Varför gör ni så här med vårt land?

När jag var barn i femtiotalets Sverige, så var ett mord i vårt land förstasidesstoff under flera veckor. Vi gick i skolan för att lära oss skriva, räkna och att respektera våra lärare och klasskamrater. Vi lärde oss att respektera lagen. Vi hade inga problem att umgås med varandra, oavsett vilket kön eller vilken ras vi tillhörde. Visst var det spännande några dagar om det kom en färgad elev till vår klass. Men det varade inte länge. Vi lärde oss också respekten för våra äldre. Att hålla upp dörren för en gammal var en del i den uppfostran vi fick. Att hjälpa en gammal över gatan var fullständigt naturligt.

Vi lever idag i ett land där sjukvården gör ”rimlighetsbedömning” innan man opererar en gammal. Äldre prioriteras bort i vården! Vi har en situation som innebär att en gammal människa med rullator inte uppfattas som någon man ska hjälpa, utan som ett behändigt rånoffer. Vi har idag ett pensionssystem som slutat leverera trygghet och istället innebär att pensionärer i storstäderna tvingas ut i hemlöshet.

Just det senare kan betraktas som en ”slutgiltig lösning”, för hur länge överlever en 75-åring på en parkbänk eller i en trappuppgång. I detta fall talar jag inte om ”EU-migranter” eller flyktingar, jag talar om människor som arbetat under mer än fyrtio år i vårt land samt betalat skatter och pensionsavgifter under hela sitt arbetsliv. Denna fråga får inte ens plats i debatten.

Vi ser nu hur kåkstäder växer upp lite varstans. I parker, på privata tomter och i skogar. Hur är detta möjligt i ett land med mycket tydliga regler kring byggnation, vatten och avlopp? Hur är detta möjligt i ett land där polisen mycket snabbt rensat ut hus som har ockuperats av ungdomar. Hur är detta möjligt i ett land där vi skulle känna oss trygga i vår omgivning? Vem beslöt att vi inte skulle vara lika inför lagen? Fattigdomen i världen är enorm och det är hemskt hur illa rikedomen fördelas i många länder. Men ska det innebära att svensk lag slutar gälla för vissa?

När jag såg filmer om 30-talets Chicago och hur man sköt på varandra mitt i folksamlingar, betraktade jag det som nästan overkligt även där och då. Nu händer detta mitt i vårt ”trygga” samhälle. Nu har vi detta mitt i vår egen verklighet. Mord och skottväxling på allmän plats har blivit vardagsmat i Sverige. Snart lever vi mitt i Hollywoods filmer om 30-talets Chicago.

Sjukvården går på knä och kan inte leverera det som politikerna lovar i valrörelserna. Ingen förstår varför! Ingen vågar ställa frågan om det kan bero på att vår befolkning ökat kraftigt under de senaste tjugo åren. Befolkningen ökar betydligt snabbare än skatteunderlaget. Kommunerna klarar inte trycket. De som skriker mest, får den akuta hjälpen. Gamla i Sverige är inte vana att skrika om hjälp. De flesta tiger och lider och tycker att ”vi har det ändå ganska bra”. Även om man inte har råd med tandvård.

Rikspolitikerna, oavsett block, slår ifrån sig och menar att problemen beror på utanförskap och strukturell diskriminering. Ungdomsvåldet och åldringsrånen beror på att dessa ungdomar inte har haft någon samlingslokal. Är det så enkelt? Eller är det så att det svenska samhället inte orkar med de belastningar som befolkningsökningen innebär? Att vi faktiskt inte var beredda. Att ni inte ens hade en plan? Eller har en för den delen?

Frågorna som alla politiker borde ställa sig är ”gör vi rätt?”, ”kan jag ta ansvar för detta?”. För när vi har facit i handen, är det försent.

Text: Göran Dandelo