en röst på en accelererande våldsspiral!

Löfvens inlägg på facebook: https://www.facebook.com/stefanlofven/posts/5774540935920086

Text: Ulf Möller

Diskutera med nyttiga idioter?

Tidigare kunde jag ägna mig åt att försöka diskutera med nyttiga idioter.

För några år sedan slutade jag med detta.

Man kan säga att jag efter att i flera år försökt få en ”dialog”, gav upp.

Ägnar hellre min tid åt mina vänner och åt att promenera och mata fåglar.

Det ger mig inget, förutom frustration, att försöka ”diskutera” med nyttiga idioter.

Vi är alla olika, men jag bedömer risken för att jag ska bli en idiot, som större än att de ska bli förståndiga, om jag skulle fortsätta försöka diskutera med dem.

Trots att jag försökt vara saklig och presentera fakta, har jag ofta bemötts med hånfullhet.

Exempelvis i diskussioner gällande att svenskar sannolikt kommer bli en minoritet i framtiden i Sverige, om de inte blivit utrotade eller hunnit fly innan dess.

Verkar som många ”etniska svenskar” exempelvis inte förstår, att islam sannolikt är den ”religion” i Sverige som har flest anhängare och utövare.

Verkar som en del på allvar tycks tro att majoriteten av svenskarna är kristna.

De måste typ leva i en parallell verklighet, för det stämmer inte.

Muslim = Tror på Allah, har Muhammed som föredöme och Koranen som rättesnöre.

Kristen = Tror på Gud, har Jesus som föredöme och Bibeln som rättesnöre.

Hur kan man utifrån detta inbilla sig att kristendom är den ”religion” i Sverige som har flest anhängare?

Malmö, Södertälje och Botkyrka, är tre kommuner, där svenskar är i minoritet.

Det faktum, att vår tredje största stad, redan är där och att flera större städer som exempelvis Göteborg och Helsingborg, är på väg mot samma demografiska ”utveckling”, borde vara tillräckligt för att även de nyttiga idioterna skulle fatta?

Men de fortsätter med sin faktaresistenta hånfullhet.

Det är de nyttiga idioterna som irriterar mig mest och de är den främsta orsaken till att jag överväger att emigrera.

Text: Ulf Möller

Bild: Steget efter, twitter.

Sverige är sjukt

Trots att det är uppenbart att det ”mångkulturella” experimentet med fjäskande för islam, har misslyckats och är förstörande för vårt land, fortsätter många i samma hjulspår.

Lögner som exempelvis ”Det blir en förtjänst för samhället lite längre fram”, upprepas fortfarande som ett mantra.

Ungefär som att de inbillar sig, att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger, så blir den slutligen verklighet.

Delade ett videoklipp för ett tag sedan från 2010.
Ett reportage från SVT som handlade om ”Lilla Irak”, dvs Södertälje.

När irakier eller andra vill leva tillsammans med sina landsmän, anses det ungefär som:

”Så fint att de vill bevara sina traditioner, sin kulturella särart, sitt språk och sin etnicitet”.

När etniska svenskar vill leva tillsammans och exempelvis som i Filipstad, vägrar låta sina barn placeras i klasser med många invandrarelever, benämns det av vissa, som ”rasism” och ”trångsynthet”.

Märkligt att svenskar som vill bevara sin särart och umgås med sina landsmän, benämns med olika epitet, medan utlänningar som gör samma sak, hyllas?

För mig är det tydligt, att många svenskar agerar som ”nyttiga idioter” och bidrar till utplånandet av Sverige och svenskar.

Jag tycker inte om att använda begreppet ”förrädare” i sådana här sammanhang, men det är väl vad de i praktiken är?

Jag avskyr många av de inslag vi påtvingats genom asylmassinvandring.

Men när det gäller etniska svenskar som förrått sitt land och folk och spottar på det våra förfäder byggt upp, känner jag i det närmaste hat.

Det är de nyttiga idioterna som är den främsta orsaken till att jag funderar kring att lämna Sverige.

Bild: ”Refugees welcome”-manifestation, Malmö.

Text: Ulf Möller

Moderaterna vill sänka bidragen till ”nyanlända”

Eftersom moderaterna vill SÄNKA bidragen till ”nyanlända” till max 12000:- per månad och person, undrar jag hur mycket de får nu.

Någon som vet?

Även 12000:- anser jag är för mycket, eftersom de inte förvärvsarbetar eller har inbetalat skatt i Sverige.

Många svenska pensionärer har mindre än 12000:- i månaden efter skatt. Och de har i många fall arbetat och betalat skatt under större delen av sitt liv. De är dessutom till skillnad från de ”nyanlända”, svenska medborgare.

Jag anser de maximalt ska få så mycket som är normen för försörjningsstöd i den kommun de vistas i.

Helst vill jag att man drar in alla bidrag och påbörjar utvisningar av alla som inte är laglydiga, integrerade och självförsörjande.

De som påstår att Sverige har en stram asylpolitik, har fel.

Fortfarande lockar vårt bidragssystem och många som söker sig hit, visar ingen vilja att bli självförsörjande eller integrerade.

Inte extremt ovanligt att de låtsas vara handikappade eller sjuka, för att därigenom garantera sina inkomster och även anhörigas inkomster, som får anställningar som personliga assistenter.

Den tidigare massinvandringen av ”flyktingar” har bytts ut mot en massinvandring av anhöriga.

Märkligt att de anhöriga kommer från samma länder som de vi tidigare gett uppehållstillstånd pga att de är flyktingar, kommer ifrån?

Varför behövde inte exempelvis kvinnor och barn fly, men unga män – unga män som borde kunnat stanna kvar och bygga upp sina egna länder?

Möjligt en del av anhöriginvandrarna kommer från flyktingläger i exempelvis Turkiet – men om deras anhöriga som nu bor i Sverige, tidigare bott där, har de inte flytt. Man flyr inte från ett flyktingläger. Man migrerar.

”2020 fick 88 814 personer uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa var familjeanknytning den vanligaste typen av uppehållstillstånd som utfärdats, följt av uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl och därefter asyl.”

Källa: Migrationsinfo sammanfattar migrationsåret 2020

Skärmbild, källa: SVT rapport,5 april 2021

Text: Ulf Möller

Varför röstar de flesta muslimska väljare på S?

Verkar tyvärr som inte alla förstår det självklara sambandet:

Stor asylinvandring, där de flesta är muslimer, ”säkrar” röster till de rödgröna och deras stödpartier.

Framför allt S har ett egenintresse av att asylinvandrare så snabbt som möjligt blir svenska medborgare och får rösträtt i riksdagsvalet.

Asylmassinvandring, handlar inte främst om att vara ”humanitär” – det handlar om att säkra röster.

C, MP och S, men även andra partier som exempelvis KD som förespråkade att 9000 afghanska män utan asylskäl skulle få stanna i Sverige, försöker vara ”humanitära” och hoppas därigenom kunna vinna några röster bland asylförespråkare och invandrade framtida svenska medborgare.

Även M har försökt fånga upp muslimska röster och exempelvis haft en islamist i riksdagen och en vallåt med textraden ”Bygg en moské baby, bygg gärna tre, baby”. De ingick även en överenskommelse med Miljöpartiet, bland annat gällande ”papperslösas rättigheter”.

Den enda ”rättighet” en ”papperslös” bör ha, är en enkel biljett ut ur Sverige.

Dessa partier är beredda ”att gå över lik”, ofta bokstavligt talat – bara de får fler röster.

Där finner vi nog en del av förklaringen till att så få grovt kriminella utlänningar utvisas?

Det är av underordnad betydelse, om dessa personer riskerar att fortsätta mörda, våldta, råna, misshandla osv i Sverige – bara de ”röstar rätt” när de blivit svenska medborgare och får rösträtt?

Bild, källa: 90 PROCENT AV MUSLIMERNA RÖSTAR PÅ VÄNSTERBLOCKET

Text: Ulf Möller