”Nu tillsätts en utredning”

Som vanligt, när det gäller den rödgröna regeringen, så tillsätter man olika ”utredningar” istället för att ta tag i problematiken.

Sverige behöver inte en massa kostsamma och långdragna ”utredningar” för att få bukt med kriminaliteten.

Det som behövs är beslut om åtgärder – inte utredningar!

Exempel på beslut och åtgärder som skulle göra stor skillnad är:

▪Totalstopp för alla typer av asylrelaterad invandring.

▪Upphävda uppehållstillstånd och svenska medborgarskap för alla grovt kriminella utlänningar.

▪Utvisning av alla grovt kriminella utlänningar.

▪Längre fängelsestraff för grovt kriminella.

De kan inte begå våldsbrott mot allmänheten under tiden de vistas i fängelse. Inlåsning kanske inte gör dem ”mindre kriminella”, men gör det svårare för dem att under tiden de befinner sig i fängelse, begå våldsbrott mot allmänheten.

Exempelvis, anser jag att mord, alltid ska innebära riktigt livstidsstraff.

Oavsett ålder, anser jag mördare ska vistas i fängelse under resten av sina liv. Även om mördaren är omyndig.

Flera mördare som släppts ut i frihet, har mördat igen. Om de aldrig blivit frigivna, hade flera liv kunnat räddas.

Skärmbild, källa: Regeringen vill förbjuda barn att vistas på ”olämpliga platser”

Text: Ulf Möller

Publicerad 2021-05-30

”Miljöpartiet vill ta hem svenska IS-mammorna”

– Det funkar inte att barnen är kvar där nu så länge, och läget är låst på det sättet. Utan då måste vi göra så att även mammorna kommer med barnen till Sverige, säger Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Rasmus Ling.

Vi talar här om personer som frivilligt anslutit sig till en massmördarorganisation.

”Barnen” kan vara allt från småbarn till personer som är strax under 18 år.

På videos har jag sett hur killar i kanske cirka tio-tolvårsåldern, skär halsarna av folk.

Kanske en del av dessa Miljöpartiet vill ta hem?

Detta får mig att må riktigt illa och förstärker min känsla av att vi lever i ett sinnessjukt land. Vi har ett parti som ingår i regeringen, som har uppfattningen, att personer som frivilligt anslutit sig till en massmördarorganisation som kan få nazisterna att verka ”civiliserade”, ska ”hämtas hem” till Sverige!

Detta förstärker min upplevelse, av att jag vill emigrera.

Man riskerar antagligen själv att bli sinnessjuk om man lever för länge i ett land med många sinnessjuka personer.

Ge mig EN vettig anledning till att vi ska fjäska för de kvinnor som frivillligt valt att ansluta sig till massmördarorganisationen IS.

”För barnens skull”?

På vilket sätt är dessa barn ”Sveriges ansvar” och inte deras föräldrars ansvar?

Hur många av dessa ”barn” är hjärntvättade till mordmaskiner?

Vill du att ditt barn ska gå i samma skola som ett ”barn” som skurit halsarna av folk och tränats att döda alla ”otrogna”?

Vill du att din dotter ska bli tillsammans med en tonåring som under flera år fostrats till en mordmaskin och kanske själv både mördat och torterat oskyldiga människor?

En 14-åring som skurit halsarna av och torterat folk, kan inte bli åtalad i Sverige, eftersom den inte anses ”straffmyndig” när brottet begicks.

Hur många av dessa ”barn” är egentligen halvvuxna och nästan vuxna personer under 18 år, som själva deltagit i massmord och tortyr?

Vi kan inte låta sinnessjuka kvinnors ”moderskänslor” få styra beslut gällande detta.

Att dessa ”barnälskande” sinnessjuka kvinnor och även ”män” tillhör ett parti som ingår i regeringen, är skrämmande!

Jag skäms och mår illa för att vi har en regering med personer som tycker det är rätt och rimligt att vi ska lägga resurser på att ”ta hem” kvinnor som anlutit sig till en av världshistoriens grymmaste massmördarorganisationer!

Skärmbild, källa: MP vill ta hem svenska IS-mammorna

Text: Ulf Möller

Publicerad 2021-05-05

Det trygga Sverige jag växte upp i, finns inte kvar

Mycket av det Sverige som jag känt från när jag växte upp på 60- och 70-talet, är borta sedan flera år.

Många fattar och ser inte den negativa utvecklingsspiralen:

De är som i ”metaforen” om den kokande grodan:

Eftersom processen inte sker typ över en natt eller annan kortare period, utan under flera år, är det skrämmande många som anser att det vi har i Sverige idag är ”normaltillstånd”, trots att det skett en starkt negativ utveckling under exempelvis de senaste 5-10 åren.

En jämförelse mellan Sverige 1994, året innan vi gick med i EU och idag, gör mig nästan gråtfärdig.

Jag älskade mitt land.

Idag känner jag mig som en främling och en stor andel av befolkningen, känner jag ingen samhörighet med.

Överväger att emigrera – kanske efter nästa val.

Text: Ulf Möller