Sverige – Ett land i kaos

Ett generöst föredöme för de andra EU-länderna, nja – snarare ett land i kaos som vi själva håller på att ödelägga.

Vi har blivit slavar för Stefan Löfvens tolkning av humanism, Det ser också ut som vi till viss del har förlorat kontrollen. Det är uppenbart att politiken alltför länge har fört en alltför liberal flyktingpolitik som gör att vi nu står i en situation som är väldigt svår att hantera.

Det börjar bli väldigt bekymmersamt att läsa om alla dödsskjutningar, nu senast om en lärare utanför en skola, om oprovocerade mordförsök i samhället, bränder, våldtäkter och andra illdåd.

Vi borde så som Norge och Danmark ha fört en sträng, human och rättvis asylpolitik. Om målet hade varit att ge skydd åt de som behöver det så hade man också skickat ut dem som inte behöver det. Nu gör Sverige precis tvärtom.

Vi matas med floskler som: ”Vi vill bygga ett samhälle som håller ihop och som är solidariskt”, samtidigt som vi ser att Sverige blir allt mer splittrat, orättvist och otryggt. Det gäller på arbetsmarknaden, i skolan och på gator och torg. Grupper ställs mot varandra. Det sliter sönder vår grundläggande tillit till varandra, till tryggheten och det påverkar ALLA.

Och varför ska Sverige upprätthålla asylrätten för dem som inte flyr hit från krig? Borde inte våra resurser riktas om till att hjälpa i närområden?

Vi står inför mycket stora problem, med arbetslöshet, dramatiska samhälleliga förändringar, fortsatta flyktingströmmar, kriminalitet och en allt aggressivare och tilltagande terrorism, så är det bara.

För att överhuvudtaget kunna hantera dessa problem krävs faktiskt ett sammanhållet och stabilt samhälle.

Text: Madeleine E Lilja Rönnquist