Malmö – den farligaste staden i Norden

Med all rätt är danska politiker oroliga för att våldet i Malmö ska sprida sig till Köpenhamn. Under ett samrådsmöte i Danmark i onsdags diskuterades eventuella konsekvenser för danskt vidkommande.

Oron är inte helt obefogad, nationsgränser stoppar nämligen inte brott. Med elva mord 2016 blev Malmö den farligaste staden i Norden.

Anders Ygemans löfte om fler poliser kan närmast liknas vid en budgivning partiet tidigare kritiserat. Bättre att kalla det vid sitt rätta namn – valfläsk. Det saknas nämligen studenter, trots att antagningskraven sänktes. Det är också i praktiken omöjligt att utbilda så många poliser Sverige behöver för att det skulle göra någon väsentlig skillnad.

2016 stämde dessutom Ygeman in i kritiken mot polisen om att myndigheten inte levererat i tillräcklig utsträckning och att mer måste göras. Detta trots att han redan då visste att polisutbildningen inte fyllde sina platser och att erfarna poliser valde att lämna yrket.

Kombinationen av extremt låga löner, ostrukturerade arbetsplatser och en Polischef som Dan Eliasson gjorde att många valde att lämna polisyrket. Men vad bryr sig Ygeman om det så länge han kan valfläska fritt.

Anders Ygeman stämde till och med in i kören av kritiker som menade att situationen inom polisen bidrar till att allmänhetens förtroende för rättsväsendet minskar. Det behöver man verkligen inte vara raketforskare för att förstå. Ygeman borde istället visat polisen sitt stöd och sparkat Eliasson, skällt ut Löfven för bristande kunskaper inom ett sådant viktig område istället för att säga de alla kritiker skrek om. Även jag.

Ygeman borde som inrikesminister istället sagt, det måste bli bättre idag för alla de poliser som riskerar sina liv för att skapa trygghet för dig och mig, och jag ska göra allt jag kan för att det ska ske.

Skämmes ta mig tusan Ygeman!

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

Zlatan och den svenska avundsjukan

När det klagas på invandrare, nämns exempelvis att de inte vill arbeta, betala skatt och hålla sig inom lagens ramar.

Zlatan har lyckats bra i livet trots ett ganska taskigt utgångsläge. Uppväxt i Rosengård och jag har för mig jag har läst att hans far hade alkoholproblem.

Vad är då det egentliga problemet med Zlatan? Inget så vitt jag kan se. Men enligt vissa duger han inte trots att han är helt självförsörjande osv. Detta eftersom han inte är ”etnisk svensk”.

Till de ”etniska svenskar” som har problem med Zlatan vill jag säga: Jag är nästan totalt ointresserad av fotboll – anser inte våra skattepengar ska finansiera klubbar, arenor osv, men tycker inte man ska klanka på en kille med ”utländsk bakgrund”, född i Sverige, som har lyckats bra.

Se er själva i spegeln och begrunda istället varför ni är avundsjuka på honom – för det är vad det handlar om: Avundsjuka och att han inte är ”etnisk svensk”, men trots det har lyckats bra även om hans utgångsläge långt ifrån var det bästa.

Svensk avundsjuka och ”jantelag”. Lyckas du bra som invandrare, är självförsörjande och laglydig, så duger du enligt vissa inte ändå.

Faktum är att Zlatan internationellt räknas som vår största fotbollspelare. Det borde de som kallar sig ”Sverigevänner”, tänka på då de gnäller på honom. Han är en ”god reklam” för Sverige.

Ni som gnäller på Zlatan kanske vill presentera vad ni menar är ”problemet” med honom?

Tycker det är bättre ni riktar er kritik mot kändisar som Schyffert, Ernman, Gardell, Betnér och liknande. För de propagerar för muslimsk asylmassinvandring och hatar SD. Nåt sånt har jag inte kunnat se hos Zlatan. Han förespråkar inte islamisering och asylmassinvandring eller spyr dagligen ut sitt hat mot SD?

Text: Ulf Möller

”Högriskmatcher” bör spelas utan publik

Anser att så kallade ”högriskmatcher” bör spelas utan publik. De som vill se matcherna kan göra detta via tv-länk eller liknande. Anser för övrigt inte att våra skattepengar ska gå till att finansiera idrottsklubbar och till byggen av stora arenor. För mig är det inget problem om du vill spela fotboll, ishockey, schack eller annat. Men mina skattepengar ska inte finansiera dina bollar, klubbor eller schackbräden. Jag vill se att mina skattepengar används till exempelvis sjukvård och äldreomsorg istället, där det har sparats in mycket under senare år. Dina fritidsintressen får du själv bekosta. Blir du däremot sjuk eller gammal, kan jag vara med och bekosta din vård via skattesedeln.

Text: Ulf Möller

Hoppas ”givetvis” på Le Pen som Frankrikes president, men…

Dessvärre tror jag att länder som Frankrike och Storbritannien redan är mer eller mindre förlorade. Snart också Sverige: Malmö är redan ”förlorad”, snart också Göteborg.

Många länder har tagit emot många asylsökande muslimer och vänstern är ”stark” och har många anhängare i dessa länder.

När majoriteten i ett land består av muslimer och vänstersympatisörer, så spelar det mindre roll vad den inhemska, sunt tänkande minoriteten anser. De blir rasiststämplade och placerade i kylan. Det kan vi se även i Sverige, där sju riksdagspartiers förtroendevalda öppet mobbar ett åttonde och är beredda att ”gå över lik” bara de kan utestänga SD från inflytande.

I Frankrike har man länge haft stora problem. Jag länkar till ett exempel från youtube. Jag vill kalla det en inbördeskrigsliknande situation. I Storbritannien pågår enligt mig en fortsatt stor och utbredd islamisering. I London har de exempelvis en borgmästare som är muslim. Hur kunde han bli vald, om inte muslimerna och vänsteranhängarna är i majoritet? En av hans första åtgärder som borgmästare, var att förbjuda reklam som visar lättklädda kvinnor. Detta under förevändningen att han ville motverka ”anorexia-reklam”, eftersom han själv har döttrar och inte anser att de ska ha sådana förebilder.

Så klart skitsnack: I grunden handlar det om islams kvinnosyn. Tragiskt att folk är så lättlurade och köper muslimernas ”förklaringar” då de kräver särbehandling och lagändringar.

De beslutsfattande politikerna i många europeiska länder, har bäddat för inbördeskrig. Djupt tragiskt, men jag kan inte se det på nåt annat sätt.

Vad anser du?

Text: Ulf Möller

Vill vi ha friheten, måste vi ta ansvar för den

Ett terrordåd påminner oss alltid om samhällsskontraktet, ett kontrakt som sedan långe är förenat med ansvar. Kunskap är däremot inte givet. Oftast vill vi bara komma i beröring med ansvar som gagnar den egna sfären. Det är lika utopiskt som farligt eftersom vi lever i en omvärld där ansvaret blivit så mycket större.

Det är ett politiskt och teoretiskt synsätt som på sikt kommer drabba även dem som vi i vår närhet vill skydda.

Vi måste motverka frihetens baksidor utan att riskera den frihet vi värnar för, dem som står oss allra närmast: vår hälsa, nu och i ramtiden, även vårt medieklimat eftersom den gör allt i sin makt för att vi ska vallas in i osanningar som passar en politiska agenda som har att göra med Sverige som humanitär stormakt.

Vi måste ifrågasätta de stora mediehusen att bli allenarådande och självnöjda. Vi måste tvinga dem att bli bättre och att ta sitt journalistiska uppdrag om att granska makten och inte bedriva politik.

Svaret, som bland annat regeringen föreslaget att vi ska införa en censurmakt eller helt enkelt förbjuda oliktänkande för bara tankarna till en totalitär makt. Det vore förstås ur regeringens perspektiv gynnsamt, men frågan är: Vilka ska ses som oliktänkande?

Migrationen är inte gynnsam, tvärtom. Den ställer till med problem som Sverige, du och jag har att lösa. Politiken gör det inte iaf. Problemen är så svåra nu att Sverigebilden är nedesolkad och satt på skam.

Terrorister rör sig fritt över våra gränser, erbjuds hjälp med allehanda åtgärder som sticker i ögenen på medborgarna. Den insikten har gjort det klart att vårt mål i första hand alltid måste vara att försvara vår frihet.

För varje dåd kan måhända kunskapen öka, men för varje dåd dör också oskyldiga människor, till och med barn. Hur ska vi agera fortsättningsvis? Sätta upp vägbulor, kramas eller helt enkelt utvisa terrorister, hindra dem att komma tillbaka till vårt land, sluta ge statliga bidrag till tveksamma organisationer eller få bort islamister från regeringsställning?

Vi är skyldiga de som föll offer i Stockholm, och vi är framförallt skyldiga kommande offer. Är det värt att leva i ett Sverige där terrorister erbjuds villa, vovve och Volvo? Är det värt att leva i ett Sverige där man kan utnyttja vårt bidragssystem ? Ja, visst är det det, men då måste modiga politiker sätta ned foten nu!

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

Stödet till ensamkommande ökar kraftigt

Det handlar om 700 miljoner kronor och inga beviskrav krävs. Det räcker med att den ensamkommande på heder och samvete tror att föräldern/föräldrarna är avliden.

Att kontrollen dessutom uppenbart är under all kritik är rena vansinnet, inte minst därför att vi inte ens med säkerhet kan veta hur många av dessa ensamkommande som faktiskt är barn.

Det är inga småsummor det handlar om. Den ensamkommande kan få upp till 3000 kronor/månad tills denne är 20 år. Ibland beviljas även retroaktivt stöd två år tillbaka i tiden, vilket kan ge drygt 70 000 kr.

Det begriper ju vem som helst att risken finns att de ensamkommande ljuger. De allra flesta som söker asyl i Sverige gör det utan identitetshandlingar och därmed utan möjlighet att styrka sin ålder. Både Migrationsverket och regeringen har agerat utomordentligt passivt trots att man vet att andelen ”ensamkommande flyktingbarn” under 18 år som väljer Sverige faktiskt ökat från 10 till 40 procent av alla som kommer till EU.

Jag håller med Carolin Hanna Dahlman när hon skriver:

”Asylrätten i all ära, men svenska skattebetalares försörjningsplikt måste begränsas. Respekten för svenska skattebetalare måste höjas. Det slappa bidragsströsslandet måste få ett slut.”

Men eftersom: ”Migrationsverket (inte tror) att de finns incitament för att missbrukas,” så har vi inga problem. Varför kan man undra? Jo ”- Därför att barn ska alltid skyddas. Barn som är bosatta i landet ska ha tryggheten”?! (Se bifogad Youtube-länk)

Det är alltså som vanligt. Skattebetalarnas pengar kan man vara hur generös som helst med. Att Migrationsverket är en dysfunktionell myndighet styrd av ett politiserat ledarskikt som tar lätt på skattebetalarnas surt förvärvade pengar har vi vetat länge, men här borde väl ändå gränsen gå!

Man undrar ju: ”om det inte finns något minsta krav på ekonomiskt tänkande hos ledande politiker. Ska de i alla fall inte ha läst Lyckoslanten? Sett på Lyxfällan? Kunna räkna addition och subtraktion?”

Hanna Thomé (V) tycker att diskussionen måste handla om mänskliga rättigheter och solidaritet, inte pengar. ”Det är vårt ansvar att ställa upp för människor på flykt oavsett om det kostar pengar eller inte”.

Klart att det finns ensamkommande som utnyttjar dessa möjligheter eftersom reglerna är så slappt utformade. Och vi skattebetalare får glatt fortsätta att betala.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

 

”Stöd till ensamkommande ökar kraftigt”

 

”Stoppa slappt bidragströsslande över nyanlända” 

 

Statlig utredning: ”Främlingsfienden inom oss”

Rebecca Weidmo Uvell har varit ledarskribent på Dagens Industri, krönikör i Dagens Samhälle och krönikör i Borås tidning. Hon skriver regelbundet debattartiklar i nationell press och medverkar ibland i etermedia, som SVT Opinion, och hon har en egen blogg där hon skriver:

”För bara i Sverige kan en statlig utredning både konstatera att det inte finns någon svensk kultur eller etnicitet och föreslå icke partipolitisk nätaktivism som ett statliga initiativ mot rasism, och samtidigt göra diskrimineringsbyråer och mänskliga rättigheter till en bidragsfinansierad jätteindustri. En bransch vars enda verksamhet just går ut på att ”utbilda” i de rättigheter man har eller inte har på grund av bland annat etnicitet, som inte handlar om den svenska. Som inte finns.”

Hon har granskat hela det nätverk av uteslutande bidragsfinansierade diskriminineringsbyråer, och de visar sig ha täta kopplingar med några av de mest kontroversiella muslimska organisationerna där hon funnit att mycket pengar rullar ut från framför allt MUCF men även kommuner, regioner och andra myndigheter.

I sitt grävande stötte Weido Uvell på en statlig utredning från 2012: ”Främlingsfienden inom oss” och den skulle handla om rasism generellt. Men efter en genomläsning upptäcker hon att fokus ligger på två saker: islamofobi och högerextrema:

”På ett enda ställe på 200 sidor hittade jag till exempel en mening om att flest hatbrott utsätts judar för i Sverige, inte muslimer. Däremot är förövarna till stor majoritet just muslimer, inte högerextrema.”

För att motverka det stora problemet med framför allt islamofobi som utredningen fokuserat på föreslår den flera saker:

Exempelvis att staten ska: ”skapa ett alternativ” på internet i form av en motrörelse.” Kort beskrivet, en ”politisk obunden men organiserad motståndsrörelse online som går in i kommentarsfält.” Ringer det några klockor kring vad som kan beskrivas som detta?

Weidmo Uvel uppmärksammas på att det exakt beskriver både rapporten: ”Främlingsfienden inom oss” och FB-gruppen #jagärhär.

”Gruppen har i dagsläget 67 000 medlemmar, det är en sluten grupp och de går in och faktiskt spammar kommentarsfält där det finns enligt deras bedömning främlingsfientliga kommentarer. De jämför sig med nattvandrare. Gruppen har idag blivit ett vänsteraktivistfäste online. Tyvärr. Tanken är god men den opolitiska idén är förbi för länge sedan.”

Weidmo Uvel får i sin grävning fram alla som bidrag från Ungdomsstyrelsen, om det kan ni läsa i bifogad länk. I nästa inlägg skriver hon att hon ska visa kopplingen mellan byråerna och de muslimska kontroversiella organisationerna i Sverige.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

”Rättigheter – en jätteindustri” 

Ivar Arpi ställer frågan: ”Hur avgör man om någon är ett hot?”

Arpi berättar i sin artikel: ”Kan IS arbeta på Migrationsverket?” hur Oskar Ekblad, chef för särskilda insatser på Migrationsverket gör när de kontrollerar om asylsökande utgör en säkerhetsrisk. Om, så lämnas ärendet över till Säpo. Allt gott så.

Arpi gräver dock vidare och ställer ytterligare en fråga. Hur duktiga är just Migrationsverket på att upptäcka säkerhetsrisker?

I sin artikel berättar Arpi om att han i samband med en annan artikel han skrev för två år fick ett tips om en handläggare på Migrationsverket som uttryckte sympatier med IS på sociala medier. Hon hade gillat en bild på Omar Abdel-Rahman, dömd för terrorattacken mot World Trade Center 1993. Hon hade även gillat bilder på den svarta jihadistflaggan och på Instagram hade hon gillat bilder på flera IS-krigare, och så vidare.

I det här läget ställer sig Arpi den enda nyktra frågan man kan i det här läget: ”Hur rimmar dessa sympatier med uppdraget som tjänsteman på Migrationsverket?”

Inte alls förstås. Det är helt orimligt att en person som sympatiserar med IS också vara samma person som beslutar om asylansökningar från personer som flytt från just IS. Det är rent av galenskap.

Men det riktigt intressanta är ändå att en handläggare 2009 fick sparken från Migrationsverket för att denne varit Israel-vänlig. 2010 startade samma myndighet en utredning för att en ur personalen uttryckt sig rasistiskt FB. Jonas Lindberg, som då var kommunikationschef på Migrationsverket, sa vi det tillfället:

”Vi handlägger ärenden som påverkar människors liv, och att i det läget ta ställning till olika folkgrupper låter sig inte göras. Den här typen av åsikter är inte är förenliga med att jobba för Migrationsverket…”

Men om du öppet uttrycker sympatier med IS, då vidtas alltså inga åtgärder? Då undrar jag varför? För Rikets säkerhet borde den senare frågan vara mer relevant att åtgärda än den förra.

Jag misstänker starkt att det även i detta fall är en mix av personlig rädsla och oro för att kränka de minoriteter de satta att handa. Dessutom har förmodligen den långvariga relativiseringen av den islamistiska extremismen bidragit starkt.

Jag har skrivit om hur den genom åren tagit sig olika uttryck. Framför allt genom det ständiga behovet av att tona ner farorna. Säpo ska hellre ägna sig åt att bevaka högerextremismen, inte att förfölja muslimer har det hetat i otaliga artiklar.

Sverige kan aldrig bli av med terrorismen genom att vi anpassar oss, ändrar vårt beteende, sopar viktiga frågor under mattan eller helt enkelt vägrar se att det finns IS-sympatisörer inom en myndighet som har det viktiga uppdraget att utreda asylansökningar. Det kallas för medberoende, och det är förenat med stora risker.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

”Kan IS arbeta på Migrationsverket?”

De är inte här

AB Debatt:

”Vi som skriver är med i gruppen (jagärhär) som bland annat arbetar för ett inkluderande samhälle mot rasism och sexism. Debattklimatet på sociala medier är hårt och varje gång medier skildrar ett brott eller en problematisk bild kopplad till personer med invandrarbakgrund blir vi snabbt varse det i kommentarsfälten.”

Om man ska tro på dessa debattörer så är Sverige himmelriket på jorden. Vi har jämlikhet, social samhörighet, lysande jobbutsikter för alla, ett fantastisk föreningsliv – allt är helt enkelt fantastisk. Förutom en liten detalj. Brott kopplas alltid helt utan grunder till invandringen, Gud förbjude!

Men de erkänner en viktig sak och det är den totalt misslyckade integrationen. Och enligt deras mening finns det bara en väg att gå och det är genom att satsa på integrationsfrämjande åtgärder. Samhället måste:

”initiera, stödja och underlätta konkreta projekt som gör integrationen naturlig och självklar. Och detta arbete måste framför allt drivas av de människor det främst berör.”

Då undrar vän av ordning: Vad är det vi gjort de senaste decennierna? Jo, ja just det – stött allehanda projekt som helt och hållet tagits hand om av just dem det berör.

De efterlyser också en mer faktabaserade debatt som inte generaliserar:

”människor baserat på vare sig deras kön, ursprung, religion eller sexualitet.”

Och eftersom de menar att debatten fastnat i frågor om islamisering vill de gärna därför diskutera muslimer och integration.

Hur var det nu – de vill inte generalisera utifrån ursprung eller religion men ändå diskutera enbart muslimer och integration?!

Hade de nu skrivit ihop en text som sa att Sveriges integrationsproblem är ett sådant katastrofalt misslyckande att det inte längre kan betraktas som ett sidospår, hade jag tagit dem på allvar. Hade de också uppmärksammat att vi står mitt i en allvarlig kris, till och med hot mot vår demokrat, hade jag möjligen beaktat deras förslag. Hade de dessutom visat att de förstått att Sverige uppmuntrar utrikesfödda/asylsökande via vårt bidragssystem att inte arbeta, då hade jag ropat Halleluja.

Hade de dessutom erkänt att de som vill uppmärksamma relationen mellan brott och invandrare/asylsökande utifrån ett kritisk perspektiv råkar ut för alla möjliga olika problem: dels från vänsterhåll, dels från det muslimska samhället, hade i alla fall jag kastat iväg en vänförfrågan till samtliga. Men de gör ingetdera…

Vi har skapat parallella samhällen, allt i mångkulturens namn, och i takt med att dessa samhällen får större problem, får Sverige än större problem. Där radikaliseras människor, där verkar moralpoliser och där lever man efter sitt hemlands kulturella principer. Och i kölvattnet av det har de kommit i konflikt med majoritetssamhället.

Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögna dessa debattörer är i att förstå detta. Men det är väl därför vi får uppleva deras ilskna försök att stigmatisera alla som försöker ta upp problemet.

Om man någonsin behövde ett exempel på vänsterns hyckleri så hittar man det i deras artikel.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist

”Så kan vi integrera muslimer i Sverige”

 

De modiga som kämpar för dig, mig och Sverige!

Igår skrev jag om det stora sveket, och om hur Stefan Löfven kallat oss för naiva. Jag menade att debatten gjort halt därför att politiker är rädda för att utmana den extrema tolkning av den politiska ideologi IS bygger på. Jag hävdade också att svenska politiker har visat sig vara allt utom modiga, de har varit fega och räddhågsna.

Men jag glömde omnämna de modiga, de som länge stått på barrikaderna, de som sliter politiskt för dig och mig. En av dessa är Björn Karlsson, politiker i SD-Strängnäs och landstinget Södermanland. Och han tog sig tid att kommentera mitt inlägg så här:

”Att politiker kallar oss i vårt land för naivt är magstarkt och kränkande. Vi är många som i flera år påtalat problemet med alltifrån öppna gränser, ta emot IS krigare osv osv.”

”Vi har ifrån politiskt håll stått i talarstolar med att påtala problemet, vi har lämnat interpellationer, lämnat motioner och i alla sammanhang varnat för den politiken. Folk i stugor och lägenheter har varnat med insändare och demonstrationer. Men du Stefan Löven, ni alla i regeringen, ni i Alliansen har nonchalerat oss, ni har även vid tillfällen smädat oss med skällsord av alla de slag, ni journalister har förskönat och dolt verkligheten, ni journalister har stått på barrikaderna och förtalat oss alla som varnat för terrorism.”

”Ni har inte ens begripit när vår poliskår, våra brandmän och t o m ambulanspersonalen blivit bombarderade med sten. Ni har inte ens begripit att den våg av bilbränder inte beror på helt plötsligt dåligt tillverkade bilar. Ni har i klartext inte förstått att allt det här beror på er politik, eller rättare mer konkret sagt brist på politik.”

”Nej du Stefan Löven, vi är inte ett dugg naiva. Vi är så ytterst kloka så det går över er syn på vanligt folk. Jag för min del är övertygad om att valet 2018 kommer ge ytterst tydliga besked.”

”Och det är givetvis bra för Sverige att några fler partier ändrar riktning. Men hur trovärdiga är dom? Jag tror att svenska folket kommer ihåg sveket ifrån tidigare statsminister och nuvarande statsminister. Det måste till en radikal förändring i vårt land för alla invånares bästa.”

”Jag vill även betona att höstens kommande kyrkoval är ytterst viktigt. Vår Svenska kyrka håller man på att mer eller mindre sudda ut vår Historia och Kristendomen. Vår kyrka som företeelse oavsett om man är religiös eller inte, är ett djupt kulturarv som inte på något sätt ska suddas ut.”

”Jag uppmanar er alla som får rösta att verkligen göra det. Lövens mfl politik florerar starkt inom kyrkan. Det är på väg utför även där. Sist men inte minst, kalla oss inte naiva. Kalla oss istället för kloka medborgare. För det är vi.”

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist