När böneutrop inte kom till byn

Den amerikanska hemfriden är helig. Inget är heligare än amerikanens hem och friden man förväntar sig ha rätt till i just sitt eget hem. Hemfriden är okränkbar! Just därför behandlas individens hemfrid med allra största respekt av stat, kommun och politiker. Lagar stiftas och upprätthålls med enda syftet att skydda individens hemfrid. Tanken bakom detta är enkel, när gemene amerikan är i sitt eget hem ska man inte behövas störas, vare sig av grannens musik eller hund, eller annat oljud man anser vara stötande såsom böneutrop.

Min amerikanska hemkommun är inget undantag. Kommunen har en väldigt specifik s.k. Noise Ordinance, med andra ord en lagstadga angående oljud. Lagstadgan i min hemkommun är tre sidor lång och går in i detalj på vad som räknas som ljud och hur polis och myndigheter ska agera för att upprätthålla lagen, inklusive straff för brott mot just denna lag. Lagstadgan inleds med en beskrivning varför lagen behövs, översatt till svenska:

Denna lagstadga existerar för att skydda, bevara och främja hälsa, säkerhet, välbefinnande, och lugn och ro för medborgarna i kommunen genom reducering, kontroll och förebyggande av oljud. Avsikten med denna lagstadga är att fastställa regler som eliminerar och minskar onödiga ljud som är fysiskt skadligt eller på annat sätt skadliga för åtnjutande av liv, egendom och företagsverksamhet.

Lagen skyddar individens rätt att mot sin vilja inte bli utsatt för ljud individen anser vara stötande eller störande. Kommunen respekterar därmed individens rättighet till en livskvalitet som
innebär frånvaro av onödiga ljud som en självklar del av boendet i kommunen. Denna respekt förverkligas genom att strikta ljudlagar stiftas och upprätthålls som inkluderar alla möjliga och omöjliga ljud. Lagen skyddar offret för ljuden, inte skaparen av ljuden. Individen som utsätts för ljuden bestämmer om ljuden är acceptabla eller ej, inte individen som skapar ljuden. Att systematiskt utsätta andra människor för ljud mot deras vilja är därmed olagligt och straffbart.

Vidare detaljerar lagstadgan vad som anses vara just ljud. Flera exempel ges på olika ljud som kan skapas av olika slags apparater såsom radio, TV, musikinstrument, och andra slags apparater som skapar ljud som kan anses vara störande för människor. Även bilmotorer, husdjur och maskiner nämns. Av förklarliga skäl kan inte alla typer av ljud beskrivas i lagtexten så paragrafen om vad som utgör ljud avslutas med att varje ljud som anses störande för andra människor på grund av volym och frekvens även är olagliga Den utsatte bestämmer alltså vad som är störande. Naturligtvis finns det undantag, vilket självklart nämns med. Ljud som skapas av säkerhetsskäl såsom larm, sirener och tåg exkluderas av denna lagstadga. Sådana ljud räddar liv. Även arbetsplatser som skapar ljud dagtid som del av företagets kärnverksamhet exkluderas, till exempel byggarbeten och sopbilar.

För att runda av lagstadgan detaljeras även straffen om man bryter mot ljudlagen. De fyra första gångerna blir man bötfälld. Det startar med 25 dollar men stiger varje gång man bryter mot lagen för att efter fjärde lagbrottet kunna bli åtalad och slutligen dömd av domstol om man fortsätter skapa onödiga ljud som andra individer motsätter sig. Hemfriden och livskvaliteten ska bevaras till varje pris. I slutändan handlar det om mental hälsa.

Naturligtvis finns det särskilda skäl att skapa ljud som inte faller inom ramarna för denna lagstadga, till exempel fester, demonstrationer och musikkonserter. Dessa anses vara speciella evenemang och arrangören måste därför ansöka om specialtillstånd hos polisen, liknande i Sverige. Dessa polistillstånd delas dock endast ut för särskilda, oregelbundna – med betoning på oregelbundna – arrangemang som skapar ljud såsom en konsert eller demonstration, inte för regelbundna ljud som böneutrop. Handlar det om regelbundna ljud som böneutrop rör det sig genast om lagstiftning. Polisen kan därmed inte dela ut särskilda böneutropstillstånd.

Detta leder oss till det högaktuella svenska ämnet bönerutrop och om böneutrop skulle vara fullt möjligt i min amerikanska hemkommun. Svaret är ja, men sannolikt endast i teorin. I praktiken är böneutrop i princip omöjligt. Förklaringen till detta ligger i gräsrotsdemokratin som råder, vilket jag beskrev i insändaren ”I en sann demokrati kan folket stoppa galna kommuninköp av dyra
asylboenden”. Samma demokratiska spelregler som gäller för inköp av asylboenden gäller även för böneutrop.

USA har en vid och bred religionsfrihet skyddad av grundlagen men religion anses vara en privat angelägenhet. Man får tro vad man vill eller inte tro alls. Därför är enbart tanken på offentligt böneutrop i min hemkommun rent absurd. Religion är inte offentlig. Böneutrop inkräktar på andra människors liv och stör hemfriden och allmänhetens trivsel. Böneutrop inte bara trycker på en religion på ofrivilliga åhörare utan även sänker livskvaliteten för individer som mot sin vilja blir utsatta för detta regelbundna oljud. Hemfriden störs. Böneutrop under dagens lagstadga är därmed olagligt.

Eftersom lagstadgan i min hemkommun inkluderar just ljud som kan anses vara stötande eller störande av andra människor på grund av ”volym och frekvens” måste därför en lagändring ske innan böneutrop kan bli verklighet. Böneutrop kan inte godkännas av polisen genom särskilda tillstånd eftersom böneutrop inte räknas som sporadiska händelser liknande konserter eller demonstrationer. Böneutrop är frekventa (regelbundna) och därmed en lagfråga. Så länge dagens lag är skriven som den är förblir därför böneutrop olagligt i mnin hemkommun. Dock kan lagen ändras men endast inom gräsdemokratins spelregler.

Eftersom USA har en blomstrande gräsrotsdemokrati måste därför en lagändring om böneutrop ske enligt väl dokumenterade och demokratiska regler, i slutändan genom en folkomröstning av kommunens invånare. Genom valurnan under det årliga Town Meeting Day avgör folket om böneutrop ska tillåtas eller ej. Eftersom böneutrop direkt påverkar invånarnas hemfrid och livskvalitet beslutas böneutrop därmed inte av politiker eller polis påtryckta av religiösa trosfund. Böneutrop beslutas av folket i en demokratisk process, om detta mot förmodan skulle bli aktuellt.

Svensk demokrati som den fungerar – eller snarare inte fungerar – idag är otillräcklig. Islams utbredning i Sverige har brutalt blottat demokratins kryphål och gjort den förlegad. Islam trumfar demokratin i Sverige genom att sätta folkets röst ur spel nu bevisat genom böneutropen där folket inte fick sin röst hörd, en otäck utveckling. Man kan därmed anta att samma kryphål kommer att utnyttjas när offentlig utövning av sharia kommer upp som krav, vilket är en logisk utveckling. Tätningen av dessa kryphål görs genom att tillåta kommunala folkomröstningar som del av vardagen när det gäller frågor som direkt påverkar invånarnas livskvalitet, vilket böneutrop faktiskt gör. Böneutrop handlar i grund och botten inte om religion trots att religionsfrihet råder. Böneutrop i en demokrati är en demokratisk fråga – inte en religiös fråga – eftersom böneutrop direkt påverkar hemfriden och livskvaliteten hos kommunens invånare.

Grundproblemet i Sverige ligger alltså i ett föråldrat demokratisk system, totalt oanpassat till dagens mångkulturella utmaningar. Den fundamentala lösningen som tyvärr verkar både främmande och avlägsen i Sverige ligger i gräsrotsdemokrati, att låta folket bestämma om böneutrop och annat oljud som stör hemfriden och sänker livskvaliteten ska tillåtas eller inte.

”Snackar du goja” ?

Olika tider bär med sig olika ord och uttryck. På 70-talet var ord som “imperialism”, “indoktrinerad” och “folkrättskämpe” väldigt frekventa. På 80-talet talade man om “yuppies”, “yuppienallar” och “privata initiativ”. I den ekonomiska krisen på 90-talet var det fullt av “skarpa förslag”. Det var också då SSRI gjorde entré, liksom ADHD och Damp. Förkortningarnas tid lever vi fortfarande kvar i.

Det är lätt att glömma hur det lät för 30 år sedan när en grupp människor “minglade”. Men sett ur det längre perspektivet är det den angliofierade svenskan som har drabbat oss i hög grad. Och så då, olika psykiatriska och psykologiska diagnoser på folk och fä. De gamla skällsorden och kraftuttrycken har inte räckt in i vår tid. Istället kallar barnen varandra för “hora” och “bögjävel”. Bland högst fullvuxna människor cirkulerar det ord som “gubbslem”, “pissrännor” och “fittstim”, så varför ska barnen vara annorlunda?

Som utpräglad språkmänniska måste jag hävda att språkutvecklingen i Sverige har gått kräftgång. Det är inte värdigt en nation att ha ett så undermåligt och enfaldigt språk. Men vad säger det egentligen om vår tid? Vad säger det om idéströmningarna, dynamiken i det offentliga rummet ,den mediala och politiska makten? Jo, att alla har förvandlats till papegojor. Ska man ha en syl i vädret så får man sticka upp fingret i luften först. Vilket är ordet för dagen? Sedan upprepas det i all evighet tills ingen längre förstår vad det en gång handlade om.

Papegojor utmärker sig genom att härma såväl ord som andra ljud. Det är en överlevnadsstrategi i djungeln. En oral kameleontdräkt för att slippa bli uppäten.

Uttalar du orden i rätt ordning så blir det gillande hummanden. Fel ordning, jordskred. Att t ex säga “den mänskliga rättigheten att vara islamofob” skapar förvirrat fördömande, medan “den mänskliga rättigheten att vara islamist” kanske inte bemöts av jubel men utan tvekan förståelse och acceptans. Islamisten är som 70-talets “frihetsskämpe” i “den arabiska våren”.

Förmågan att på papegojvis upprepa ord och meningar är på något sätt beundransvärd då det tydligen inte innebär någon som helst skam eller risk att göra det. När man läser Kitimbwa Sabunis artikel på Newsmill om att Omar Mustafa är en “förebild för alla svenskar” så kan man bara räkna alla godkända ord (orkade inte slutföra det) för att konstatera att det går att duka upp vilka lögner som helst bara orden är de rätta.

När en lögn har upprepats tillräckligt många gånger förvandlas den till sanning. Papegojtekniken har varit lyckosam. Hittills. Janne Josefsson avslöjade t ex lögnen om den utbredda “barnfattigdomen” i Sverige. Efter detta vill många kända aktörer och debattörer inte ta i honom med tång ens. När lögnen som genom papegojornas envisa malande har blivit till sanning, visar sig vara just lögn och förbannad lögn, då väljer man att döda budbäraren. Papegojorna har själva ingen aning om att det de säger är lögn. Det finns ingen som helst källkritik, bara tvärsäkra upprepningar av det man har hört andra säga.

Att Socialdemokraterna till partistyrelsen valde in en islamsk ledare som har direkt koppling till Muslimska Brödraskapet, så var det knappast genomtänkt. Nej, betydelsefulla andra (t ex Peter Weijerud) har sagt att Islamska Föreningen och det Muslimska Brödraskapet bara är en typ av folkhemsentusiaster och då är det väl sant. De vurmar för “de socialdemokratiska värdena om alla männikors lika värde”.

(Vet egentligen någon vad “alla människors lika värde” betyder? HAR alla människor ett precis identiskt värde? Så Hitler och Mao hade lika stort värde som Raol Wallenberg eller Moder Theresa?).

Och så då denna löjeväckande, men skrämmande pajkastningen på alla oliktänkande. Håller man inte med papegojorna är man “rasist”, har olika former av “fobi”, “främlingsfientlig” , “hatare”, “vit, kränkt man”, föremål för “maktstrukturer” och “könsmaktsordning”. Och vad betyder egentligen “anti-rasist” och “anti-feminist”? “Klimatskeptiker” respektive “klimatförnekare”? Q i HBTQ och “Queerfeminister”? De relativt nya uttrycken “vithet” och “icke-vita” spås en lysande framtid men är faktiskt “heteronormativa”, fast det tänker man inte på!. Varje ord har sitt sammanhang. Utanför detta sammanhang blir det hela obegripligt.

Så här har det snurrat på i ett antal år nu. Svenska språket blir allt fattigare ju mer utbrett papegojsnacket blir. När människor ska uttrycka sig själva utan livlnor, så är det hackiga meningar fyllda med “liksom”. Allt detta har sitt ursprung i en ängslighet att säga något som räknas som fel. Och det har blivit förenat med risker att trampa utanför papegojsfären. Blixtsnabbt klistras en etikett i pannan på vederbörande och kan orsaka att denne blir utsatt för social utfrysning. Ängsligheten blir en självuppfyllande profetia.

Papegojtekniken har blivit så utbredd p g a att samhället har blivit våldsammare, segregerat och fyllt med motsättningar och att ingen får påpeka orsakerna till detta. Istället måste man gilla läget och hålla käften. Tiga är guld. Man tror på att så länge konsensus vidmaktshålls, så är det inte heller någon som tittar på verkligheten utifrån ett vidare perspektiv. Men det håller inte. Människor ser vad som händer i alla fall. Inget papegojsnack i världen kan ändra på detta.

Kruman

Myten ”palestina/palestinier”

Den historiska utvecklingen i Israel glöms ofta bort och propagandan bygger mestadels på dagens händelser. Den amerikanske journalisten Joseph Farah skrev den här artikeln strax efter det att intifadan bröt ut i slutet av september 2000.

Mer än 120 människor har dödats sedan de nuvarande striderna utbröt i och omkring Jerusalem (gäller i oktober 2000). Till vilken nytta?

Om du tror på det du läser i de flesta nyhetskällorna så är orsakerna följande:

Palestinierna vill ha ett hemland och muslimerna vill ha kontrollen över de platser, som de håller för att vara heliga. Enkelt, eller hur?

Men är detta den verkliga bakgrunden? Som arabisk amerikansk journalist har jag tillbringat en del tid i Mellanöstern och betraktat oroligheterna med stenkastning och granatsplitter på nära håll.

Jag anser att det bara är falska ursäkter för upplopp, problemmakeri och att roffa åt sig land. Före kriget mellan araber och israeler 1967 fanns nämligen inte någon seriös rörelse för ett palestinskt hemland!

Erövrade mark från Jordanien

Under sexdagarskriget intog Israel Judéen, Samarien och östra Jerusalem. Man intog inte dessa territorier från Yassir Arafat. Man erövrade dem från Jordaniens kung Hussein. Hur kan det då komma sig att palestinier plötsligt upptäckte sin nationella identitet efter det att Israel vunnit kriget?

Sanningen är den att det arabiska Palestina inte är mer verkligt än ”Landet Ingenstans”. (Ur sagan om Peter Pan) Den första gången som namnet användes var år 70 e. Kr., när romarna genomförde etnisk rensning mot det judiska folket, rev ner deras tempel och proklamerade att landet Israel aldrig mer skulle finnas till.

Från den dagen lovade romarna att landet i fortsättningen skulle benämnas Palestina. Namnet härledes från filistéerna, (eng. ”Philistines”) – Goliats folk, vilka hade varit Israels värsta fiender och som judarna besegrat århundraden tidigare. Detta var ett sätt för romarna att ytterligare förolämpa det folk man försökte utplåna. De ändrade även namnet Jerusalem till Aelia Capitolina, men detta fick aldrig samma genomslagskraft.

Ingen egen kultur

Palestina har dock aldrig existerat – vare sig förr eller senare – som en självstyrande stat. Det regerades alternerande av Rom, muslimer och kristna korsfarare, det Ottomanska Imperiet och, för en kort tid, av Storbritannien efter första världskriget. Britterna gick slutligen med på att ge tillbaka åtminstone en del av landet som hemland åt judarna.

Det finns inget palestinskt språk. Det finns ingen kultur med särskilda palestinska särdrag. Det har aldrig funnits något palestinskt land styrt av palestinier.

Palestinier är araber, som inte kan särskiljas från jordanier, (en annan ny uppfinning), syrier, libaneser, irakier etc.

Kom ihåg, att araberna kontrollerar 99,9 procent av Mellanösterns totala landområde. Israel utgör endast en tiondel av en procent av landmassan. Men detta är för mycket för araberna. De vill ha allt. Detta är den yttersta orsaken till stridigheterna i Israel idag.

Det spelar ingen roll hur många landavträdelser Israel gör, det kommer aldrig att vara tillräckligt.

Men islams heliga platser?

Om vi håller oss till historiska fakta finns det ingen muslimsk helig plats i Jerusalem!

Du kanske tänker på Al-Aksa-moskén och Klippdomen i Jerusalem som sägs utgöra islams tredje heligaste plats, men det är inte sant.

Om vi håller oss till fakta, så säger Koranen ingenting om Jerusalem. Den nämner Mecka hundratals gånger. Den nämner Medina oräkneliga gånger. Den nämner aldrig Jerusalem, av förklarliga orsaker. Det finns inget historiskt bevis som säger att Muhammed någonsin besökte Jerusalem.

Hur kommer det sig då att Jerusalem har blivit den tredje heligaste platsen för islam? Muslimer idag gör ett tveksamt antagande utifrån ett avsnitt ur den sjuttonde suran i Koranen, som kallas ”Den nattliga resan”. Här talas det om hur Muhammed, i en dröm eller vision, på natten blev förd ”… från det heliga templet till det tempel som ligger längst bort i fjärran, vars område vi har välsignat, så att vi kan visa honom våra tecken …” På 600-talet kom några muslimer fram till att de två tempel, som nämns i denna vers i själva verket är templen i Mecka och Jerusalem.

Djupare än så är inte islams koppling till Jerusalem. Myt, fantasier, önsketänkande?

Judiska rötter i Jerusalem

Samtidigt kan judarna definitivt spåra sina rötter i Jerusalem tillbaka till Abrahams tid.

Den senaste våldsvågen i Israel utbröt när Likudpartiets ledare Ariel Sharon besökte Tempelberget, grunden till templet som byggdes av Salomo. Detta är den heligaste platsen i världen för judarna. Sharon och hans följe möttes av stenar och hot.

Jag vet hur det känns, jag har upplevt det. Kan du tänka dig hur det känns för en jude att bli hotad, stenad och fysiskt förhindrad att besöka judendomens heligaste plats?

Lösningen på konflikten

Vad är då lösningen på konflikten i Mellanöstern? Ärligt talat tror jag inte att det finns en mänsklig lösning. Men om det finns någon, måste den börja med sanningen. Att låtsas något annat kommer bara att leda till ännu större kaos. När man uppför sig som om en femtusenårig födslorätt, uppbackad av överväldigande historiska och arkeologiska bevis, är likvärdig med illegitima krav, önskningar och begär, ger man ord som diplomati och fredsbevarande en mycket dålig klang.

Text: Joseph Farah

(Publicerad Jerusalem Post den 11.10.2000. Svensk version publicerad i Israels Vän nr 6/2000)

Bild: Palestinier redo att avfyra raketer mot den Israeliska civilbefolkningen

Den palestinska myten

Efter att romarna ockuperat och besegrat Judéen beslutade sig den romerske kejsaren Hadrianus att ersätta Judéen med det latinska namnet ”Palestina”. Det politiska beslutet bakom detta namnbyte var att utplåna alla spår av det judiska folkets band till sitt land Judéen/Israel. Detta skedde omkring 135 e Kr efter att den judiska revolten som leddes av Bar Kochba krossats av romarna. Innan detta namnbyte kom till stånd präglade den föregående romerske kejsaren Vespasianus mynt med inskriptionen ”Judea capta” -”det erövrade Judéen”. Från denna tid och ända fram till återupprättandet av Israel 1948, kom Judéen/Israel att kallas för ”Palestina”. Romarna försökte också förgäves att ändra Jerusalem till det romerska namnet ”Aelia Capitolina”. Detta namnbyte misslyckades dock.

Namnet ”Palestina” återsyftar på det numera icke-existerande sjöfarande folket plishtim, sedermera transkriberat som filistéer. Historiker vet lite om detta sjöfolk men man vet att detta folk talade ett icke-semitiskt språk och kom troligtvis från den grekiska övvärlden och uppehöll sig i östra delen av Medelhavet. Detta mystiska sjöfolk grundade bland annat kolonier i nuvarande Gaza och Ashkelon. Romarna valde medvetet att ersätta Judéen med namnet ”Palestina” återsyftande på detta sjöfolk, eftersom dessa var judarnas/hebréernas ärkefiender. Därmed ville romarna förödmjuka Judéens befolkning.

Under hela den 2000 år långa judiska diasporan blev ”Palestina” synonymt med Eretz Israel, d v s landet Israel. Någon arabisk statsbildning med namnet ”Palestina” har aldrig existerat. Under dessa 2000 år som Judéen var ockuperat styrdes området av romare, mamelucker, araber, Ottomanska riket och Storbritannien. 1917 intog britterna området under ledning av general Sir Edmund Allenby. Den judiska legionen som deltagit i första världskriget bistod britterna vid fritagningen av ”Palestina” från turkarnas styre. Samma år deklarerades Balfourdeklarationen där britterna förbinder sig att stödja ett judiskt nationellt hem i ”Palestina”. Fram till 1921 omfattade det brittiska mandatet ”Palestina” nuvarande Israel, Västbanken/Gaza samt Jordanien.
Men 1921 beslöt britterna för att avstycka 3/4 av mandatets yta genom att etablera det artificiella arablandet Transjordanien, sedermera Jordanien. Från och med 1921 betecknades endast området väster om Jordanfloden (Israel, Västbanken/Gaza) för ”Palestina”. Under mandatperioden var ”palestiner” en slags medborgarbeteckning på de judar, araber, turkar, armenier och druser och andra folk vilka bodde inom mandatets gränser. Värt att notera är att araberna vägrade att beteckna sig som ”palestinier” utan identifierade sig istället som en del av Syd-Syrien. De som idag betecknas som ”palestiner” är araber som har sitt ursprung i alla delar av arabvärlden och flyttade in till området under slutet av 1800-talet och under 1900-talet, ofta för att söka jobb i de jordbruk och industrier som sionisterna byggde upp. Palestinaaraberna skiljer sig varken språkligt, kulturellt eller etniskt från araberna i Libanon, Syrien eller Jordanien. Först efter 1967 började beteckningen ”palestinier” användas i stor utsträckning och åsyftade då araber med en mer eller mindre diffus koppling till det forna brittiska mandatet ”Palestina”.

Terrororganisationen PLO har ända sedan organisationen etablerades 1964 haft Israels förintelse som sitt yttersta mål. Men under 1970-talet insåg PLO att västvärlden aldrig skulle acceptera en organisation som öppet förespråkade demokratin Israels utplåning. Därför rekonstruerade PLO den fiktiva arabstaten ”Palestina” som nu sade sig istället bekämpa Israels ”ockupation” av ”Palestina”. Namnet ”Palestina” dammades av och för att förstärka kopplingen började araberna på Västbanken/Gaza att beteckna sig som ”palestinier”. Detta är unikt i världshistorien. Vanligtvis brukar namn på länder komma från de folk som bodde där. Sverige är som bekant namnet på svenska folkets land medan Frankrike är namnet på frankernas land etc. Men i fallet ”Palestina” anpassade araberna sin nya fiktiva ”nationsbeteckning” efter detta historieförfalskade namn för Judéen. Medan västvärlden idag med namnet ”Palestina” avser Västbanken/Gaza, är ”befria det ockuperade Palestina” alltjämt en arabisk omskrivning för Israels utplåning. Bästa beviset att arabernas mål inte är ett demokratiskt ”Palestina” vid sidan av Israel, är att despoten Arafat vägrade att acceptera en självständig PLO-stat på Västbanken/Gaza i utbyte mot fred år 2000. Istället kräver Arafats PLO fortfarande Israels utplåning, vilket är huvudanledningen till att freden fortfarande lyser med sin frånvaro.
Så sent som under 1940-talet skulle troligtvis dagens media ej ha haft sympatier för ”palestiner”. Då var det nämligen främst judar som bodde i det brittiska mandatet ”Palestina” som valde att använda denna benämning, medan araberna istället definierade sig som en del av den övergripande arabvärlden, alternativt tillhörande provinsen Syrien. Institutioner som ”Palestine Post” och ”Palestine Philharmonic Orchestra” mfl under 1940-talet, var samtliga judiska institutioner.

Någon ”palestinsk” kultur, ”palestinskt” språk, ”palestinska” fornlämningar, ”palestinsk” historia eller ”palestinskt” folk har aldrig existerat. Det ironiska är att ända sedan 1921 då det artificiella arablandet Transjordanien (Jordanien) etablerades, har araberna kontrollerat cirka 3/4 av det brittska Palestinamandatets ursprungliga yta. Tros detta gnäller de över att de vill etablera ”sitt Palestina”. Myten om ”Palestina” och ”palestinier” är troligtvis en av världens största historiebluffar genom tiderna. Det värsta av allt är att den välspridda myten om det ”ockuperade Palestina” alltid varit en täckmantel för arabernas yttersta mål: Israels utplåning. Ytterst få av dagens mediafolk känner till ens en bråkdel av de fakta som presenterats ovan. Ännu färre bemödar sig att skaffa dessa historiska kunskaper vilka är absolut nödvändiga för att förstå dagens konflikt.

Myter :

1) ”Palestinierna” har haft en kontinuerlig identitet med landet.
2) Den identiteten har funnits i ”tusentals år”.
3) De obehöriga judarna återvände efter 2000 år, 1948, för att förskjuta” Palestina-araberna ”i den nya judiska staten.
4) Araberna var där först, det var arabisk mark.
5) Judarna ”stal” den arabiska marken.
6) De judiska ”terroristerna” tvingade fredliga araber att fly från ”Palestina”.
7) Palestina är Israel, och hela Israel utgör Palestina. ”År 1948 var det Palestina som blev Israel”.
8) Det är bara judar som invandrat till Palestina, medan araberna var infödingar där i årtusenden.
9) Det finns ingenstans att ta vägen för hemlösa palestinska ”flyktingar”.
10) Judar och araber levde tillsammans i jämlikhet och fred i arabländerna, innan Israel blev en stat.
11) Arabiska ”palestinier”, liksom andra araber, har ”inget emot judar … bara mot sionister”.

Fakta:

A) Palestina är endast den beskrivning som ges till ett geografiskt område, som inte har varit en nation sedan Israel erövrades av Rom år 70 A.D.

B) Turkarna hade detta område från 1517 till 1917, och gjorde det till en ödemark, vilket tvingade bönderna att fly och vandra över hela Mellanöstern för att överleva.

C) Även efter det romerska nederlaget år 70 A.D. lämnade aldrig judarna (och deras sionistiska dröm) det heliga landet.

D) Det område som kallas Palestina omfattade områden både i östra och västra Jordanien, och arabisktalande folket där såg sig själva som syrier, turkar, eller helt enkelt ”araber” … men aldrig som ”palestinier”.

E) Araberna hade inte börjat tänka i termer av ”nationalism” förrän i början av 1900-talet. Även T.E. Lawrence kunde inte kan injicera dem med ”nationalism” ens så sent som Första Världskriget

F) Islamiska religiösa fördomar resulterade ofta i anti-judiskt våld, i hela Mellanöstern, även innan Israel blev en stat 1948.

G) Britter beskrev senare dessa religiösa förföljelser som ”arabisk nationalism”, för att motivera en begränsning av judisk invandring från Europa.

H) Britterna ”gav” land, som redan satts åt sidan för judiska hem, till araberna.

I) De arabiska bönder har mist sina hem på grund av sina egen arabiska godsägare, naturkatastrofer, alltför höga skatter, och arabiska långivare.

J) År 1923 gav Storbritannien olagligt 77 procent av Palestina till Abdulah (hela ”East Bank”) för att skydda det brittiska imperiets rättigheter till arabisk olja, och Suezkanalen. Detta skapade Transjordanien, som blev Jordanien 1946.

K) Således är Jordanien den ”oberoende palestinska staten” i området, och konstruerades från det som skulle bli Israel.

L) År 1947 avskiljde FN ytterligare 23 procent väster om Jordan, (in i Israel); en annan palestinsk stat (som araberna förkastade) och ett internationaliserat Jerusalem.

M) Judarna accepterade FN:s förslag, araberna gjorde det inte.

N) FN har ändrat definitionen av ”flykting” enbart för araber, som därför bara behöver vara i landet två år att kvalificera sig.

O) De hemländer som många araber flydde till 1948 och 1967 omfatta mark som många av dem kommit från.

P) Det är deras egna arabisk-muslimska ledare som står i vägen för arabiska flyktingar i Israel, när det gäller att ”återvända hem”. De offrar arabiska flyktingar för att utöva påtryckningar på FN och Israel för en annan ”palestinsk stat”.

Q) Av alla de intilliggande arabstaterna, är det bara Jordanien som beviljar medborgarskap till araber som flydde Israel. Alla andra arabstater vägrade att ge araber medborgarskap.

R) Hur kan araber sägas ha varit undantagna från ett palestinskt hemland när staten Israel (även inklusive ”Västbanken” och ”Gazaremsan”) totalt upptar endast 23 procent av ”Palestina” (enligt definitionen i Nationernas förbund vid beviljandet av det brittiska mandatet) ?

S) Vissa grupper av islam terroriserar och hotar världen att vidta åtgärder mot Israel därför att den verkliga avsikten är att förstöra både Israel och Libanon, så islam kan konsolidera Mellanöstern innan de fokuserar på att ”ta över världen för Allah”.