En galenskap jag inte kan få grepp om, är hbtq-folk och feminister, som förespråkar asylmassinvandring av personer som kommer från länder och kulturer där man har dödsstraff för homosexualitet och där kvinnans plats anses vara i hemmet och om hon går utanför bostaden måste hon täcka sig helt eller delvis med hijab, niqab eller burka.
Tror de att alla personer som anser att homosexuella ska avrättas eller som anser att kvinnan är underordnad mannen, blixtsnabbt ändrar inställning till exempelvis homosexualitet eller kvinnans position i samhället, bara för att de sätter fötterna på svensk mark?
Hur förklarar de i så fall att det inte är ovanligt att asylinvandrare behåller sig syn på detta och mycket annat, även efter att de invandrat till Sverige? Klanmentalitet är inte något som ”försvinner automatiskt” bara för att du fått ett uppehållstillstånd eller går en SFI-kurs?
Är det inte viktigt, att vi öppet diskuterar detta eftersom det är nåt som påverkar det svenska samhället och åtminstone indirekt alla som bor här, pga av att vi tagit emot många människor med en åtminstone för mig främmande och vidrig ”värdegrund”?
Anser vi måste kunna diskutera dessa frågor öppet, för hur ska vi annars få en förändring?
Bevisligen har många ”extrema” inslag från dysfunktionella kulturer satt sin prägel på dagens Sverige – exempelvis könssegregerade badtider, slöjtvång på förskolor, tvångsäktenskap, barnäktenskap, könsstympning, hedersvåld och uttalanden från imamer i svenska moskéer att homosexualitet är ett virus och liknande?
Något jag funderat på, är varför relativt många asylinvandrare som fått uppehållstillstånd som ”flyktingar” behåller sin dysfunktionella kultur även efter att de har kommit till Sverige:
Varför ”flydde” de sina egna länder, om det inte är ovanligt att de tar med det sämsta från de dysfunktionella kulturer som dominerar i deras ursprungsländer? Förr kanske jag inbillade mig att det var de dysfunktionella samhällssystemen och kulturerna de ville komma ifrån – och få uppleva den frihet, jämställdhet och demokrati vi har i västvärlden – men ofta prackar de på sina egna barn liknande synsätt som det som finns i de länder de påstår sig ha ”flytt” ifrån?
Heller inte ovanligt att de efter att ha fått beviljat uppehållstillstånd, reser tillbaks på ”semester” till de länder de har tidigare påstått sig ”flytt” ifrån – och inte sällan bekostas resan av de svenska skattebetarna?
Ingen hemlighet, att många av de länder som asylsökarna kommer ifrån, inte direkt är välkända för att ha kommit långt när det exempelvis gäller könsjämställdhet eller hbtq-personers rättigheter?
Heller ingen hemlighet, att många av de länder som har muslimsk majoritetsbefolkning, inte kan räknas som demokratier?
För att undvika missförstånd och slippa bli kallad till polisförhör misstänkt för ”hets mot folkgrupp”, vill jag här avslutningsvis förtydliga:
Alla asylinvandrare kommer inte från dysfunktionella kulturer med klanmentalitet, slöjtvång, ojämställdhet mellan könen osv – men många gör det. Så många, att vi under senare år sett en stark ökning av denna typ av problematik i Sverige.
Exempelvis, vilken ”värdegrund” kan man gissa att föräldrar som stympar sina flickors kön, har?
Bild överst, källa: ”Här straffas homosexuella fortfarande med döden”
Skärmbild, källa: ”Sex av tio förskolor säger ja till slöjtvång”
– dvs det är inte bara i utlandet slöjtvång praktiseras, utan även på barn i förskolor i Sverige! Vilket bevisar att de som invandrat till Sverige inte sällan behåller sin dysfunktionella kulturers yttringar med slöjtvång, ”hedersvåld”, tvångsäktenskap osv?
Skärmbild, källa: ”Halmstads moské: Homosexualitet ett virus”
Skärmbild, källa: ”Allt fler könsstympade kvinnor söker vård i Stockholm”
Text: Ulf Möller
tanketornet 