Jökboet – När dårhuset och Rosenbad delar samma lokaler

Kopierad text:

Eftersom asylmassinvandringsförespråkare hela tiden refererar till bilden av Sverige som ”ett rikt land” behöver vi få lite perspektiv på landets historia. Sverige har bara varit ett ”rikt land” i ca. 60-70 år, inte mer! Det var efter andra världskriget som Sverige blev välbärgat mycket tack vare att man sluppit krigets ödeläggelse, man hade en industri som var intakt till skillnad mot länderna i Europa som var totalt sönderbombade.

Sverige har ALDRIG någonsin tidigare haft ”öppna gränser”, som man har nu. I tusen år har våra gränser varit hårt bevakade och bara personer som haft särskilda tillstånd har släppts in. Någon massinvandring har aldrig tidigare förekommit i landets historia.

Vallonerna var bara runt 2000 personer och var alla välutbildade smeder som kunde försörja sig själva och sina familjer. Även alla tyskar som kom till landet var rika köpmän, ingenjörer eller soldater som alla bidrog till Sveriges utveckling. Som mest var tyskarnas andel av befolkningen en procent. Inga socialbidrag behövde betalas ut för dessa ”invandrare”.

De enda som var rika förr i tiden var adeln och kungen med sin familj. Men även dessa fick många gånger kämpa med sin ekonomi då landet hade så lite kontanter, man hade istället en bytesekonomi. Du får smör av mig så får jag timmer av dig, även skatterna till Kronan uttogs i varor inte kontanter. Först i och med ångmaskinens intåg i Sverige (från England) började en ny tid.

Ångsågarna efter Norrlandskusten började draga in stora mängder valuta (främst från England) och folk började få betalt i pengar. Banker bildades och Sverige industrialiserades. Genom att bilda Aktiebolag kunde erforderligt kapital tagas fram för stora och dyra projekt och nya företag.

Om du vill se hur merparten av befolkningen levde på 1800-talet ska de se filmen nedanför som handlar om slitet i skogen där man sågade ned alla träd för hand och körde träden med hjälp av starka arbetshästar. Så har svenskarna levt i tusen år!

Dagens politiker har helt tappat allt förstånd och saknar historiska kunskaper. Man har vuxit upp med tron att landet ALLTID varit rikt och att pengarna alltid räcker och blir över. Saknas det några miljarder är det bara att höja skatten lite till. Ett obeskrivligt högmod har styrt dagens politiker de senaste 30 åren.

Vi lever idag på lånade pengar och på lånad tid, Sveriges ekonomi är starkt dopad av låga räntor och mer eller mindre amorteringsfria lån. Hushållens skulder ökar varje år med mellan 150-200 miljarder och har passerat 4 biljoner kr. nu. En ofattbar summa som aldrig kommer att kunna betalas tillbaka. Sedan köper även Riksbanken upp statens obligationer (statsskulden) för hundratals miljarder vilket kan jämföras med att man trycker upp nya sedlar (utan täckning i verkligheten). Det är därför inte statsskulden har skenat de sista åren.

Man har varit tvingad till detta fuskande för att på så sätt gömma undan de verkliga kostnaderna för den massinvandring som nu pågår. Annars skulle förmodligen SD fått över 50% av rösterna idag. Men nu är festen över och den perfekta stormen närmar sig. Sverige kommer inom kort att gå in i en 20 år lång lågkonjunktur där skulderna ska regleras och alla uppskjutna räkningar betalas. Stackars folk, dårar har lett er till detta tillstånd, ALLT är självförvållat av galna och inkompetenta politiker.

I dagens Sverige är kvinnor med hijab en vanlig syn

I dagens Sverige är kvinnor med hijab en vanlig syn.

Det är bland annat det jag utgår från, när jag gör bedömningen att islam är den ”religion” som har flest anhängare i Sverige.

Dessutom är det fler män än kvinnor i Sverige som tillhör islam, pga att det invandrat betydligt fler män än kvinnor.

Kvinnor i hijab, utgör långt ifrån hälften av alla muslimer. De har oftast barn och män – och många muslimska män är ogifta.

Kvinnorna vi ser i hijab, utgör kanske 1/4 av alla muslimer. Åtminstone långt ifrån hälften.

Alla muslimska kvinnor bär inte hijab – men det är vanligt och antagligen har de flesta nån form av täckande klädsel.

Jag gissar att ungefär 10% av befolkningen tillhör islam. Kristna eller andra är långt ifrån så många. Även om de ”bara” utgör cirka 5% av befolkningen, tror jag ändå de är fler än övriga religioners anhängare.

Någon gång har jag sett kvinna i burka. Då har den även täckt för ögonen med ett nät. Ingen vanlig syn – men det finns sådana i Sverige.

I förrgår när jag var på i Willys matvarubutik, såg jag tre kvinnor i sällskap: Två i nån form av hijab och en med niqab:

Det kändes overkligt och sjukt, att befinna sig på nån meters avstånd från en kvinna som var täckt från topp till tå, förutom att det fanns en liten glugg för ögonen.

Min första tanke var, att detta knappast är nåt som en kvinna väljer frivilligt.

Sannolikt har de blivit indoktrinerade till detta redan från födseln.

Sen tänkte jag inte mer på det. Svårt att beskriva känslan när man möter en sådan person i verkligheten. ”Surrealistiskt”. Kändes overkligt. Anser inte det hör inte hemma i ett öppet samhälle där jämlikhet mellan könen råder. Varför ser man aldrig män i hijab, niqab eller burka?

Det är tydligt att vårt land är på tillbakagång när det gäller kvinnors rättigheter.

Könssegregerade badtider, burka, niqab, hijab även på små flickor.

Könsstympningar, barnäktenskap, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld…

Listan kan antagligen göras längre.

Vänsterfeminister och ”refugees welcome”-aktivister applåderar och propagerar för denna ”utveckling”

Text: Ulf Möller

”Journalistik”

Har sett flera ”journalister” som arbetar inom ”etablerad media”, som skrivit nedsättande om det de benämner ”swish-journalistik”.

Kan förstå att de känner avund:

Många av dessa ”journalister” inom ”etablerad media”, sitter bakom skrivbord i ett tidningshus och har liten eller ingen kontakt med folk och verklighet när de skriver ihop sina ”artiklar”.

Jag har inte sett ”journalister” inom ”etablerad media” våga sig ut ensamma och göra live-reportage där folk får komma till tals på olika platser där problemen finns.

Istället sitter de bakom reglade dörrar i hus med säkerhetsvakter och skriver sina ”betraktelser” av verkligheten, sedd på säkert avstånd utan att de själva befinner sig där. Ofta ägnar de sig åt att kopiera nyheter och ofta återkommer samma version i många tidningar, trots att ingen av dem varit och kollat upp om det som beskrivs stämmer och hänt i verkligheten så som det beskrivits av den exempelvis TT, SVT eller Aftonbladet.

Inte sällan är dessa ”journalister” avlönade via skattsedeln – genom så kallat ”presstöd” och/eller, så är deras lön till en stor del finansierad via reklamintäkter.

Hade de gjort som ”swish-journalisterna” gör och försökt få läsarna att ge frivilliga bidrag, tror jag de hade fått svårt att kunna betala hyra, mat och andra räkningar. Antagligen få eller inga som skulle bidra frivilligt med pengar till dessa ”stjärnreportrar” på de större tidningsredaktionerna.

Klart att dessa skrivbordsjournalister som inte vågar sig ut ensamma bland folk i den vardagliga verkligheten för att exempelvis intervjua de som är utsatta för kriminalitet, blir avundsjuka på de journalister som gör ett hederligt jobb och dessutom får betalt för det jobb de gör direkt av givare som uppskattar deras insatser?

Om ”etablerad medias journalister” skulle levt på bidrag från givare som gillar deras insatser, skulle det antagligen inte bli så de hade klarat leva det liv de lever nu?

Gissar att minst 90% av journalistkåren, består av ynkliga propagandister, som aldrig gjort ett hederlig journalistiskt arbete. Tänker bland annat på sådana som Alex Schulman och Anders Lindberg.

De ägnar sig inte åt traditionell journalistisk, utan snarare åt propaganda och smutskastning av meningsmotståndare och kritiker. ”Pajkastningsskribeneter”. Vill inte kalla det journalistik. De är åsikts-skribenter.

På andra sidan, finns bland annat Janne Josefsson och Joakim Lamotte.

Två personer jag respekterar i sitt arbete.

Text: Ulf Möller

Redigerat tillägg:

Magda Gad får i detta sammanhang ett hedersomnämnande.